Min son har ett sätt att uttrycka sig så att jag häpnar. Idag diskuterades om hans "sova på dagis". Jag argumenterade som vanligt för och han argumenterade som vanligt emot.
"Nääääääj! Jag vill inte! Jag vill inte, det är ssssråkigt." (Nej, han talar inte rent ännu.)
"Jamen, då ringer jag pappa och frågar vad han tycker. Han tycker nog samma som mig."
"Ja, gör det då! Gör det bara! Bry dig inte om mig."
En annan härlig konversation ägde rum vid matbordet. Jag frågade hur han hade haft det på dagis idag och ungen replikerade med: "Fråga inte mig, fråga min bakdel!" Vad säger man?
Tourettes syndrom, tror jag det kallas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar