Om att vilja sjunka genom jorden.

Vi tittade på en teater tidigare. En uppsättning Pippi Långstrump var det och mitt i showen blev jag plågsamt påmind om en anekdot som jag utsattes för, ytterligare lite tidigare.
På en nästintill fullsatt uteservering ställde sig min son på stolen och inväntade två fina poliser som kom gående. Precis när de kom upp i jämnhöjd med sonen såg jag i ögonvrån hur hans högra hand gled upp till pannan och ungen ställde sig i givakt..
Redan där trodde jag att jag dog, för att bara sekunden senare höra honom ropa glatt;
"Hej! Kling och Klang."

Annars jobbar jag. Och själv?