En sann humorist.

Häromdagen tittade Darling kärleksfullt på mig, strök mig över håret och sa: "Hur skulle du klara dig utan mig?" Hahahahahahahahahahahaha!
Ännu roligare var det idag när han hittade ett bananskal i soffan, drog en djup suck och utbrast: "Det är ta mig fan som ett zoo här!" Vilket djur skulle han vara då?! Sengångare? Orangutang? Hahahahahaha, jag skrattar på mig!

Det här med att köpa hus.

Hur gör man?! Jag blir lite instabil när jag inte har koll på läget!

Jag vet redan att jag blir blåst av banken, de vill ju tjäna pengar på mig. Det kan jag ta, lånen ska väl läggas om nångång, så då kan man kanske byta institut eller förhandla med sin egen bank.
Men alltså, det här med lagfart och pantbrev och tillträde och handpenning. Var, när, hur och varför? Jag fattar inte någonting, at the moment.
Är meningen att man redan ska ha köpt flera hus vid 25-års ålder? Borde jag ha erfarenhet av sådant här?
I så fall skulle det stå med i husannonsen. "Den vi söker ska ha tidigare erfarenhet av husköp och vara väl orienterad i rutinerna kring ett förvärv av en fastighet."

Att ha en 3-åring i familjen och dagdrömmar!

Det är en ständig kamp att ha en treårig son. Det ska gudarna veta. För tillfället börjar jag känna att min position som familjens överhuvud är starkt hotad.
Stackars Darling har det inte så lätt... "Pappa, gör si. Pappa gör så. Förstår du inte?! Nej, min mamma sa att jag får göra så. Hör du inte på mig?!" Och så vidare... Han ger order till höger och vänster. På sistone har han även börjat att slipa sina argument, att inleda en diskussion är dömt att misslyckas.
I alla fall om man råkar vara mamma eller pappa.
Kvällens "Ja-hill-hinte-hova"-diskussion: "Aj, min rygg. Jag kan inte sova." Pappa svarar: "Vadå? Har du ont i foten?" "Jaa..." "Nej, Junior. Om du hade haft ont i foten så hade du gråtit och varit ledsen." "Buhuhu..."

Darling och jag har jobbat stenhårt de sista dagarna. Puh!
Vi har burit grejer, huggit ner en julgran, grusat uppfarten, byggt altan och inrett gäststugan. Monterat in en öppenspis, byggt spiraltrappa från vind till källare, inrett bastu med relax...
För att inte tala om trädgårdsarbete! Jesus, vad det är roligt alltihop!
Och pengarna är inget problem, det kostar nästan ingenting att ha hus. Och krisar det så extraknäcker vi, det orkar vi ju med... Grannarna är underbara och vi trivs så bra med ko-blajet som osar gott. Vi saknar inte stan för fem öre, vi är som skapta i Tretorn-stövlar.

Herre-min-je.

Oooh ooh...

...ooh I like it!

I think I'm back on track! Och köper ett hus.

Orkade jobba i åtta timmar idag, så den där förkylningen kunde ta och slänga sig i väggen! Jag kommer att vinna denna kampen! Dessvärre verkar lille Bill bli dassig nu, men han är så vild, så jag har svårt att se hur något virus skulle kunna få riktigt fäste i hans kropp.

Den där Darling och jag har stora planer på att bli hemmansägare nu!
Imorgon besöker vi banken och ser hur vi skulle kunna lägga upp ett lån, så förhoppningsvis kan vi skriva våra kråkor på kontraktet denna veckan.
Hoppas, hoppas, hoppas!
Jag vet inte hur det känns, men jag tror att det skulle vara ganska likt ett Halleluleå moment om detta gick att ro i land.
Please god, hear my prayers. (Jo, jag kollade på det där, Musse och Långbens religion. Eller vad det nu heter. Programmet på SVT. You know..?)

Barnledigt!

Skrutten har åkt till badhuset med sin kusin. Han dansade och hoppade högt när badhuset kom på tal. Han älskar att bada, och han älskar sin kusin.
Darling och jag passar på att utnyttja vår barnlediga tid med att städa, diska och tvätta.
Inget hejdlöst sex på köksbordet eller petting i duschen.

Snoret fortsätter att rinna och jag oroar mig för hur jag ska orka jobba imorgon.
Eller egentligen inte det, men mer över att kollegorna ska sky mig som pesten för att jag kommer dit med mina baciller. De kanske inte har någon lust att bli förkylda, vad vet jag?

Orkar inte mer, ska behandla mig med allehanda förkylningspreparat, såsom värktabletter, hostmedicin och kamomill-te. Smakar apa, men gör kanske susen!

Tokförkyld.

Det är riktigt, riktigt synd om mig idag. Jag har åkt på världens dunder-förkylning och mår verkligen apa. Det var så lömskt, jag kände ingenting igår, men hips-vips idag så fick jag en nys-attack och så brakade helvetet loss. Fy för den lede!

Lille Vild har kläckt en del kommentarer idag, och eftersom jag skriver för min egen skull och för att jag vill kunna fnittra för mig själv ibland, så skriver jag ner dem ibland. Inte alla, men en del.
Idag ville han berätta att han "byggt ett a-het!" "Har du byggt ett staket? Vad roligt!" "Nej, mamma, ett a-het; ja må hon leva, ja må hon leva...!"

Och så det bästa av allt!! Trumvirvel... Jag får köpa ett hus om jag vill! Och gissa om jag vill! Halleluja, banken kan räkna med ett samtal på måndag. Vojne vojne.

Nu måste pensionen inspekteras, verkar som ett ras på börsen. Eller nåt.

Snillen spekulerar!

I bilen på väg hem från leklandet:

"Mamma, vad är det för vatten jag har i halsen?"
"Har du vatten i halsen?!"
"Ja, sånt där vatten som man sväljer."
"Åh, ja. Det kallas snålvatten."

Tydligen fler i familjen som tävlar om nobelpris i konversation.

Läpparna rör sig...

..men ingen hör vad jag säger. Suck! Den ena av oss vill gärna sova middag, men den andre är totalt ointresserad. Jag är så trött.

Det där med foton på bloggen gick åt skogen, den här datamaskinen säger att jag ska ange en kod när jag felanmäler. Det tänker jag fan inte göra.

Varför krångla till det?

Väntar på att vattnet ska koka i kastrullerna. Ja, jag lever på 1800-talet, har jag glömt att meddela det?
Eller nej, egentligen dras fjärrvärme till grann-gatan, så min gatas varmvatten är avslaget. Därför får jag värma mitt diskvatten på spisen. Mysigt, litegrann.
Vilda bebin undrade varför, och krångliga morsan skulle som vanligt börja förklara... "Jo, men du har ju sett att de gräver här ute på vägen. Då måste de stänga av vårt vatten för att de ska..." Där körde jag fast. Vad ska jag säga att de gräver ner? Fjärrvärmeledningar? Förstår man sånt som treåring? Som tur var så hjälpte han mig lite på traven. "...gräva ner saker!"

I övrigt har jag skällt imorse. Nu har jag jordens ångest och vill bara gräva ner mig i en djup grop, och be någon att skotta igen. Jag hade fog för mitt skällande, men jag gillar inte att tappa fejset så där. Usch, usch, usch. Ta mig härifrån.

Nu kokar vattnet, husmodersplikten kallar.

Svordomar och sånt.

"Jag blir så arg, så snart skiter jag i det!"
Näsvis 4-åring replikerar: "Man får inte säga så! Skiter. Det är fult att säga så!"

Senare samma dag,
"Gå och tvätta händerna nu, de är ju jätteskitiga!"
Samma näsvisa lilla tjej: "Så får man inte säga. Skit är fult att säga."
En klok liten pojke vill också vara med i diskussionen och inflikar: "Man får inte säga Jävla kuk heller."

Inget går upp mot en dag på dagis.

För övrigt bajsade den näsvisa tösen i byxan. Hur skitigt är inte det då?!

Förresten,

jag känner att jag mognat nu! Ska våga mig på det här med foton i bloggen.
Mjukstartar lite med en anonym bild. Publiceringar och PUL och allt vad det heter.

Arbetslös.

Märks det eller? Länge sen jag hade tid att blogga flera gånger på samma dag. Eller, förra veckan va?

I alla fall, nu märker jag själv att jag varit sysslolös i flera dagar.
Vete fan hur det ska gå med räkningarna denna månaden om jag inte får några cash. Föräldrapengarna lär väl droppa in, men det är kanske allt. På a-kasse-helvetet har man väl karens, så hela denna veckan går åt skogen. Alltså har jag två veckor kvar i september som jag måste dra in en hel månadslön på. Svartknäck, någon?!

Helvete.

Har varit på kasst humör idag. Den där hemmafru-grejen har tagit knäcken på mig. Jag har lagat mat sedan klockan tolv, och var inte klar förrän maten var uppsörplad, typ halv sex, PÅ KVÄLLEN! Och händerna luktar fortfarande av de där knepiga rotfrukterna.
Jag är besudlad för resten av livet.

Fy helvete.

Men "Bonde söker fru" piggade i alla fall upp. De är roliga de där farmarna.
Hoppas jag själv får bli en, en vacker dag.

Hell yeah!

SATAN!

De här jävla datorerna och dess tangenter. Jag tryckte på nån knapp och ett helt långt inlägg försvann ut i cyberspace! Ååååååååhhh!
Jag tänker inte skriva det igen, men det handlade till största delen om min son som tydligen drabbats av tidig reumatism, och om att jag inte gillar att vara hemmafru.
Nu måste jag i alla fall sätta igång med köttsoppan så att maten står på bordet när min man kommer hem.

Hmm, var la jag förklädet?

Darling gästbloggar!! (Trodde jag ja.)

"Är det inte lättare om jag säger det till dig, direkt?"
Han är torrare än Sahara, den där Darling.

Mm, hej du. Och spridda skurar.

Ja, alltså jag skriver ju bara för mig själv, för att jag tycker det är kul. Därför förstår kanske inte varenda människa på jorden mina fraser och funderingar.
Jag gör i alla fall det själv, och ibland är jag så rolig att jag fnissar på mig.

Fick brev idag. Jag blir i alla fall ingen gravgrävare. Kanske lika bra det.
Dessbättre kan jag bli assistent! Spädde på mina chanser (eller inte...) genom att råka maila iväg en ansökan till en tjänst IGEN! Jag sökte ett jobb för en vecka sen, men det hade jag glömt, så idag skickade jag in en ansökan till samma jobb. Fy fan vad pinsamt.
Man kan ju öka chansen att vinna på Bingolotto genom att köpa flera lotter, men att skicka in flera ansökningar till samma jobb..? Nja.

Kram och kyss och hjärtligt tack sen, för nu ska jag ut och bränna grannbaracken.

Jamen, jag är ju så busy.

Jajamen, den grå vardagen piffades till denna helgen!

Skåneresa med bröllop har avhandlats. Underbara, härliga vännen blev fru Nilsson, ett epitet hon med allra största säkerhet kommer att hantera på bästa sätt! Jag hyser inga som helst tvivel på att de unga tu kommer att få ett äktenskap fyllt med kärlek och glädje.
All lycka till brudparet!
Den lille Vilde klarade av eventet på ett berömvärt sätt! Allra bäst skötte han sig efter klockan 23 när han sov gott på två pinnstolar, vända mot en vägg. Han sussade sött medan morsan hans röjde på dansgolvet! Yeah!

Även Darling har skött sig exemplariskt! Han kom hem idag!! Putti-nutt och gulle-gull, typ.

Vad nästa vecka har att erbjuda återstår att se. Jobb? Jobb? Jobb?

I alla fall, godnatt.

Skadeglädjen är den sanna glädjen.

När Darling är borta får sonen axla manteln som familjefar. Alltså blev det honom jag pratade med när budgivningen på huset sket sig idag.

"Du Junior, du vet det där huset jag visade dig innan? Vi fick inte köpa det. Någon annan, som har mer pengar, köpte det istället."
"Varför då? Ska vi slå sönder det och slänga det i soptunnan då, mamma?"

Så med andra ord är vi tillbaka på ruta ett. Suck, pust och stön!

Att sysselsätta sig rätt

Vi är lite ledsna här hemma när Darling är borta. Vi kommer att trösta oss med diverse aktiviteter under veckan.
I morse började vi med frukost-aktiviteterna. Vi struntade fullkomligt i att städa undan leksakerna från golvet innan vi satte oss vid bordet. Frukosten bestod av två stora apelsiner, två äpplen i klyftor och två bananer delade i halvor! Och kaffe till det.
Till lunch funderar vi på pizza, men det lutar mer åt pannkakor. Vi har ännu inte bestämt oss.
Vi ska i alla fall titta på Byggare Bob hela dagen, äta mat i soffan och inte tvätta oss förrän ikväll!
Förhoppningsvis blir vi så skitiga och eländiga under dagen så att vi inte hinner med att sakna våran Darling idag.

Därmed blir morgondagens aktiviteter givna, eftersom vi (läs Bella) kommer att ha jordens ångest över skiten och eländet att städning blir det enda alternativet.