Mitten av september är redan här. Känns som att det nyss var maj och våren spritte (spratt?) i hela kroppen. Och nu är det redan höst.
Vet inte hur jag ska handskas med detta faktum att tiden rusar ifrån mig! Ska jag bara låta tåget tuffa på och hålla i mig? Hoppas att jag inte ramlar av? Se hur dagarna passerar. Junior växer upp. Darling blir gammal och slapp. Och jag blir en rynkig klimakteriekossa med urinläckage...
Grabbarna sover. Jag sövde dem för en timme sen, och har suttit här sen dess. Skit och blaj på burken, och godisburken tom. Skulle gärna gå ut på balkongen och ta en cigg, men redan innan mörkret föll såg jag två ENORMA spindlar slåss där ute, så nu i mörkret vågar jag mig inte ut. Tänk att hamna mitt i skottgluggen. Jag ryser vid blotta tanken.
Tror i alla fall att jag måste röra på mig lite. Kanske tar på mig de nya joggingskorna och drar några varv runt soffan. Har ju mycket space här hemma. Godnatt, sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar