Skäms som en hund.

Jag har varit usel på att uppdatera min blogg på sistone. Till slut har det gått så lång tid att det blir pinsamt. Då skjuter jag på det mer och mer för varje dag och till slut finns ingen återvändo. Antingen fortsätta att ignorera och låtsas som att det regnar, eller att ta tjuren vid hornen och ta itu med eländet. Härmed har jag tagit itu!

Jag har fullt upp med en treåring, flytt, julpynt och kalas. Och jobb upptill... Puh! För mig är det obegripligt att folk har mer kontakt med varandra än vad jag har med mina nära och kära.
Hur hinner man "keep in touch"?!

Hur som helst, jag kommer inte att ha bredband installerat i mitt nya hus, riktigt ännu, så vi får se hur tätt här uppdateras. Jag lovar att återkomma, jag har elefantminne. (Alltså, jag minns i trehundra år. Jag glömmer inte min blogg.) Måste packa nu, ikväll går tåget.

Sådärja!

Tvättstugan avklarad och som vanligt gjordes en hel del fynd! "Aha, den här gamla trasan! Tänk, den hade jag glömt!" Grabbarna har somnat och jag har kvalitetstid med mig själv. Jag dricker en (sen) kopp kaffe och tänker slänga mig i soffan alldeles strax!

Som den lille vilde sa i skogen idag, "Vad underbart vi har!"

Sömnsvårigheter.

Jag har inga som helst problem med att sova. När jag väl somnat, vill säga.
Runt sådär klockan 21 börjar jag piggna till och kan sedan stanna uppe halva natten. Dagen efter är jag trött som ett svin.
Skrutten verkar lida av samma åkomma. Han vill heller inte somna.
Igår kväll lät det så här; "Buhuhuhu! Buhuhuhu! Jag är ledsen!" "Snälla hjärtat, är du ledsen?" "Jaaaa, mamma. Jag är jätteledsen, buhuhuhu. Buhuhuhuu!" "Men du, varför är du så här ledsen?!" "Buuuhuhu, för att... för att... buuhuhu, för att jag har ingen hund..!"
Hur är det man säger..? "Alla sätt är bra, utom de dåliga."
Till slut somnade han i alla fall och Darling och jag kunde kolla på Pirates of the Carribean. Fattar inte hur vi lyckats missa den på bio.
Idag åkte vi förbi det fina, gula huset på kullen och vidare ut i skogen.
Snipp, snapp, snut, så var helgen slut. Varför går den så fort?!

Jag dör snart!

Jag har en fruktansvärd smärta i min vänstra axel och skuldra. Det känns som att alla muskler som finns i den regionen dragit ihop sig och skrumpnat. Darling är ju, som tidigare nämnts, inte speciellt förtjust i att massera, så här får jag gå med min smärta.
Egentligen tror jag att ett besök hos doktorn hade varit på sin plats, men jag ska prova massage hos ett proffs först. Kanske räcker det så, jag hoppas på det.

Knappt två veckor till flytt, men ännu står kartongerna opackade. Ska ta tag i det. Snart.

A little less conversation, please.

Ännu ett intressant samtal ägde rum i min bil häromdagen. Det handlade om hunden som lille Vild och hans mamma (jag...) vill ha.

Moster: "Vad ska hunden heta då?"
Lille Vild: "Vovvofil!"
Jag: "Hahahaha, eller pedofil, hahaha!"
Moster: "Ja, hahaha, eller Nekrofil, hahaha!"
Kusinen (iskallt): "Nej, det går ju inte. Den måste heta Nicole, eller nåt sånt."

Nähä. Inget napp denna gången...

Han ringde aldrig, den där jobb-killen. Skit också. Denna gången blev jag faktiskt besviken, det verkade vara ett roligt jobb. Inte som det där andra, som jag egentligen inte ville ha.
Plan B återstår. Måste bara utreda vad den består av.

Darling badar bastu med polarna, och melodin som poppar upp i mitt huvud är; "Seee jag siiitter ensam vid spiiisen, miiina systrar dansar på bal." ur Askungen. (Visst var det hon som tappade sin dojja?) Ungen sover, så alldeles solokvist är jag.
Tur att jag blir räddad av Idolerna snart! "Det går utför för dig med." som han sa, jobbarkompisen. Vad antydde han?!

En cigg först, ingen risk att bli påkommen nu när han sover, den lille Vilde.

Arvingen till Aristoteles.

Tänkarpositionen: Sitt på en pall, med trappa, så att den ena foten kan vila på fotstödet medan den andra ligger på golvet. Sätt en knuten hand under hakan, luta armbågen mot det knät som är högst upp. Titta snett upp till höger, men växla emellanåt till vänster...

Efter maten idag, lagom till "tvätta-händerna-och munnen", intog den vilde Bill ovanstående position på sin toapall och utbrast, "Jag måste hitta här och hänka lite hörst!"

Jobb, jobb och jobb. Fast jag egentligen borde packa, packa och packa...
Imorgon får jag besked om ett nytt jobb, eller inte. Vore kul om jag fick det, men jag förväntar mig alltid det sämsta. Då kan jag bara bli positivt överraskad..!

Yes, I am alive.

Jag har bara ingen ork. Så i det närmaste kan man tro att jag lagt mig ner och dött. Jag tror att det blir lättare snart, när jag flyttat och fått ett välbetalt höjdarjobb. Håll tummarna för mig på fredag!

Apropå att dö, jag gjorde misstaget(?) att informera min son om riskerna med rökning. Jag förde en slags skrämsel-propaganda-kampanj för att avskräcka honom från att själv börja nyttja nikotin.
Visst, han är inte ens tre år, men det ska börjas i tid! För min del innebär detta att jag numera måste smygröka för min son.
Ertappar han mig med en cigg i handen får jag genast en lektion i hur farligt det är och att jag kan dö...

"Hockan är vju, hockan är vju!"

Min son har välsignats med att vara morgonpigg. I morse vaknade han samtidigt som Darlings klocka ringde, typ 06.00, och satte igång med sin heja-ramsa, "Klockan är sju, klockan är sju! Alla måste vakna nu!" Om jag någon gång haft lust att utnyttja ångerrätten på honom så har det varit dessa morgnar.

I alla fall, vi har egentligen häckarna fulla, men orkar inte riktigt ta tag i det. Alldeles för mycket jobb, för lite ljus och för få flyttkartonger.
Men, som man brukar säga, allt löser sig.
Snart har jag plenty of room och plenty of light. Är det inte vårdagjämning snart?

En sann humorist.

Häromdagen tittade Darling kärleksfullt på mig, strök mig över håret och sa: "Hur skulle du klara dig utan mig?" Hahahahahahahahahahahaha!
Ännu roligare var det idag när han hittade ett bananskal i soffan, drog en djup suck och utbrast: "Det är ta mig fan som ett zoo här!" Vilket djur skulle han vara då?! Sengångare? Orangutang? Hahahahahaha, jag skrattar på mig!

Det här med att köpa hus.

Hur gör man?! Jag blir lite instabil när jag inte har koll på läget!

Jag vet redan att jag blir blåst av banken, de vill ju tjäna pengar på mig. Det kan jag ta, lånen ska väl läggas om nångång, så då kan man kanske byta institut eller förhandla med sin egen bank.
Men alltså, det här med lagfart och pantbrev och tillträde och handpenning. Var, när, hur och varför? Jag fattar inte någonting, at the moment.
Är meningen att man redan ska ha köpt flera hus vid 25-års ålder? Borde jag ha erfarenhet av sådant här?
I så fall skulle det stå med i husannonsen. "Den vi söker ska ha tidigare erfarenhet av husköp och vara väl orienterad i rutinerna kring ett förvärv av en fastighet."

Att ha en 3-åring i familjen och dagdrömmar!

Det är en ständig kamp att ha en treårig son. Det ska gudarna veta. För tillfället börjar jag känna att min position som familjens överhuvud är starkt hotad.
Stackars Darling har det inte så lätt... "Pappa, gör si. Pappa gör så. Förstår du inte?! Nej, min mamma sa att jag får göra så. Hör du inte på mig?!" Och så vidare... Han ger order till höger och vänster. På sistone har han även börjat att slipa sina argument, att inleda en diskussion är dömt att misslyckas.
I alla fall om man råkar vara mamma eller pappa.
Kvällens "Ja-hill-hinte-hova"-diskussion: "Aj, min rygg. Jag kan inte sova." Pappa svarar: "Vadå? Har du ont i foten?" "Jaa..." "Nej, Junior. Om du hade haft ont i foten så hade du gråtit och varit ledsen." "Buhuhu..."

Darling och jag har jobbat stenhårt de sista dagarna. Puh!
Vi har burit grejer, huggit ner en julgran, grusat uppfarten, byggt altan och inrett gäststugan. Monterat in en öppenspis, byggt spiraltrappa från vind till källare, inrett bastu med relax...
För att inte tala om trädgårdsarbete! Jesus, vad det är roligt alltihop!
Och pengarna är inget problem, det kostar nästan ingenting att ha hus. Och krisar det så extraknäcker vi, det orkar vi ju med... Grannarna är underbara och vi trivs så bra med ko-blajet som osar gott. Vi saknar inte stan för fem öre, vi är som skapta i Tretorn-stövlar.

Herre-min-je.

Oooh ooh...

...ooh I like it!

I think I'm back on track! Och köper ett hus.

Orkade jobba i åtta timmar idag, så den där förkylningen kunde ta och slänga sig i väggen! Jag kommer att vinna denna kampen! Dessvärre verkar lille Bill bli dassig nu, men han är så vild, så jag har svårt att se hur något virus skulle kunna få riktigt fäste i hans kropp.

Den där Darling och jag har stora planer på att bli hemmansägare nu!
Imorgon besöker vi banken och ser hur vi skulle kunna lägga upp ett lån, så förhoppningsvis kan vi skriva våra kråkor på kontraktet denna veckan.
Hoppas, hoppas, hoppas!
Jag vet inte hur det känns, men jag tror att det skulle vara ganska likt ett Halleluleå moment om detta gick att ro i land.
Please god, hear my prayers. (Jo, jag kollade på det där, Musse och Långbens religion. Eller vad det nu heter. Programmet på SVT. You know..?)

Barnledigt!

Skrutten har åkt till badhuset med sin kusin. Han dansade och hoppade högt när badhuset kom på tal. Han älskar att bada, och han älskar sin kusin.
Darling och jag passar på att utnyttja vår barnlediga tid med att städa, diska och tvätta.
Inget hejdlöst sex på köksbordet eller petting i duschen.

Snoret fortsätter att rinna och jag oroar mig för hur jag ska orka jobba imorgon.
Eller egentligen inte det, men mer över att kollegorna ska sky mig som pesten för att jag kommer dit med mina baciller. De kanske inte har någon lust att bli förkylda, vad vet jag?

Orkar inte mer, ska behandla mig med allehanda förkylningspreparat, såsom värktabletter, hostmedicin och kamomill-te. Smakar apa, men gör kanske susen!

Tokförkyld.

Det är riktigt, riktigt synd om mig idag. Jag har åkt på världens dunder-förkylning och mår verkligen apa. Det var så lömskt, jag kände ingenting igår, men hips-vips idag så fick jag en nys-attack och så brakade helvetet loss. Fy för den lede!

Lille Vild har kläckt en del kommentarer idag, och eftersom jag skriver för min egen skull och för att jag vill kunna fnittra för mig själv ibland, så skriver jag ner dem ibland. Inte alla, men en del.
Idag ville han berätta att han "byggt ett a-het!" "Har du byggt ett staket? Vad roligt!" "Nej, mamma, ett a-het; ja må hon leva, ja må hon leva...!"

Och så det bästa av allt!! Trumvirvel... Jag får köpa ett hus om jag vill! Och gissa om jag vill! Halleluja, banken kan räkna med ett samtal på måndag. Vojne vojne.

Nu måste pensionen inspekteras, verkar som ett ras på börsen. Eller nåt.

Snillen spekulerar!

I bilen på väg hem från leklandet:

"Mamma, vad är det för vatten jag har i halsen?"
"Har du vatten i halsen?!"
"Ja, sånt där vatten som man sväljer."
"Åh, ja. Det kallas snålvatten."

Tydligen fler i familjen som tävlar om nobelpris i konversation.

Läpparna rör sig...

..men ingen hör vad jag säger. Suck! Den ena av oss vill gärna sova middag, men den andre är totalt ointresserad. Jag är så trött.

Det där med foton på bloggen gick åt skogen, den här datamaskinen säger att jag ska ange en kod när jag felanmäler. Det tänker jag fan inte göra.

Varför krångla till det?

Väntar på att vattnet ska koka i kastrullerna. Ja, jag lever på 1800-talet, har jag glömt att meddela det?
Eller nej, egentligen dras fjärrvärme till grann-gatan, så min gatas varmvatten är avslaget. Därför får jag värma mitt diskvatten på spisen. Mysigt, litegrann.
Vilda bebin undrade varför, och krångliga morsan skulle som vanligt börja förklara... "Jo, men du har ju sett att de gräver här ute på vägen. Då måste de stänga av vårt vatten för att de ska..." Där körde jag fast. Vad ska jag säga att de gräver ner? Fjärrvärmeledningar? Förstår man sånt som treåring? Som tur var så hjälpte han mig lite på traven. "...gräva ner saker!"

I övrigt har jag skällt imorse. Nu har jag jordens ångest och vill bara gräva ner mig i en djup grop, och be någon att skotta igen. Jag hade fog för mitt skällande, men jag gillar inte att tappa fejset så där. Usch, usch, usch. Ta mig härifrån.

Nu kokar vattnet, husmodersplikten kallar.

Svordomar och sånt.

"Jag blir så arg, så snart skiter jag i det!"
Näsvis 4-åring replikerar: "Man får inte säga så! Skiter. Det är fult att säga så!"

Senare samma dag,
"Gå och tvätta händerna nu, de är ju jätteskitiga!"
Samma näsvisa lilla tjej: "Så får man inte säga. Skit är fult att säga."
En klok liten pojke vill också vara med i diskussionen och inflikar: "Man får inte säga Jävla kuk heller."

Inget går upp mot en dag på dagis.

För övrigt bajsade den näsvisa tösen i byxan. Hur skitigt är inte det då?!

Förresten,

jag känner att jag mognat nu! Ska våga mig på det här med foton i bloggen.
Mjukstartar lite med en anonym bild. Publiceringar och PUL och allt vad det heter.

Arbetslös.

Märks det eller? Länge sen jag hade tid att blogga flera gånger på samma dag. Eller, förra veckan va?

I alla fall, nu märker jag själv att jag varit sysslolös i flera dagar.
Vete fan hur det ska gå med räkningarna denna månaden om jag inte får några cash. Föräldrapengarna lär väl droppa in, men det är kanske allt. På a-kasse-helvetet har man väl karens, så hela denna veckan går åt skogen. Alltså har jag två veckor kvar i september som jag måste dra in en hel månadslön på. Svartknäck, någon?!

Helvete.

Har varit på kasst humör idag. Den där hemmafru-grejen har tagit knäcken på mig. Jag har lagat mat sedan klockan tolv, och var inte klar förrän maten var uppsörplad, typ halv sex, PÅ KVÄLLEN! Och händerna luktar fortfarande av de där knepiga rotfrukterna.
Jag är besudlad för resten av livet.

Fy helvete.

Men "Bonde söker fru" piggade i alla fall upp. De är roliga de där farmarna.
Hoppas jag själv får bli en, en vacker dag.

Hell yeah!

SATAN!

De här jävla datorerna och dess tangenter. Jag tryckte på nån knapp och ett helt långt inlägg försvann ut i cyberspace! Ååååååååhhh!
Jag tänker inte skriva det igen, men det handlade till största delen om min son som tydligen drabbats av tidig reumatism, och om att jag inte gillar att vara hemmafru.
Nu måste jag i alla fall sätta igång med köttsoppan så att maten står på bordet när min man kommer hem.

Hmm, var la jag förklädet?

Darling gästbloggar!! (Trodde jag ja.)

"Är det inte lättare om jag säger det till dig, direkt?"
Han är torrare än Sahara, den där Darling.

Mm, hej du. Och spridda skurar.

Ja, alltså jag skriver ju bara för mig själv, för att jag tycker det är kul. Därför förstår kanske inte varenda människa på jorden mina fraser och funderingar.
Jag gör i alla fall det själv, och ibland är jag så rolig att jag fnissar på mig.

Fick brev idag. Jag blir i alla fall ingen gravgrävare. Kanske lika bra det.
Dessbättre kan jag bli assistent! Spädde på mina chanser (eller inte...) genom att råka maila iväg en ansökan till en tjänst IGEN! Jag sökte ett jobb för en vecka sen, men det hade jag glömt, så idag skickade jag in en ansökan till samma jobb. Fy fan vad pinsamt.
Man kan ju öka chansen att vinna på Bingolotto genom att köpa flera lotter, men att skicka in flera ansökningar till samma jobb..? Nja.

Kram och kyss och hjärtligt tack sen, för nu ska jag ut och bränna grannbaracken.

Jamen, jag är ju så busy.

Jajamen, den grå vardagen piffades till denna helgen!

Skåneresa med bröllop har avhandlats. Underbara, härliga vännen blev fru Nilsson, ett epitet hon med allra största säkerhet kommer att hantera på bästa sätt! Jag hyser inga som helst tvivel på att de unga tu kommer att få ett äktenskap fyllt med kärlek och glädje.
All lycka till brudparet!
Den lille Vilde klarade av eventet på ett berömvärt sätt! Allra bäst skötte han sig efter klockan 23 när han sov gott på två pinnstolar, vända mot en vägg. Han sussade sött medan morsan hans röjde på dansgolvet! Yeah!

Även Darling har skött sig exemplariskt! Han kom hem idag!! Putti-nutt och gulle-gull, typ.

Vad nästa vecka har att erbjuda återstår att se. Jobb? Jobb? Jobb?

I alla fall, godnatt.

Skadeglädjen är den sanna glädjen.

När Darling är borta får sonen axla manteln som familjefar. Alltså blev det honom jag pratade med när budgivningen på huset sket sig idag.

"Du Junior, du vet det där huset jag visade dig innan? Vi fick inte köpa det. Någon annan, som har mer pengar, köpte det istället."
"Varför då? Ska vi slå sönder det och slänga det i soptunnan då, mamma?"

Så med andra ord är vi tillbaka på ruta ett. Suck, pust och stön!

Att sysselsätta sig rätt

Vi är lite ledsna här hemma när Darling är borta. Vi kommer att trösta oss med diverse aktiviteter under veckan.
I morse började vi med frukost-aktiviteterna. Vi struntade fullkomligt i att städa undan leksakerna från golvet innan vi satte oss vid bordet. Frukosten bestod av två stora apelsiner, två äpplen i klyftor och två bananer delade i halvor! Och kaffe till det.
Till lunch funderar vi på pizza, men det lutar mer åt pannkakor. Vi har ännu inte bestämt oss.
Vi ska i alla fall titta på Byggare Bob hela dagen, äta mat i soffan och inte tvätta oss förrän ikväll!
Förhoppningsvis blir vi så skitiga och eländiga under dagen så att vi inte hinner med att sakna våran Darling idag.

Därmed blir morgondagens aktiviteter givna, eftersom vi (läs Bella) kommer att ha jordens ångest över skiten och eländet att städning blir det enda alternativet.

Förspel..?

Jag ville hotta till det med Darling en kväll, så jag föreslog att vi skulle massera varandra lite. Främst axlarna och nacken då, jag förenar gärna nytta med nöje. Darling däremot, tycker att det känns som att gå till jobbet när han masserar. Han ser helt enkelt inte njutningen i det hela.
Till slut gick han i alla fall med på det och satte igång.
Försiktigt bad jag honom att trycka lite hårdare på en knut, varpå han väste tillbaka,
"Sch! Jag håller på att spika panel!"

Jaja. Ok..?

Imorse kom Junior in på toa när jag gjorde morgontoalett. (Inget ovanligt, vi har inget privatliv i min familj...) Han plirade nyvaket på mig och krafsade utav helvete på skinkorna.
Jag erbjöd mig att smörja in honom, eftersom han brukar vara lite torr, och det då kan klia.

"Nej, det gör dagis." svarade han.
"Va?! Brukar dagis smörja dig på rumpan? Varför då?!"
"För att jag vill det."

Darling lämnar oss idag. Han ska på jaktresa säger han. Men han köpte en jävla snygg jacka, som han ivrigt berättade att man även kan använda till vardags. Och han har med sig två flak starköl i packningen. Borde jag ana ugglor i mossen?

Det där med arbetslöshet blir inte aktuellt riktigt ännu.
Tack, Sverige, för föräldrapenning!
Vi ska bara mysa, mysa och mysa. Kanske bråkar vi lite också, men det kan man ju inte bestämma i förväg.

Sen ska jag jobba som ett djur, för jag ska bli rik.

Att spy galla.

Jag är på jävligt irriterat humör idag. En enda felsägning och jag klipper till, jag lovar.
Helvetes jävla satans skit-fan. Och fitta!
Jag skulle lätt kunna tappa fattningen och skälla ut varenda jävel som på minsta lilla sätt retar upp mig, eller motsäger det jag sagt.
Idag är jag en tiger! En blodtörstig, klös-sugen, helvild jävla tiger!

Det är vad jag är!

Det gnager.

Det dåliga samvetet har gnagit i mig hela dagen idag. Eller i alla fall efter lunch, för när jag blir trött blir jag alltid lite sentimental. Hur som helst, jag gjorde nåt dumt imorse, som jag nu sitter och mår dåligt över. Skrutten hade hittat en lång gren med löv på. Den var risig och skitig, men han ville ha med den till dagis. Jag lät honom hålla den i handen medan vi cyklade, men sa att han fick lämna den utanför när vi kom fram. När vi väl gled in på cykelparkeringen, innanför grinden så glömde jag att han skulle lämnat den, så jag ryckte tag i kvisten och sa att den där skulle vi ju lämna! Han visste ju det redan innan, men ändå såg han så förvånad ut. Inte konstigt egentligen, jag skulle också bli förvånad om nån plötsligt drog nåt ur händerna på mig. Vad jag egentligen borde gjort är naturligtvis att påmint honom och bett honom själv lägga pinnen utanför. Vem är jag att rycka nåt ur hans händer?! Jag skulle känna mig jävlig dum om situationen var den omvända. Fy fan, vad dumma saker jag gör. Det är så lätt att vara efterklok.

Visst ja! Husrapport!

Jo, jag köper ett hus snart! Nu har jag två att välja mellan; ett litet rött paket med vita snören, eller ett större gult med vidunderlig utsikt.
Det gula har jag ännu bara sett på bild, och där är en man som dött (han hade nog tandtroll, om jag uttrycker mig så). Det röda kräver viss uppfräschning och större avlopp. Det röda är billigare och aningen närmare stan. Det gula är större och totalt utan behov av renovering.
Darling är inte riktigt sugen på det röda, men det är däremot jag.
Så frågan är egentligen, vad säger bankfan?

Min son är suicidal...

Imorse uppstod en viss diskussion om huruvida tandtrollen skulle få leva kvar i sonens mun, eller ej. Jag debatterade vilt emot, men Junior hade rätt vassa argument för.

"Men Junior, du vill väl inte att tandtrollen ska äta upp dina tänder?"
"Mamma, de är bara små, de kan inte äta upp mina tänder."
Och så förklarade jag vuxet om hur den som är liten så småningom växer och blir stor, bla, bla, bla...
Då formade han handen som en pistol och förde in fingret i munnen, och svarade
"Då gör jag så här och skjuter dem! Pang, pang!"

Köpa eller inte köpa? Det är frågan.

Ja, idag är det alltså dags! Huset med stort H och liten avloppstank ska åskådas från alla vinklar och vrår. Darling är dock inte lika överväldigad längre. Han vill hellre ha huset som står granne med detta...

Invigde mina nya skor på lunchrasten idag. Underbara! Mest kanske för att de var ett riktigt fynd, prismässigt sett, men också för att de var riktigt bekväma! Och snygga! Och lagom luftiga, så fotsvetten hinner aldrig riktigt få fäste. Bra på alla sätt och vis, kan man säga.

I övrigt, två veckor kvar på detta jobbet, som det verkar. Håller tummarna för att jag får ett nytt. Nästan vilket som helst, bara jag får ett papper att visa bankmannen.
Hur var det där med F-skattsedel för prostitution förresten? Egna företagare får ju gräddfil till det mesta.

Såsom i Halland, så ock i Schweiz.

Hittade detta när jag nyhetssurfade;

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_17095126.asp

Kommentarer överflödiga.

Konversation vid frukostbordet.

"Junior, sluta grisa med juicen! Måste du sörpla och spotta sådär?"
"Mmmaaammma!!! Hur brukar du göra då när du dricker kaffe då?! Du gör ju så här; Ssllluuuurp!"

I rested my case, så att säga.

Lördagmorgon igen!

Klockan 5.30 var lille Vild "Fäääärdig!". Efter snopp-tork och viss övertalning gick han med på att somna om. Nästa gång var klockan 7.30 och det första jag hörde när jag vaknade till liv var sonens ljuvliga stämma som vänligt frågade mormor var hon var någonstans. Mormors stämma när hon svarade var nog inte lika ljuv.
Note to self: Lägg undan mobiler ikväll, på behörigt avstånd från treåring!

Darling bad mig slå på modemet till bredbandet imorse, men innan jag hann reagera hade Junior redan hunnit fram! "Jag håj på det!"
Darling konstaterade att när han var tre år visste inte han vad ett modem var.

Drömde inatt att det var högsommar och varmt så in i helvete. Jag låg på stranden och hörde vågorna rulla in.
Drömmen var skildrad på en sann story.
Jag har sand i lakanen (MYCKET!), ett täcke som inte andas och en Darling som snarkar.
Så var det med den beachen.

Fredag 14 september 2007

Mitten av september är redan här. Känns som att det nyss var maj och våren spritte (spratt?) i hela kroppen. Och nu är det redan höst.
Vet inte hur jag ska handskas med detta faktum att tiden rusar ifrån mig! Ska jag bara låta tåget tuffa på och hålla i mig? Hoppas att jag inte ramlar av? Se hur dagarna passerar. Junior växer upp. Darling blir gammal och slapp. Och jag blir en rynkig klimakteriekossa med urinläckage...

Grabbarna sover. Jag sövde dem för en timme sen, och har suttit här sen dess. Skit och blaj på burken, och godisburken tom. Skulle gärna gå ut på balkongen och ta en cigg, men redan innan mörkret föll såg jag två ENORMA spindlar slåss där ute, så nu i mörkret vågar jag mig inte ut. Tänk att hamna mitt i skottgluggen. Jag ryser vid blotta tanken.

Tror i alla fall att jag måste röra på mig lite. Kanske tar på mig de nya joggingskorna och drar några varv runt soffan. Har ju mycket space här hemma. Godnatt, sen.

O, sicket rysligt elände!

Jajamen, höst. Det pustar och frustar och stormar och yr!

Ja, jävlar i min låda.

Twodaysupdate.

Jo, ja men jag arbetsintervjuades ju igår. (De två "jagationerna", för övrigt ett eget påhittat ord, motsats till negation, ja, alla fattar, förstås bäst om man läser på bred Bodenska.) Det gick bra. Eller, det vet jag ju inte förrän jag fått jobbet, men det kändes helt ok. Jag kunde ju inte göra mer än mitt bästa. Synd för företaget om de missar chansen att anställa mig, jag hittar säkert nåt annat. (Min chef sa att jag är kaxig, ligger det nåt i det?) Många frågor fick jag i alla fall och jag svarade så gott jag kunde. Ibland lite för långt och ibland lite för kort, så genomsnittet blev nog ganska lagom. Jag skämtade lite, och grabben skrattade. Kanske av artighet, men jag inbillar mig att det var för att jag var rolig. Det känns mindre pinsamt då.
Jag hoppas jag får det, jag förtjänar det i alla fall. Och jag skulle göra det jävligt bra!

Hus-titt idag. Jag är så spänd och förväntansfull att jag nästan misstar idag för julafton.

Min lilla Darling lämnade mig idag. Hon tog med sig lilla Fia och åkte till norrland. Första gången hon åker utan mig. Det känns konstigt. Som att bli avskuren från sin siamesiska tvilling, kan jag tänka mig. Hoppas tiden går fort tills hon kommer åter.
Jag får trösta mig med Darling och den lille Vilde. De duger gott!

Alltså, inte för att tjata...

men det var det här med de jävla husen igen. Hur i helvete ska jag bära mig åt? En del av mig vill bara vara cool och vänta tills jag kan casha bostaden, men den andra delen vill så desperat ha ett eget hem nu. Men alltså, jag kan ju inte rusa iväg och köpa första, bästa som jag har råd med idag, bara för att köpa? Jag vill egentligen ha de små gårdarna jag inte har råd med. Finns det inga vänliga själar som kan skrapa ihop två mille till mig? Samma system som med "ettöreskyrkan" kanske?
Och kolla in detta: http://www.hemnet.se/a.asp?id=3762526&q=1&s=4

De där snopparna

Ibland står snoppar uppåt. Det upptäckte lille Bill idag.

"Mamma, kan jag inte kissa med snoppen nu?" (Fritt översatt, egentligen sa han "Mamma, han ja hinte hissa me hoppen muu?")
"Joo, det kan du väl?"
"Nää, kolla!"
"Ja, den är ju där, klart du kan kissa med den!"
"Nej, mamma. Känn. Kläm på den."

Snart dags för blommor och bin och allt vad det heter... Någon..?
För den delen undrar jag om han alls har några kulor i påsen, som han klämmer och knådar.

I´ve got a good thing going on...

NU!
Nu jävlar är det på g! Jag har hittat ett antal objekt nu, ett mer intressant än de andra. Jag ska ha det, och därmed basta! ...men om jag ändå nu inte skulle få det så...får jag ta ett annat...

Fredag idag igen! Tänk så skönt att detta fenomen återkommer samma dag varje vecka. Många ting i livet är ombytliga, men inte detta! Det känns tryggt.
Jobbar och står i, och hoppas på att det goa vädret håller i sig. Ett med naturen denna helgen, skönt!

Som sagt, detta huset ska vi ha, HÅLL TUMMARNA!!!!!!!

Jag hade fel.

Dödsstöten som jag skrev om igår, kom idag. "Bella, kom och se!"
BELLA?!
What the hell happened to "mamma"?!

Hjälp!

Jag håller på att bli utbytt. I min sons liv är jag numera nummer två eller tre. Den ärade förstaplatsen innehas numera av någon som han kallar "höken". Jag tror han menar fröken.
Allt som händer i hans liv ska meddelas denna höken. Han hittade några, i hans tycke, vackra gråa stenar. Ute på parkeringen låg de. Han ville väldigt gärna ta med dem till dagis nästa dag för att visa sin höken. En annan dag hade han gjort en målning hemma. Observera, den i övrigt inte så pedagogiska mamman, hade suttit ner och målat med honom. På fritiden. Och han ville ge sin målning till höken. Häromdagen kom dock dödsstöten. Han hade duschat, och ville, precis som mamma och pappa efter en dusch, sätta på sig deodorant. När han gick med armarna utsträckta för att låta det torka sa han "jag ska låta höken lukta."
Höken?! Vad har hon? Som jag saknar..?

Sådärja!

Ten more minutes to go. Thank you and bye bye.

Suck, pust och stön.

Jag ser nu baksidan av att jobba även i september. Hade denna månaden hetat juni, juli eller augusti, så hade jag kunnat se fram emot en skön hemgång om en halvtimme. Nu heter ju månaden september, vilket innebär att servicen till, de stundtals otacksamma, kommuninnevånarna förlängs med en timme. Alltså ska jag sitta här i en och en halv timme till...
Vad har jag gett mig in på?
I alla fall, som plåster på såren ska den gode Herr chefen bjuda ut oss på lunch imorgon. Funderar på att välja den finaste restaurangen i stada.

Och så var det ju det där med 25-års kris...

Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag

Titta på mitt bleka fejs, titta på min lugg, va
Bäst jag smetar på nåt grejs, creme och ögonskugga
Tiden får ej bli för lång, nu får jag va rask
om jag ska bli klar nån gång med min ansiktsmask

Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag

Munnen den ska kyssas med, ögonen ska flirta,
öronen ska lyssnas med, näsan den ska snyfta
Håret det ska ligga slätt, hakorna ska väck
kinderna ska rodna lätt när det sägs nåt fräckt

Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag

Vargtass vs Cosmopolitan

Åkte till skogen idag. Gjorde eld, grillade korv, tittade på insekter och kastade pinnar i vattnet. Vi hade jätteskoj! Abstinensen efter Norrland stillades lite.
När jag kom hem tog jag en lång, varm dusch. Jag rakade benen och balsamerade håret. Sen tog jag på mig en klänning och målade naglarna.

Nej, jag kommer inte ihåg.

Men däremot har jag blivit kallad till INTERVJU!!! Igen!!
Jag är så hett eftertraktad att jag knappt vet var jag ska ta vägen!

Jävlar vad jag är bra!
Hoppas jag kommer i mål med detta jobbet, jag vill verkligen ha det!
Har sökt ett annat som jag också väldigt gärna skulle vilja ha, men där hyser jag inga större förhoppningar. Tyvärr. Så jävla bra är jag nog inte. Men jag hoppas, hoppas, hoppas...

Man kan säga att jag har grymt flow at the moment. Thank you very much.

Vad hettere nu..?

Vad var det jag skulle blogga om? Hmm... Få se nu... Vad var det?

Jag får be att återkomma, måste jobba lite nu.

Bella ylar i nattens skog.

Hon ylar av hunger och klagar, men hon ska få sig en thai-tallrik. Sånt passar i Bella-magar.

Nej, Norrland får vänta. Jobbet ville behålla mig en månad till! Tjohooo!
Eller ja, jag fick i alla fall stanna kvar september ut. Jag tolkar det som jag vill.

Har en ihärdig huvudvärk som vägrar att ge med sig. Tror det beror på att morgonkaffet dröjde på tok för länge. Hann inte med något innan jag lämnade hemmet, så jag fick snällt vänta till halv tio-fikat. Skallen sprängde... Lättade lite med en kopp innanför pannbenet, men inte riktigt bra än.

Husletandet går inget vidare med, verkar det som. Jävla skit. Snart gör jag som kidsen på Irland och barrikaderar ett som ser tomt ut. Har span på två som ska rivas om hundra år. Tror jag tar ett av dem. Nä, men allvarligt, kan jag inte bara få ett snart?!

Soon and very soon...

we are going to see the light! Friheten hägrar om en halvtimme, drygt.

Jag fick inte det jobbet jag sökt. Får man säga att det är skönt?
Med lite grus i fickorna får jag ändå behålla detta en månad till. Hoppas, hoppas, hoppas!

Hittat ett par nya objekt på husmarknaden, ska anmäla intresse på måndag!

Ikväll pyser Darling på firmafest. Jag tar med mig den lille Vilde och hälsar på mormor. Kanske, bara kanske, pysslar hon om oss lite. Kanske bjuder hon på nåt gott eller så.

I övrigt inget speciellt i sikte. Tuggar tuggummi och längtar till Norrland. Men hur blir det om jag får förlängt? Månadslön? Norrland? Månadslön? Norrland? Tufft val...

FREDAG!

Jag älskar min son. Mycket när han sover, men mest på morgonen när han är alldeles nyvaken. Han är så söt och så snäll när han stapplar upp ur sin säng och ler. Så säger han "Mmmmmamma!" när han ser mig. Just då, i det ögonblicket, så älskar jag honom allra, allra mest!

Då var det Torsdag igen.

Grattis 60-åringen! Friheten närmar sig med stormsteg!

Fotografering på dagis idag. Vi var så till oss i morse att vi knappt kunde vänta! Redan klockan sex frågade sonen om vi skulle gå till dagis snart. Innan vi gav oss iväg, 75 minuter senare, hade han hunnit ställa samma fråga tio gånger. Jag kom på mig själv med att piffa lite extra, jag också. Favorittröjan fick han på sig i alla fall, så han var nöjd och förväntansfull när jag lämnade honom. Resultatet lär komma lagom till jul, i alla fall.

Regn och rusk. Hösten verkar ha stannat kvar, inte bara kommit på besök.
Löven dalar ner och vinden gör sitt bästa för att sprida ut dem över hela backen. Och den vänliga kollegan påminde mig om att nu är det bara en dag kvar...
En enda dag kvar till månaden före månaden före månaden före dopparedagen.

Oj, tiden rusade visst iväg...

Redan Tisdag?! Oh, vad jag verkar busy! Känner mig viktig och intressant...

Den oglamorösa sanningen är den att jag, den heltidsarbetande småbarnsmamman med en man med sexlust, inte har haft ork. Så är det. Jag är precis som vem som helst. Ingen mer, ingen mindre. Men det beror definitivt inte på att jag haft fullt upp med busy saker, utan bara på ordinär trötthet. Förra veckan var jag rätt pigg och alert, och även helgen förflöt i någorlunda vaket tillstånd. Men så i morse, bara POFF! Kanske skulle vara på sin plats med lite piller?

Arbetsintervjuades idag. Det var skoj, hon som ställde frågorna kom från samma trakter som hon som gav svaren. Det tyckte jag var rätt kul! Jobbet i sig vet jag inte så mycket om, den som får det får se! Får besked i slutet av denna veckan. Jag jobbar bara sju dagar till på detta, och sen kastas jag ut i osäkerheten! A-kassa eller ej? En av livets viktiga i-lands frågor. Fuu fan!

Jaja, bara blaha-blaha idag, men dock ett inlägg. Håll till godo!

Sabado

Den lille vilde sover och den store snickrar. Och jag..? Jag bara är.

Vår värsta tid är nu...

...precis efter lunch. Då blir vi så trötta i hjärnhalvorna, mitt alter-ego och jag. Vi önskar att vi fick gå och vila middag en stund. Men det får vi inte, så det är bara att bita ihop. Det som inte dödar ska visst härda. På nåt jävla vis.

Fredag 17 augusti 2007

Jag hade ett missat samtal på min mobil och jag blir alltid så nyfiken när det står så.
Men, lika snabbt övergår nyfikenheten i besvikelse när jag ser att numret är dolt. Jag blir så ledsen. När äntligen någon söker mig så gör de det från ett nummer som jag inte ens får se! Varför söker de mig då? OM man nu måste ringa från skyddat, så kan man väl ändå "lämna ett meddelande efter tonen, så ringer jag upp när jag kan."

Usch, usch, usch. Jag känner mig så snuvad på konfekten.

Ja, se det snöar....

Min kollega hade vänligheten att berätta att om åtta dagar händer det!!!
Om åtta dagar är det bara fyra månader kvar till julafton!

Tack för den passningen.

Los Stockholmos...

Stockholmare roar mig oerhört! Åtminstone många av dem.
Till att börja med, deras dialekt. Jag fnittrar nästan ihjäl mig när jag hör en riktig stockholmare tugga igång! Läste någonstans om hur svenskan förändrats genom tiderna och hur vi såg respektive ser på "rikssvenskan". Då var det fult att prata med dialekt, och Sverige (läs stockholmare) rasade över nyhetsuppläsare som bröt på, säg, skånska...

För det andra roas jag av deras...vad ska jag kalla det..? Vilsenhet, kanske.
Likt insnöade amerikaner vet de lika lite om Sverige utanför Stockholm, som amerikaner vet om världen utanför Nordamerika. Som ursprunglig norrländska har jag många gånger, likt en sagotant på biblioteket, fått sätta mig ner på knä och berätta om hur det VERKLIGEN ligger till i Norrland. Isbjörnar, pingviner och sånt.

Håhå-jaja.

Sånt roar i alla fall mig.

Hösten kom på besök idag. Det regnar och ruskar så det står härliga till, och jag som lagt ner så mycket tid på min frisyr idag... Jävlar.

Fick annars ett roligt besked idag! Visningen av huset blir av nästa vecka, prutat och klart! Det räcker tydligen med att vara snygg och snäll, så får man ett bättre pris..?! Jag tror jävlar i mig att jag ska köpa stället!

En bättre dag idag, men det finns fortfarande ett och annat pundhuvud som jag inte skulle tveka att klippa till i magen. Vad tjänar folk på att vara otrevliga?
Jag är ju alltid vän och snäll, lär av mig, hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!

Nåväl, kanske man skulle gå och lägga sig så att gästen kan gå hem.

Tisdag 14 augusti 2007

Jag har en sån där Usch-dag. Alla är irriterande och jobbiga, bara. Hur kommer det sig att jag har sådana dagar ibland? Är jag född sån? Det måste ju gå att omvända på nåt vis.
En del dagar kan börja jättebra! Jag kan sträcka på mig och pussa på mina små gubbar och säga "Åååh! Detta blir en underbar dag!"
Och sedan bara vänder det. De går mig på nerverna och jag skulle kunna betala dyrt för att bli av med dem.

Det kan ju inte vara så att de i ett ögonblick förvandlas från änglar till demoner. Eller..? För det kan väl inte vara jag?

Städa på en söndag?

Vad var det han sa, den där gamla gubben..? Nåt om att "helga vilodagen"?

Vilodag, är det nåt man kan äta?

Lördag, godisdag.

Min son startade dagen med att berätta att han är vaken, hade kissat ner sin säng och att idag är Lördag. Han är inte ens tre år, men en dag i veckan har han stenkoll på! (Tack, moster. Du lär honom nyttiga saker.)
Jag själv ser fram emot helgen hela veckan. Inte för att jag har mindre jobb, utan för att min garderob återigen får chans att överraska! Jag har nämligen tvättid varje helg.
Tänk så många plagg jag hinner glömma bort under veckan. De läggs i tvättkorgen och hittas åter när smutstvätten sorteras. Och när allt är torkat och har hängts in i garderoben känner jag mig lika nöjd som efter en redig shoppingrunda, full av nya fynd!
I övrigt, Gekås idag, lika bra som tvättstuga!

Snart är det Lördag igen!

En trött Bella gör tappra försök att blogga så här på kvällskvisten, men lyckas visst inget vidare... Det ihärdiga regnet har liksom lagt "sordin på stämningen".
Eller i alla fall gelé i hjärnan.

Som att tala med en man.

Jag hör människor samtala utanför mitt fönster. De använder ett språk jag inte förstår. Deras tonlägen låter irriterade. Men så plötsligt brister de alla ut i världens gap-flabb!
Så säger någon något. Han låter så där arg igen, men så skrattar han gott och alla de andra hänger på!
Tänk om jag förstod vad det är de pratar om. Vad kul jag tror att jag hade haft!!

Ooops...

...ringde den gamla bankens kundtjänst. Fick veta att avgiften avser en övertrassering som gjordes när jag redan flyttat över alla penkis till den nya banken.
Vore inte det bästa att alla kortköp dras med en gång, så att man inte tömmer kontot och att en dragning görs flera dagar senare? Eller håller ALLA andra koll på vilken dag de handlat och vilken dag som beloppet sedan dras från kontot? Får jag skylla mig själv?

I alla fall, den tjejen jag pratade med var svin-trevlig. Hjälpte mig med att avsluta gamla sparkonton, säga upp VISA-kortet, avsluta intenetbanken... Hon upplyste mig också om vilka saker jag måste avsluta personligen inne på banken, eftersom hon inte kunde göra det på telefon. Hon var så trevlig att jag nästan blev tårögd.

Jag börjar ångra att jag bytt...

Onsdag 8 augusti 2007...

kunde börjat bättre... Loggade in på min gamla, inte ännu avslutade, internetbank. Och den jävla banken drar någon slags avgift på 95 spänn varje dag! Sist jag kikade in låg kontot på 0 kronor, så vete fan vad det är de debiterar nu. Jag är så sugen på att ringa och skälla på någon, men vem?!
Anledningen till allt krångel är att jag håller på att byta bank och fixat klart med alla konton. Det enda som ligger kvar i den gamla banken är ett IPS (vuxenpoäng!) som den nya banken inte hunnit fixa än. Alltså räknas jag som kund i två banker nu och får därför betala månadsavgift till båda. Nånstans där har det krånglat så att den gamla jävla skitbanken drar en avgift. Säkert något slags straff för att de inser att de håller på att förlora mig. Och mina miljoner...
Hoppas jag snart får anledning att trycka upp nåt bajsigt i fejset på dem! Kanske min flotta miljoner-kronor-villa... Ska bli mig ett sant nöje!

Far-och-son-snack

Klev ur duschen och hörde mina älsklingar argumentera huruvida den lille fick nalla av osten eller ej.

Jag älskar att höra deras kloka argument gentemot varandra, vet inte vem som är vassast.

Snart smäller det!

Eller som en kollega sa en dag: "De kan ta våra liv, men de kan inte ta vår frihet!"

I-lands problem: Sun is shining...

...and the weather is exactly as I desire.
Enda smolket i glädjebägaren är att jag inte blir frisläppt förrän om tre timmar...

Oh, poor little me!

Jävlar är ordet för dagen.

Skrev precis ett as-roligt inlägg om strand, hav och bad!

Det försvann och jag fick meddelande om att skriva in nån jävla kod-jävel. Att felmeddela är ett jävla påfund. Jag har aldrig varit med om att någon följt upp mina felmeddelanden, oavsett om det gällt Explorer, Firefox eller som nu, denna bloggen.

Sket i att felmeddela i alla fall. Synd, för det var ett jävla roligt inlägg.

Samma dag, kaffetid

På mitt jobb har man kafferast! Helt otroligt! Sluuurp!

Måndag 6 augusti 2007

Träffade en gammal bekant häromdagen. Vi "snickeli-snackade" lite om allt möjligt. Så fick jag frågan "Ska du ha barn igen?" Ha barn igen?!! Nej tack, inte de närmasta trettio åren! Sedan satte maskineriet igång att mala... Ser jag fet ut? Har jag setts tittat i skyltfönster i bebisaffärer? Har jag provkört någon ny vagn? Har jag handlat gravidkläder? Vid mina sinnens fulla bruk har ingen av ovanstående aktiviteter utförts de senaste tre åren, så det måste bero på något annat. Tills jag kommit på det så ägnar jag mig åt stillsamma aktiviteter såsom svältning...

Söndag 5 augusti 2007

Ja, de är hemma igen! Och allt återgår till det normala. På gott och ont... Lägenheten känns plötsligt inte lika rymlig längre, men hjärtat är åter fullt! Imorgon kommer den rysliga vardagen krypande igen, när Darling återgår till jobb och lille Bill återgår till dagis. Och jag, jag bara tuffar på i samma spår som innan... I alla fall, solen är här på besök! Underbart, hoppas det håller i sig ett tag.

Same, same

Grattis förresten, kusinen min, på 25 års-dagen! Idag är sista dagen på ditt liv...

2 augusti 2007

Om det fanns en tävling i trötthet så skulle jag nog ligga i toppen. Jag är ofattbart trött. Nu börjar jag nästan att oroa mig lite, jag har aldrig varit så här konstant hängig. Det enda jag längtar efter hela dagarna är att klockan ska närma sig läggdags. Och jag är knappt 25!! Är livet redan slut? Tänk när jag blir 40... Hjä...äsp!

Första Augusti Tvåtusensju

Okej. Jag gjorde det! Jag trotsade alla trendiga lagar och följde mitt eget hjärta! Jag PERMANENTADE håret! Oh lala, så nöjd jag är, jag snurrar framför spegeln hela tiden! Tittar framifrån... Och bakifrån... Från sidan och uppifrån... Eller, ja. Så jädra snyggt kanske det inte är, men jag är nöjd! Tack mamma!
Inatt kommer i alla fall min darlings hem igen!! Äntligen tillbaka på hemmaplan! "Ba-ra-ba-ba-baaaaaa! I'm lovin´ it!"

NOT another manic monday...

Jag inser att jag är värdelös på att blogga. Vet inte varför, jag bara har ingen riktig inspiration. Fraserna vill inte formulera sig riktigt, så då skiter jag i att skriva.
Jag kanske återkommer... Kanske inte... Vi får välan se.

Sunday, bloody sunday July 29th 2007

Eller nja, inte särskilt blodigt i ärlighetens namn. Vaknade före halv nio, men somnade före ett, så jag har nog fått den sömn jag behövde. Idag väntar äventyr med en påhälsande storebror, i övrigt ingenting. De båda roadiesen är fortfarande on the road, vet inte hur länge till. Kanske är de hemma i mitten av veckan. Jag väntar... och längtar...

Samma dag, bara en minut senare

Vad fan?! Varför visar bloggen fel tid? Hur ändrar jag det?

Fredag 27 juli 2007

I believe that I will sleep until 10 am tomorrow morning.

Fortfarande kalas-dagen...

...men nej, det blev ingen fiskdamm. Och inga ballonger. Men en FIN-FIN smörgåstårta! Tack, den satt där den (inte) skulle. (Fast en extra bilring, eller två, har väl ingen dött av... eller?)
Nu har Darling och den lille Vilde (sonen, alltså! Sonen!) saknats i fyra dagar. Mamman verkar de däremot klara sig bra utan. Skickade några snyftiga rader i ett sms igår kväll. Väntar fortfarande på svar.
(Usch, så många parenteser det blev. Inte snyggt...)

Torsdag 26 juli 2007

Jag ska på kalas idag! Jag är alldeles prillig av lycka! Oooh, så skoj! Undrar om det blir tårta, fiskdamm, sätta-svansen-på-åsnan och ballonger? Hoppas, hoppas, hoppas!

Onsdag 25 juli 2007

Trött, trött, trött...

Tisdag 24 juli 2007

Well, han drar i alla fall in en del cash, kan jag konstatera efter att lönekuvertet sprättats upp... Ok, då kan jag gå med på att han är borta några dagar.

Fortfarande 23 juli 2007

...och fortfarande blä! Mina två darlings har åkt på äventyr, och lämnat mig här i rännstenen. Om tiden någongång går saktare än vanligt så verkar det vara nu. Har städat, tvättat, diskat (tre gånger!), handlat, promenerat, lyssnat igenom skiv-samlingen, sms:at, fixat räkningar och kollat igenom fonder. Lägg där till; lagat mat, ätit, slösurfat och duschat... Kommer de inte snart?

Måndag 23 juli 2007

BLÄ!