Skäms som en hund.

Jag har varit usel på att uppdatera min blogg på sistone. Till slut har det gått så lång tid att det blir pinsamt. Då skjuter jag på det mer och mer för varje dag och till slut finns ingen återvändo. Antingen fortsätta att ignorera och låtsas som att det regnar, eller att ta tjuren vid hornen och ta itu med eländet. Härmed har jag tagit itu!

Jag har fullt upp med en treåring, flytt, julpynt och kalas. Och jobb upptill... Puh! För mig är det obegripligt att folk har mer kontakt med varandra än vad jag har med mina nära och kära.
Hur hinner man "keep in touch"?!

Hur som helst, jag kommer inte att ha bredband installerat i mitt nya hus, riktigt ännu, så vi får se hur tätt här uppdateras. Jag lovar att återkomma, jag har elefantminne. (Alltså, jag minns i trehundra år. Jag glömmer inte min blogg.) Måste packa nu, ikväll går tåget.

Sådärja!

Tvättstugan avklarad och som vanligt gjordes en hel del fynd! "Aha, den här gamla trasan! Tänk, den hade jag glömt!" Grabbarna har somnat och jag har kvalitetstid med mig själv. Jag dricker en (sen) kopp kaffe och tänker slänga mig i soffan alldeles strax!

Som den lille vilde sa i skogen idag, "Vad underbart vi har!"

Sömnsvårigheter.

Jag har inga som helst problem med att sova. När jag väl somnat, vill säga.
Runt sådär klockan 21 börjar jag piggna till och kan sedan stanna uppe halva natten. Dagen efter är jag trött som ett svin.
Skrutten verkar lida av samma åkomma. Han vill heller inte somna.
Igår kväll lät det så här; "Buhuhuhu! Buhuhuhu! Jag är ledsen!" "Snälla hjärtat, är du ledsen?" "Jaaaa, mamma. Jag är jätteledsen, buhuhuhu. Buhuhuhuu!" "Men du, varför är du så här ledsen?!" "Buuuhuhu, för att... för att... buuhuhu, för att jag har ingen hund..!"
Hur är det man säger..? "Alla sätt är bra, utom de dåliga."
Till slut somnade han i alla fall och Darling och jag kunde kolla på Pirates of the Carribean. Fattar inte hur vi lyckats missa den på bio.
Idag åkte vi förbi det fina, gula huset på kullen och vidare ut i skogen.
Snipp, snapp, snut, så var helgen slut. Varför går den så fort?!

Jag dör snart!

Jag har en fruktansvärd smärta i min vänstra axel och skuldra. Det känns som att alla muskler som finns i den regionen dragit ihop sig och skrumpnat. Darling är ju, som tidigare nämnts, inte speciellt förtjust i att massera, så här får jag gå med min smärta.
Egentligen tror jag att ett besök hos doktorn hade varit på sin plats, men jag ska prova massage hos ett proffs först. Kanske räcker det så, jag hoppas på det.

Knappt två veckor till flytt, men ännu står kartongerna opackade. Ska ta tag i det. Snart.

A little less conversation, please.

Ännu ett intressant samtal ägde rum i min bil häromdagen. Det handlade om hunden som lille Vild och hans mamma (jag...) vill ha.

Moster: "Vad ska hunden heta då?"
Lille Vild: "Vovvofil!"
Jag: "Hahahaha, eller pedofil, hahaha!"
Moster: "Ja, hahaha, eller Nekrofil, hahaha!"
Kusinen (iskallt): "Nej, det går ju inte. Den måste heta Nicole, eller nåt sånt."

Nähä. Inget napp denna gången...

Han ringde aldrig, den där jobb-killen. Skit också. Denna gången blev jag faktiskt besviken, det verkade vara ett roligt jobb. Inte som det där andra, som jag egentligen inte ville ha.
Plan B återstår. Måste bara utreda vad den består av.

Darling badar bastu med polarna, och melodin som poppar upp i mitt huvud är; "Seee jag siiitter ensam vid spiiisen, miiina systrar dansar på bal." ur Askungen. (Visst var det hon som tappade sin dojja?) Ungen sover, så alldeles solokvist är jag.
Tur att jag blir räddad av Idolerna snart! "Det går utför för dig med." som han sa, jobbarkompisen. Vad antydde han?!

En cigg först, ingen risk att bli påkommen nu när han sover, den lille Vilde.

Arvingen till Aristoteles.

Tänkarpositionen: Sitt på en pall, med trappa, så att den ena foten kan vila på fotstödet medan den andra ligger på golvet. Sätt en knuten hand under hakan, luta armbågen mot det knät som är högst upp. Titta snett upp till höger, men växla emellanåt till vänster...

Efter maten idag, lagom till "tvätta-händerna-och munnen", intog den vilde Bill ovanstående position på sin toapall och utbrast, "Jag måste hitta här och hänka lite hörst!"

Jobb, jobb och jobb. Fast jag egentligen borde packa, packa och packa...
Imorgon får jag besked om ett nytt jobb, eller inte. Vore kul om jag fick det, men jag förväntar mig alltid det sämsta. Då kan jag bara bli positivt överraskad..!

Yes, I am alive.

Jag har bara ingen ork. Så i det närmaste kan man tro att jag lagt mig ner och dött. Jag tror att det blir lättare snart, när jag flyttat och fått ett välbetalt höjdarjobb. Håll tummarna för mig på fredag!

Apropå att dö, jag gjorde misstaget(?) att informera min son om riskerna med rökning. Jag förde en slags skrämsel-propaganda-kampanj för att avskräcka honom från att själv börja nyttja nikotin.
Visst, han är inte ens tre år, men det ska börjas i tid! För min del innebär detta att jag numera måste smygröka för min son.
Ertappar han mig med en cigg i handen får jag genast en lektion i hur farligt det är och att jag kan dö...

"Hockan är vju, hockan är vju!"

Min son har välsignats med att vara morgonpigg. I morse vaknade han samtidigt som Darlings klocka ringde, typ 06.00, och satte igång med sin heja-ramsa, "Klockan är sju, klockan är sju! Alla måste vakna nu!" Om jag någon gång haft lust att utnyttja ångerrätten på honom så har det varit dessa morgnar.

I alla fall, vi har egentligen häckarna fulla, men orkar inte riktigt ta tag i det. Alldeles för mycket jobb, för lite ljus och för få flyttkartonger.
Men, som man brukar säga, allt löser sig.
Snart har jag plenty of room och plenty of light. Är det inte vårdagjämning snart?