Det bara bubblar...

...av citat, men att radda upp alla skulle tråka ut alltför många av mina oräkneliga antal läsare, så jag har valt ut ett axplock. Lilla Fian har tillbringat ett dygn i vår närhet, så snillena har spekulerat.

Mjukisdjuret Nalle Puh är hennes lillebror. (Alltså, verkligen. Försök att säga emot...)
Hon själv i rollen som storasyster. Vilde Bill i rollen som mellanbror.
F: "Alltså, jag är nitton år. Då kan du typ vara sexton eller så."
V: "Nej, jag vill vara... öööh, femtionio!"

Vid frukostbordet:
Fian till Darling: Vet du, det fanns dinosaurier förr i tiden.
Darling: Ja, jag vet. Men det var jättelängesen.
Vilde Bill: Jaaa, alltså för 50 år sen!

Vilde Bill gillar inte att åka bil på annat än stora, asfalterade vägar. Vi körde på en grusväg och han trodde att vi var vilse. Ibland faller bokstäverna inte riktigt rätt.
"Jälv... jälv... Äsch, man kan säga: Vad galen man blir!"

Jag skulle tvätta bilen.

När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen,
säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit
och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån.
Jag ska börja leta efter pennan,
men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag miniräknaren som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger den på mitt skrivbord, men först ska jag
vattna blommorna.
Jag lägger miniräknaren på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n.
Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet.
Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa.
Så går jag ut i hallen igen för att försöka
komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig,
svarsblanketten har inte blivit postad,
det står en flaska med varm juice på bänken,
blommorna är vissna,
jag kan inte hitta någon penna,
jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n,
jag kan inte hitta miniräknaren
och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och
jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag
borde söka hjälp för det, men först ska jag bara blogga ett inlägg.

Apropå telefonförsäljare.

Min svärfar är på besök och förgyller med lustiga kommentarer.

Svärfar: De ringer och vill sälja grejer hela tiden.
Hans son: Men varför ansluter du dig inte bara till nix.nu så slutar de?
Svärfar: Nä, jag tycker det är kul att be dem fara åt helvete!

Julafton.

Såhär i juletid brukar jag se tillbaka på jularna som varit.
Jag minns platserna, människorna, paketen... För att inte tala om tomtarna!
Jag har dock haft tämligen idylliska jular i min uppväxt.

Den mest minnesvärda är den vi firade i Bangkok 2005. Den kan sammanfattas som helt hysterisk.















Mon Dieu!

Motivera mera.

Avatar-helg hela helgen på Nickelodeon. Fy fan vad jag hatar såna här helger. Min son sitter som naglad framför teven och när jag väl lyckats övertala honom att göra något annat så byter Darling kanal och sitter naglad istället. Om jag fick tag på idioten som uppfann teven...

Språkförbistringar.

Hallänning 1: Vet du vad glutt betyder?
Jag: Ja, vi brukade säga etta-gluttar om de som började skolan.
Hallänning 2: Vi kallar dem förste-kladdare.
Hallänning 3: Va?! Jag kallar dem bara för ungdjävlar!

Nu har jag önskat dem en god jul och dragit mig tillbaka till hemmets lugna(?!) vrå för lite ledighet. Ska bli såååååååååå skönt!

Att göra flera saker samtidigt.

Darling, han kan.
Medan makaronerna kokade passade Darling på att fylla i lönepapper...
Det blev gröt innan han kom på vad det var han gjorde. Men han kom i alla fall ihåg så småningom.

Summa summarum:

Under sängen: 13 russin, en tröja, clementinskal
I garderoben: 3 trasiga godisar, sju leksaker
Soppåsen på toa: Clementinskal, presentsnöre, tuggade godisar
I gungstolen: Mera russin
Bakom soffan: En golfboll, tre kritor, mera trasiga godisar, mera clementinskal
På sänggaveln: Rester av ett godishalsband
I byrålådan: En påbörjad godisask

Det måste varit en sjuhelsikes fest. Hur blir det i tonåren, tro?

Jag, strategen.

I morse lät det så här;

-Ungen, nu måste vi åka!
-Men MAMMA! Jag-vill-se-färdigt-svampbob-
varför-får-jag-aldrig-se-färdigt-svampbob-nångång-
då-är-jag-inte-ditt-barn-jag-tänker-FLYTTA!
-Ska jag hjälpa dig att packa?

Då ångrade han sig. Om bara Darling vore lika lättmanipulerad.

Jordbävning version light.

Jag lever!
Armarna sitter kvar, obrutna. Inga benbrott. Ingen hjärnskakning.
Jag är tacksam över att vara vid liv, och även Darling verkar oskadd, om än lite skakad.

Barnkalas. Inte att leka med.

Bloggtorka.

Man kan ju säga att jag håller er på halster.
Här kommer nog ett inlägg vad det lider, ska ni se. Först ska det väl lida mot jul.

(Lida, förresten? Är det en enda pina att vänta, eller vad menar man?)

A walk down memory lane.

Snart har vi jul här i vårt hus.

Apropå varsel och nedskärningar. Eller?

Jag : "Du, ungen, var har du dina strumpor?"
Han: "Det får du fråga facket om!"

Höst-depp.

Vattenskada, upprivna golv: -5 500:-
Växellåda i skitbil: -13 750:-
Fortkörningsböter, Jävla Darling: -2 800:-
Trasig temperauravkännare, kylskåp: -2 600:-
Restskatt, Darling: -2 300:-
Fångat in virus, dator: -869:-

Så att, det är inte så muntert just nu.

Virus-alert!

Jag har virus hemma. I datorn. Därför bloggar jag inte.

I miss my babies.

Int´ är det nå´ roligt när de är borta.

Läste att Ramadan börjat nu.
Ibland är jag inte så smart; "Aha, det var därför jag såg så många hungriga muslimer på stan idag!"
Jag önskar att jag inte föddes med en mun.

Vojne, vojne.

Jag har vandrat och vandrat och vandrat. När jag trodde att vi var framme skulle vi vandra lite till. När jag trodde att vi skulle vandra lite till så stannade vi. Hujedamej.
Jag har i alla fall överlevt och sitter hemma vid mitt köksbord och undrar vad jag ska göra nu då?

Som Forrest Gump när han plötsligt slutade springa.

Ny arbetsplats, nytt kaffe. Eller..?

Fick precis information ifrån en säker källa på det gamla jobbet.
Det nya jobbet har "räligt" kaffe.

"En maskin, med pulver och sån skit!"

Det tar jag som en invit.

Jobbbytet blir inte av.

Jag ska stanna hos min goa, fina chef. Hon hade ett finfint erbjudande, så jag avbokade dagens intervju. Som sonen brukar citera från sin favoritbok; "Äsch, vilket slöseri med tid!"

Jag ska alltså fortsätta att konsultera ett tag till, men inom en helt annan bransch. Dessutom lyckas jag klämma in lite föräldraledighet upptill. Jag närmar mig idealet, synd bara att det måste ligga så långt hemifrån. Men så är det ju these days.

I helgen ger jag mig ut på hajk. Den som lever lär se om jag överlevt. Typ.

Trevlig helg.

Mot nya mål.

Mina babies ska lämna mig imorgon för att resa till nordliga Norrland. En HEL vecka!
Vi verkar tycka att det ska bli skönt.

För den delen har jag ju ett jobb. Och tre (3!) till att välja på. Är jag het på marknaden, eller?
Oooh, oh, oh!

Det var visst dags igen...

Du är

Fantomen 61% Spindelmannen 47% Stålmannen 42% Robin 40% Wolverine 39% Kattkvinnan 38% Hellboy 30% Batman 24% Hulken 18%	Du är en levande legend som har ditt hem i djungeln.
Fler test från testportalen.se

Hur svårt kan DET vara?

Jag har lite svårt att skilja på alla dessa manliga, svenska artister med för korta byxor, eller vad de nu har. Någon har skeppartröja och en annan massa skägg och någon har sån där konstig hatt. I alla fall, imorse hörde jag en av dem på radion och plötsligt slog det mig! De har ju bara satt melodi till sitt vardagliga prat! Precis som den där djävulens "Supertrion" på Nickelodeon. Jag testade själv att nynna en melodi i D-dur och sedan bara lägga till lite flummigt prat; "jag träffade dig på Konsum igår, lalala, det var länge sedan sist, tralilli. Jag köpte en gurka och du handlade kräftor, doobedo, du skulle ta bussen hem sedan."

Att bala taklänges är inte lätt.

På väg till middags bjudningen konverserades på följande sätt;

Mamman: Du är ju så trött så du somnar nog innan vi ens hunnit iväg.

Sonen: Nej, jag ska inte smonmna. Snomna. Sommra... Sommar är det ute nu!

På lekplatsen.

Han talar ju fortfarande inte rent.

"Mamma, vill du råka uschelbana?!"

Just like the good old days.

Skolorna har börjat, så imorse var landsbygdsvägarna vältrafikerade. Det var jag och taxibilarna.

"Gå-tillbaka-till-jobbet-ångest"...

Fast i detta fallet rörde det sig om att gå tillbaka till dagis.
Det har gått käpprätt åt helvete, kan man säga.
Idag var han dock, åtminstone tillfälligt, återställd.
Tack fina fröken, du har räddat min dag!

Hahahahahahaha, jag tror jag dööör!

Mötte en lagerarbetare på min väg genom företaget. Följande konversation ägde rum.

L: "Ska vi slåss?"

Jag: "Nej, jag vill inte skada dig, hahaha."

L: "Du! Passa dig så jag inte vänder dig upp och ner och använder dig som sparbössa!"

Hahahahahahahahahaha, jag tror jag döööör. Var får han allt ifrån?

Hrrm...

På en rolig sida kan man lämna adress och postort, så får man veta i vilken typ av metropol man bor.
Eller så är det en kriminell organisation som bara vill ha reda på det för sin verksamhets skull. Vad vet jag?

http://www.teleadress.se/htdocs/varatjanster/direktmarknadsforing/mosaic/pdf/L38.pdf

Klart är i alla fall att jag hellre bor hemma hos mig än någon annanstans, oavsett vad.

Ute och seglar?

Jag hade en gång en båt med segel, ruff och köl.
Men det var för länge sen.
Så länge sen.
Var är den nu? Svara mig, du.
Jag bara undrar, var är den nu?

Iakttagelse.

När jag kör till mitt jobb så passerar jag små samhällen längs vägen. I ett av dessa små samhällen finns både en kyrka och en skola. Det lustiga är att förbi skolan får man köra 50, men förbi kyrkan bara 30. Vad säger det om det lilla samhällets syn på sin population?

Annars lider hälften av oss vuxna av "gå-tillbaka-till-jobbet-efter-semestern-ångest" medan den andra fortsätter jobba som om inget hänt. Jag föredrar att vara jag.
Den lille vilde kan knappt bärga sig tills han får gå till dagis igen. "Så man inte behöver ha semester längre!"

Nä, nu måste jag bygga lekstuga, sägs det här.

Grillfest och skrattfest.

Tjo vad det var livat i holken i lördags!
Jag var inbjuden till grillfest som förvandlades till bröllopsfest och här hemma bjöd Gamlamormor-Tyra in till jordens skrattfest!
Varför är det inte lördag hela veckan-lördag hela veckan-lördag hela veckan lång?

Om att vilja sjunka genom jorden.

Vi tittade på en teater tidigare. En uppsättning Pippi Långstrump var det och mitt i showen blev jag plågsamt påmind om en anekdot som jag utsattes för, ytterligare lite tidigare.
På en nästintill fullsatt uteservering ställde sig min son på stolen och inväntade två fina poliser som kom gående. Precis när de kom upp i jämnhöjd med sonen såg jag i ögonvrån hur hans högra hand gled upp till pannan och ungen ställde sig i givakt..
Redan där trodde jag att jag dog, för att bara sekunden senare höra honom ropa glatt;
"Hej! Kling och Klang."

Annars jobbar jag. Och själv?

Return of the dead.

Jag är tillbaka. Med ett hejdundrade citat ifrån norr.

Bella: "Alltså, det är jävligt fräscht med stoooora fönster."
Kusinen från norr: "Jo, jag vet. Vars var det jag såg det?"
Bella: "Jomen, var det inte där vi var idag? De hade ju jättestora fönster, mot havet."
Kusinen från norr: "Neeeejjjjj, nuuu vet jag! Det var ju när jag satt i Sussi och deras husvagn!"

Och så var det den där Darling... Vilde Bill fångade en humla i handen.
"Aj, pappa. Jag brände mig på en humla. Buhuhu!"
"Skyll dig själv. Så går det..."
Efter tio minuter klev den stora starka pappan på en humla och svor och levde rövare.
Lille Bill replikerade;
"Där fick du!"
Snacka om svar på tal.

Ivrigt sms:ande tjejen; "Varför finns det inget som heter legade?"
Intellektuella Bella; "För att det heter låg."

Varför fastnar jag för dessa tester?

Hej Fru Mellanmjölk!
Du har autogiro på lagom många utgifter.

Sitter tillsammans med din respektive

den 26:e varje månad och betalar alla

räkningar samtidigt som ni smuttar på

varsin kopp kamomillte.

Du har koll på matutgifter för det mesta,

men håller det på en lagom nivå,

man måste ju ha lite kul på helgerna

- eller hur?

Och spelar Sverige en match på TV

så måste man ha råd med mellanölen och grillchipsen.

Men du, livet är mer än mellanmjölk och Lätt & Lagom. För att få lite liv i din ekonomi och kanske spara ihop till något skojigt och ickevardagligt så finns det hjälp att få hos oss på Lyxfällan! Thailandssemestern kan bli verklighet om du verkligen vill, så ge vårt budgetverktyg ett försök.

Musiksmaken i bakdelen.

Vi tog en extrarunda på väg hem från affären idag.
Vi njöt av allt det vackra ute och tok-diggade till Dire Straits.
Åtminstone Darling och jag, för efter femton minuters tystnad hör vi vilde Bill vråla från baksätet;

"JAG VILL HA MINA HÖRSELKÅÅÅÅPOR!!!"

Annars då? Jo, tack. Som innan, lodrät.

Godmorgon..?

Mötte direktören vid kaffebryggaren imorse.

Jag: Godmorgon.
Han: Hur är det idag?
Jag: Jaa, du vet. Huvudet upp och fötterna ner. Och du har samma ser jag.
Han: Ja, fast lite högre. Men fötterna är ju på samma nivå.

Han har humor, so it seems.

Tidsresa.

Jag besökte 90-talet förra helgen.
Vad konstigt det blev när jag kom tillbaka till 2008.

Vem är clownen?

Min son vill gå på cirkus.
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!
Han har inte fattat att han lever i en.

Imorgon blir det kalas, vi ska fira den där kungen. Vad det nu ska vara bra för.
Men sonen vill, sonen får.

Jag gjorde ett test.

Lyssnade på radio och hörde talas om ett test som verkade roligt.

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din vuxenpoäng
Namn:
Bella
Datum:
2008-04-23
Ålder:
25
Vuxenpoäng:
22.5
Uppskattad ålder :
42.8


Inte så roligt.

Oljud.

Jag har problem med ett öra.
Det liksom vibrerar när jag har (o)ljud omkring mig. Det är främst i det vänstra.
Med en son, vars käft glappar ideligen, är det oundvikligt att utsättas för vibrationer. Jag blir jävla trött. Bilradion eller plötsliga höga ljud är också riktigt jobbiga. Tar eländet aldrig slut?

Nu ska jag försöka hålla mig vaken tills tv-programmen tar slut.
Eller så somnar jag om en halvtimme...
Någon som vågar sätta emot?

Trevlig helg.

Darling på bronsplats, I presume.

Stackars Darling blev brutalt nedtagen på marken idag.
Middagskonversation:

"Junior, vem är bäst?"
"Paaaa... mamma!"
"Jaha. Men vem är snällast då?"
"Mamma!"
"Nämen, vem är snyggast då?"
Lååååång betänketid...
"Moster!"


Han är rolig den lille, och han är söt den store.
Och jag är nära ett mentalt sammanbrott. Snart tillbaka på banan.

Tjilevippen!

Puuuh!

Huset har varit fullare än Nattavaara-Bengt idag.
Ibland önskar jag att min familj var stor och livlig, men jag är ju inte sugen på att bara ha en massa barn! Liksom, kunde man inte få in några vuxna också? Vart försvann trenden med att bo kollektivt? As-mysigt tycker jag. Någon frivillig?!

Hörde ett roligt samtal idag, hon har sannerligen svar på tal, den lilla näbbgäddan.
"Mamma, jag tänkte på när du är död."
"När jag är död? Men så ska man väl inte tänka. Varför tänkte du så?"
"Mäh! Det vet väl inte jag. Jag är ju ingen hjärna heller."

Ont i ryggen och en totalt mörbultad son, men den underbaraste Darling denna jord har uppbådat. I feel lucky.
Jo, sonen rullade ner för trappan idag. Bättre än på film, om jag får säga det själv.

Nya starka tag imorgon och våren på gång! Tjoohoo!

En ren barnlek!

Ofta är våra lekar mer eller mindre brutala.
Idag lekte vi polis/brandman. Det gick bitvis lite häftigt till, exempelvis när tjuven försökte springa ifrån oss och vi blev tvungna att skjuta honom i benet...
Eller när det brann och vi tog polishelikoptern för att snabbare komma fram.
Precis innan det eskalerade slog vi huvudet på spiken och fångade in bovarna som precis försökt göra inbrott på hotellet.
Lille Bill lät sig inte luras av förklädnader utan utropade andaktsfullt; "Jag veeeet! Det är... Det är... (viskande) MORA TRÄSK!"

En annan grej.

När man är ung så tittar man på program på tv som börjar klockan 21.
När man blir äldre kämpar man med att hålla sig vaken till de programmen som börjar klockan 20.
Har jag hört.

I-lands problem.

Jag har tänkt på en grej.
Hur kommer det sig att jag, VARJE GÅNG jag går på restaurang och precis lassat in ett jättelass med mat i munnen, upptäcker en smygande kypare bakom axeln. Och naturligtvis kläcker han eller hon ur sig ett käckt "Smakar maten bra?" Hur i helvete ska jag kunna svara på det med munnen full i mat? Ibland tror jag att de bara står och väntar på att jag ska håva in mat i munnen för att sedan ruuuuusa fram och fråga.
Är det något de lärt sig på restaurangskolan? "Fråga när de inte kan svara, så slipper vi få veta om det smakar illa, hihihi..."

Jag blir så less.

What´s goin´ on?

Jag har nästan vaknat ur min dvala, känner jag.
Återstå att se om det håller i sig under veckan när jag jobbar igen...

I alla fall, något mystiskt har hänt under tiden i koma.
Jag såg mig i spegeln i morse, för första gången på två veckor, typ. Jag har blivit en gammal kärring! Min kropp ser ut som en 150-årig indisk elefant!
Och igår kväll ställde jag mig i köket och gjorde chips. Vad fan är det då?!
Plötsligt tycker jag det verkar lockande att börja sticka strumpor och halsdukar, sy egna gardiner och odla mina egna grönsaker.

Jag blir rädd för mig själv. Vad ska jag göra? Och vad var det som hände?

Säg såhär...

Jag gjorde ett test. Vore väl synd att kalla mig påläst...



Jag tror jag vaknat ur min dvala nu. Ska vila upp mig ett par dagar till, så får vi se om jag inte kickar liv i blogg-fanskapet snart!

Happy easter everybody!

Sömnproblem?

Jag har en metod mot sömnlöshet.
Jag vågar mig till och med på att lämna garanti för att den fungerar.

Steg 1; Skaffa en treåring.
Steg 2; Börja på ett nytt jobb.

Svårare än så behöver det inte vara!
Under en hel veckas tid har jag sett klockan passera 21.30 en gång, och det var genom ett filter av ögonfransar. Övriga kvällar, inklusive lördagkvällen, har jag kastat in handduken senast (!) klockan 19.30. Stackars Darling har haft ett umgänge bestående av en treårig ögoninflammatorisk son hela veckan, och sedan fått sitta ensam hela kvällarna.
Ibland lider jag med honom.
Kanske piggnar jag till nästa vecka när jobbet fått sjunka in lite.

Idag hämtar vi i alla fall hem lilla Fian, ett välkommet inslag i oredan.

Drama-queen.

Min son har ett sätt att uttrycka sig så att jag häpnar. Idag diskuterades om hans "sova på dagis". Jag argumenterade som vanligt för och han argumenterade som vanligt emot.

"Nääääääj! Jag vill inte! Jag vill inte, det är ssssråkigt." (Nej, han talar inte rent ännu.)
"Jamen, då ringer jag pappa och frågar vad han tycker. Han tycker nog samma som mig."
"Ja, gör det då! Gör det bara! Bry dig inte om mig."

En annan härlig konversation ägde rum vid matbordet. Jag frågade hur han hade haft det på dagis idag och ungen replikerade med: "Fråga inte mig, fråga min bakdel!" Vad säger man?
Tourettes syndrom, tror jag det kallas.

Vardagskonversation i en småbarnsfamilj.

Darling ringde mig idag, när jag, vilde Bill, hans moster och hans kusin svängde in på parkeringen till ett hemligt ställe...

D: Hej, vad gör du?
Jag: Inget.
D: Är du på jobbet?
Jag: Nej. Jag har slutat.
D: Vad gör du då? Är du hemma?
Jag: Strax.
D: Vadå strax? Varför är du så kort i tonen?
Jag: För att jag kör bil.
D: Jag hör ju inget motorljud. Är det bara ni två i bilen?
Jag: Men ja, det är klart!
D: Men vem pratar han med då? (Vild diskussion i baksätet mellan Bill och hans kusin...)
Jag: Men för faan, barnbidraget kom idag och jag är i Ullared och ska sätta sprätt på pengarna! Är du nöjd nu?!
D: Jaha, hahahaha! Hej då. Klick.

Fest? Är det ätligt?

En snabb blick över listan på mina msn-vänner visar att många har det betydligt mer livat än mig. Eller, inte livat, de har ju inte min son, men de verkar ha ett mer aktivt nöjesliv än mig.
Min helg har hittills bestått av kaos. Ett enda stort kaos.

Vi började igår morse med projektet att byta golv på övervåningen. Det är nog färdigt till jul.
För att få miljöombyte tog jag med mig lille Vild till affären för att handla. Sedan lagades till en raclette och så lördagsgodis på det. Sen somnade jag...
Till följd av detta har jag idag en sjuhelsikes huvudvärk. Vilde Bill bråkar och Darling sover.
Rädda mig, någon.

Min son -en gourmand?

Vi kom hem rätt sent idag och jag ställde mig vid spisen(!) direkt. Under tiden kröp den lille vilde upp i soffan och gottade sig framför Bolibompa.
Som jag står där och kladdar med fisk och panering och skit så hör jag honom ropa "-Kan någon komma med lite... chips?"
Till saken hör att han en morgon (när jag var lite tröttare än honom) serverade sig själv chokladboll och chips till frukost...
Kanske dags att tänka på en lämplig diet snart?

Annars travar det på, och jag tror att jag FÅTT ETT nytt JOBB!!!
Jag tror jag döööör, vad roligt! Grattis! Tack!

Slapparliv...

Uppmuntrande Bella: "Gå nu in med mamma. Ni ska ju till tvättstugan och sedan upp och titta på melodifestivalen!"

Lyckliga Lillan: "Åh! Då kan jag somna i soffan idag igen!"

En modern tidsålder.

Min vardag består av massa underhållning! Se bara, vilket fint vägg-kollage jag passerade på vägen till fikarummet idag.

1 syndrom, 1 blivande massmördare och 1 latmask.

En period i mitt liv jobbade jag som personlig assistent hos en person med afasi.
Man måste tala tydligt och långsamt, alla direktiv måste vara glasklara.
Igår provade jag samma metod för att försöka tygla min son.

"S i t t p å p-a-l-l-e-n h ä r s å s k a v i k l ä p å d i g s-t-r-u-m-p-o-r-n-a.
S å å d ä ä r j a a, b r a!
S e d a n s k a d u t a p å d i g t-r-ö-j-a-n. B r a v o!
S å s k a v i g å n e r f ö r t-r-a-p-p-a-n.
B r a, n e j, d e t h ä r h å l l e t! S å å å j a!
N-e-j! I n t e r ö r a t-e-l-e-f-o-n-e-n, v i s k a G-Å N-E-R F-Ö-R T-R-A-P-P-A-N."

Han följde duktigt mina direktiv och tanken slog mig att jag äntligen funnit en metod för hans syndrom, vad det nu må vara.
Halvvägs ner för trappan utbrister han; "Vad heter den här joliga leken som vi leker, mamma?"

Litet senare besöker vi mormor som, tro det eller ej, har ett svärd på sin vägg.
Lilla kusinen utbrister; "Vad bra att du har ett svärd, mommo, då kan man ju döda massa folk!"

Och så Darling då, som efter fyra timmar i ryggläge i soffan funderar över varför man inte kunde ha en kropp som en tusenfoting. "Då skulle man ju kunna ligga ner när man går."

Det pustar och frustar!

Vädret alltså. Tredje veckoslutet i rad som det stormar ordentligt.
Idag fick jag äntligen stormsäkra i alla fall; jag ställde in soptunnan i garaget! Tänkte spika fast plank för fönstren, men Darling satte p!

Har precis skickat den lille vilde till John Blund, två timmar senare än vanligt. En lång och sen middagslur ligger bakom.
Nu sover han gott i alla fall och lär så göra tills han vaknar. (Ha, ha... Ha?)

Ska dra nåt gammalt över mig nu, här är kallt som i Jukkasjärvi, kanske kryper ner i soffan med Darling, får se om han klagar över trängseln.

Tjing, tjing.

Nu blev JAG sjuk!

Fy faan.

Ingen kräk eller diarré dock, däremot influensa, verkar det som.

Inget som dödar, no neeed to worry.

Jag fick ett infall.

I ett svagt ögonblick ville jag hänga på det där "Fejsbook". Såsom alla andra.
Jag gled runt ett tag (med "solglajjerna" på), men insåg snabbt att jag nog inte har ork och lust att "poke:a" och "add:a" och allt vad det hette.
Jag gjorde en snabb sorti och gled ur deras medlemsregister. Lika snabbt som jag gled in.

Barnet är fortfarande löst i magen och innehar horisontalläge i soffan, mest hela tiden.
Han fick i alla fall i sig två hela mackor till frukost och ett päron till förmiddagsfrukten. Efter nästan fyra dygn utan mat i magen är han nog hyfsat hungrig. Skönt att aptiten är på väg tillbaka.

Träsmak.

Idag har jag suttit stilla en kvart sedan frukost.
Det har varit plock i trädgården, torka bajs-rumpa, dammsuga övervåning, torka bajs-rumpa, dammtorka golvlister(!), torka bajs-rumpa, svabba golv, vädra sängkläder, dammsuga källare, dammtorka fönsterbrädor och torka kiss-snopp.

Medan Darling lagar maten sitter jag stilla i fåtöljen, och lider av träsmak i röven, så nu måste jag upp och röra på mig...
Nåja, det kunde varit värre, jag kunde ju haft en träskalle till huvud.

Fyra nyanser av brunt.

Kräket verkar helt ha upphört, ingenting på två dygn!
Partyt är alltså slut. Synd, vi hade så många gäster på gång...

Däremot kan vi med glädje meddela att vår son lärt sig den ädla konsten i sprut-lackering,
han testade i soffan nyss och resultatet är förbluffande.

Internetbanken.

Jag har rätt bra koll på mina pengar. I den mån att jag oftast vet när de är slut.
Obotlig optimist, som jag blivit, kan jag ändå inte låta bli att logga in på min internetbank, varje dag, med hopp om att något under ska ha skett. Jag inbillar mig själv att jag någonstans ifrån ska ha fått pengar insatta på mitt konto. Det händer ju aldrig...

Magsjukan fortsätter, utan kräk dock. Varje liten fjärt består av en härlig orange liten klick sörja. Och matlusten är fortfarande borta. Hoppas han blir frisk till på måndag, febern är åtminstone borta.

Kräkparty!

Alla är inbjudna.
För mys-kräk, tryck i ungen typ en banan.
För vattenfallsliknande, tryck i honom en banan och ett glas mjölk.
För kaskad, ge honom lax.
Sen är det bara att torka golv, väggar, bord och stolar.
Sen mår ungen bra och du luktar spya.

I övrigt, en på dialys, en med cancer och en med hjärnblödning. Resten med psykiska problem.
Jag älskar oss alla.

Samtal runt matbordet.

"Pappa har en snopp. (Tugga, tugga, tugga...) Och mamma har en snippa."

"Jaså, säger du det?"

"Jaa. Och jag har också en snippa. (Tugga, tugga) Och så har jag trosor, pappa har kalsonger.
Ibland brukar jag hämta kalsonger från lådan till pappa. (Tugg, tugg, tugg...) När han ligger i sängen med mamma."

Undrar vad min son berättar för sina dagisfröknar?

Ett frisörbesök.

Jag besökte en frisör häromdagen. Jag blev kortklippt. Sittandes i stolen kom jag att känna av hur otrevligt det egentligen är att sitta där. Blindstyre som jag är känner jag mig aldrig rtiktigt bekväm i situationen, eftersom frisören i regel vill att jag plockar av mig glasögonoen för att förhindra att hon klipper av mig skalmarna. Följden blir att jag inte ser ett dugg. Jag kan urskilja färger, men tyvärr inte kontraster. Följden blir att hon klipper mig och frågar vad jag tycker. I regel svarar jag att det blir jättebra, men i själva verket vet jag ju inte! Hursomhelst kan jag bara vänta och vänta. Förr eller senare växer det väl ut.

En gnutta vemod.

Ja.
Nu är det slut på gamla tider, ja, nu är det färdigt inom kort.
Nu är hela rasket städat, nu ska hela rasket bort!
Så jag tar farväl, fast inga tårar rullar på min kind,
men nu är det slut på gamla tider,
nu ska nycklarna lämnas in!

Tack lilla kyffet, i en annan värld hade det kanske kunnat vara vi.

Avundsjuka.

Januari. Grått, regnigt och mörkt. Jag har en vän på vift, och jag är avundsjuk.
Usch, så hemsk jag är.
Vore jag tät som en gris så skulle jag jävlar i mig inte göra annat än att resa till varmare länder. Ja, och betala tillbaka mitt huslån, förstås!
Men sen skulle jag resa så in i helvete!

Som sagt, jag har ett jobb på g. Ge mig det, så ska jag inte besvära mer med mitt tjat...
Ge mig det bara. GE MIG JOBBET!

Tack.

Snälla Gud,

jag har ett jobb på g. Ge mig det, så blir jag glad. Tack på förhand. Vänliga hälsningar, En förtappad själ.

Vi lever.

Men inte mycket mer. Puh!
Vi har installerat oss, firat jul och nyår och varit lediga. Jag är heeelt slut! Så skönt att återgå till vardagen och få jobba igen. Semester är helt klart överskattat.
Jag återkommer när orken gjort detsamma. Ska tömma och städa ur den lilla lägenheten.
Sen kanske vårljuset och energin kan komma åter. Snälla.