Puuuh!

Huset har varit fullare än Nattavaara-Bengt idag.
Ibland önskar jag att min familj var stor och livlig, men jag är ju inte sugen på att bara ha en massa barn! Liksom, kunde man inte få in några vuxna också? Vart försvann trenden med att bo kollektivt? As-mysigt tycker jag. Någon frivillig?!

Hörde ett roligt samtal idag, hon har sannerligen svar på tal, den lilla näbbgäddan.
"Mamma, jag tänkte på när du är död."
"När jag är död? Men så ska man väl inte tänka. Varför tänkte du så?"
"Mäh! Det vet väl inte jag. Jag är ju ingen hjärna heller."

Ont i ryggen och en totalt mörbultad son, men den underbaraste Darling denna jord har uppbådat. I feel lucky.
Jo, sonen rullade ner för trappan idag. Bättre än på film, om jag får säga det själv.

Nya starka tag imorgon och våren på gång! Tjoohoo!

En ren barnlek!

Ofta är våra lekar mer eller mindre brutala.
Idag lekte vi polis/brandman. Det gick bitvis lite häftigt till, exempelvis när tjuven försökte springa ifrån oss och vi blev tvungna att skjuta honom i benet...
Eller när det brann och vi tog polishelikoptern för att snabbare komma fram.
Precis innan det eskalerade slog vi huvudet på spiken och fångade in bovarna som precis försökt göra inbrott på hotellet.
Lille Bill lät sig inte luras av förklädnader utan utropade andaktsfullt; "Jag veeeet! Det är... Det är... (viskande) MORA TRÄSK!"

En annan grej.

När man är ung så tittar man på program på tv som börjar klockan 21.
När man blir äldre kämpar man med att hålla sig vaken till de programmen som börjar klockan 20.
Har jag hört.

I-lands problem.

Jag har tänkt på en grej.
Hur kommer det sig att jag, VARJE GÅNG jag går på restaurang och precis lassat in ett jättelass med mat i munnen, upptäcker en smygande kypare bakom axeln. Och naturligtvis kläcker han eller hon ur sig ett käckt "Smakar maten bra?" Hur i helvete ska jag kunna svara på det med munnen full i mat? Ibland tror jag att de bara står och väntar på att jag ska håva in mat i munnen för att sedan ruuuuusa fram och fråga.
Är det något de lärt sig på restaurangskolan? "Fråga när de inte kan svara, så slipper vi få veta om det smakar illa, hihihi..."

Jag blir så less.

What´s goin´ on?

Jag har nästan vaknat ur min dvala, känner jag.
Återstå att se om det håller i sig under veckan när jag jobbar igen...

I alla fall, något mystiskt har hänt under tiden i koma.
Jag såg mig i spegeln i morse, för första gången på två veckor, typ. Jag har blivit en gammal kärring! Min kropp ser ut som en 150-årig indisk elefant!
Och igår kväll ställde jag mig i köket och gjorde chips. Vad fan är det då?!
Plötsligt tycker jag det verkar lockande att börja sticka strumpor och halsdukar, sy egna gardiner och odla mina egna grönsaker.

Jag blir rädd för mig själv. Vad ska jag göra? Och vad var det som hände?

Säg såhär...

Jag gjorde ett test. Vore väl synd att kalla mig påläst...



Jag tror jag vaknat ur min dvala nu. Ska vila upp mig ett par dagar till, så får vi se om jag inte kickar liv i blogg-fanskapet snart!

Happy easter everybody!

Sömnproblem?

Jag har en metod mot sömnlöshet.
Jag vågar mig till och med på att lämna garanti för att den fungerar.

Steg 1; Skaffa en treåring.
Steg 2; Börja på ett nytt jobb.

Svårare än så behöver det inte vara!
Under en hel veckas tid har jag sett klockan passera 21.30 en gång, och det var genom ett filter av ögonfransar. Övriga kvällar, inklusive lördagkvällen, har jag kastat in handduken senast (!) klockan 19.30. Stackars Darling har haft ett umgänge bestående av en treårig ögoninflammatorisk son hela veckan, och sedan fått sitta ensam hela kvällarna.
Ibland lider jag med honom.
Kanske piggnar jag till nästa vecka när jobbet fått sjunka in lite.

Idag hämtar vi i alla fall hem lilla Fian, ett välkommet inslag i oredan.