Jag lever!
Armarna sitter kvar, obrutna. Inga benbrott. Ingen hjärnskakning.
Jag är tacksam över att vara vid liv, och även Darling verkar oskadd, om än lite skakad.
Barnkalas. Inte att leka med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mest bara bla, bla, bla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar