Att ha en 3-åring i familjen och dagdrömmar!

Det är en ständig kamp att ha en treårig son. Det ska gudarna veta. För tillfället börjar jag känna att min position som familjens överhuvud är starkt hotad.
Stackars Darling har det inte så lätt... "Pappa, gör si. Pappa gör så. Förstår du inte?! Nej, min mamma sa att jag får göra så. Hör du inte på mig?!" Och så vidare... Han ger order till höger och vänster. På sistone har han även börjat att slipa sina argument, att inleda en diskussion är dömt att misslyckas.
I alla fall om man råkar vara mamma eller pappa.
Kvällens "Ja-hill-hinte-hova"-diskussion: "Aj, min rygg. Jag kan inte sova." Pappa svarar: "Vadå? Har du ont i foten?" "Jaa..." "Nej, Junior. Om du hade haft ont i foten så hade du gråtit och varit ledsen." "Buhuhu..."

Darling och jag har jobbat stenhårt de sista dagarna. Puh!
Vi har burit grejer, huggit ner en julgran, grusat uppfarten, byggt altan och inrett gäststugan. Monterat in en öppenspis, byggt spiraltrappa från vind till källare, inrett bastu med relax...
För att inte tala om trädgårdsarbete! Jesus, vad det är roligt alltihop!
Och pengarna är inget problem, det kostar nästan ingenting att ha hus. Och krisar det så extraknäcker vi, det orkar vi ju med... Grannarna är underbara och vi trivs så bra med ko-blajet som osar gott. Vi saknar inte stan för fem öre, vi är som skapta i Tretorn-stövlar.

Herre-min-je.