Vit jul ohotad.

Herre min je, vad det finns snö! Som allt annat i vår värld är det ju viss snedfördelning på tillgångarna, så även i detta fallet. Men kidsen trivs, skotern går bra och tomten lär hitta även hit. So, we wish you a merry christmas, hope you all have some snö.

Tänkbart tidningslöp: VIT JUL HOTAD

Sonen har nämligen drabbats av sjukdom, okänt ursprung. Han hostar så han nästan kräks, men femdagarsfebern har i alla fall avtagit.
Förhoppningsvis får vi en mild dom hos doktoren och kan sätta oss i fordonet imorgon, enligt planerna.

Men bara så ni vet, ifall vi inte dyker upp.

Så kom hon då äntligen, Algot!

Jag har blivit faster i natt! Det är ju ett glädjeämne!

Synd bara med namnet, men som Lovis sa; "Har jag bestämt att mitt barn ska heta Algot så blir det en Algot." Det kan säkert bli något stort av dig, ändå.

Välkommen till vår värld, vi ska ta hand om dig.

We seem to be on a break.

Jag har en liten skara trogna läsare, vet jag.
För er skull hoppas jag att något händer snart så att ni får glädjen att åter läsa mina magnifika blogginlägg.
Tills dess hoppas jag ni hittar annat att roa er med.

Mitt-i-prick-beskrivning.

Vi har haft anledning att diskutera kriminalitet här hemma. Sonen snappar upp allt.
Till saken hör att han uttalar bokstaven "O" som "U" ibland. (Mormor blir murmur, moster blir muster o.s.v.) Därför blev det extra talande igår när han hoppfullt sa; "men snart blir det bra mamma, nu har han kanske suttit på domstolen länge." (endast det första "o:et" omvandlades i detta ordet.)

Rena grekiskan.

Snaskpolisen, 4½ år, upptäckte några chipssmulor på köksbänken en morgon MITT I VECKAN!
Hans pappa har välsignats med god ämnesomsättning och kan därmed snaska hur mycket som helst utan att kroppen tar stryk. Det kan inte jag.
Eftersom vår son är en blandning av oss båda höll jag en föreläsning för honom som handlade om fetter, hjärt- och kärlsjukdomar, ämnesomsättning och annan yada, yada... Han klättrade på väggarna, så ointresserad var han, men han hörde ändå på.
"Lyssnar du på mig? Förstår du vad jag berättar för dig?"
"Jaaa. Jag förstår engelska, också."

Another useless blogginlägg.

Inget att skriva, riktigt. Hjärnan är tom. Tommare än vanligt, tydligen har Hubba Bubbat tagit slut.
Vi hade en fin liten semesterresa med Darlings guys from the hood. I alla år har de bara varit namn på släktträdet, så det var roligt att se ansikten. Vi hoppas få se dem på vår hemmaarena snart!

Jag uppdaterar nästa gång när jag köpt nya hjärnceller.

Vi åkte på semester...

Då passade kylen och frysen också på att ta ledigt.

Insikt.

Min son har lärt känna sin pappa på de här fyra och ett halvt åren.
"Mamma, visste du att Pappa älskar grusvägar?"

Semester!

Jag har firat med att städa toaletten och badrummet. Kul.
Jävligt skönt är det i alla fall, jag ska genast komma ihåg att inte glömma att stänga av alarmet på mobilen. Klockjävulen ska inte ringa En gång på två veckor. Gött, gött, gött!

Nu ska Darling och jag mysa i soffan med en film. Hoppas på nåt romantiskt kärleksaktigt..!
(Jag skrev Darling. Är lika med inget romantiskt kärleksaktigt. Det blir väl Bruce Willis.)

Skål på er!

Esther och Gösta samtalar.

Darling undrar var hans knä- och armbågsskydd har tagit vägen. Det var tydligen bra grejor, säger han.
"Men Darling, det var väl bra grejer på nittiotalet..?"
"Äsch, då är de ju retro idag."
Han ska börja åka skateboard. Kanske kan ni inom kort hålla utkik efter Stig-Helmer i rampen. Rutiga shorts och retro skydd. Och en virvel i bakhuvudet. Håhåjaja.

Anyhow, ONE more day to go.

Tre!

Är ni med?

Fyra.

Alla dessa premiärer.

Snart dags för både kräftpremiär och surströmmingspremiär! Igår var det fästingpremiär.

Är ni med förresten? Fem.

Nej, Fejsbook skaffar jag aldrig.

http://www.gt.se/noje/fredag/1.1578623/facebook-triggar-i-gang-svartsjuka

Facebook ÄR livsfarligt, ni ser ju själva! Hujedamej.

Groovy.

Hittade en hel radiokanal med bara Metallica! Det svänger.

Nedräkningen har börjat! En vecka kvar till vakationen och med ord kan jag inte beskriva känslan och förväntningarna inför min första ordentliga sommarsemester på fem år! Det ska bli så innerligt skönt att vakna sexton morgnar i rad och veta att jag inte har EN tid att passa!
Man kan bli religiös för mindre.

Jag är populär.

Så här låter det när jag ringer mina kollegor:
-Hej, det är Bella!
-Suck... Ja.

Så här låter det när jag ringer hem:
-Hej, det är mamma!
-Suck... Vad vill du?

Tillbaka till ap-stadiet.

Det var mycket testosteron på den där festivalen jag var på. I övrigt var den toppen!
Rock 'n roll, liksom.

Back to business imorgon, dock. Inte lika toppen. Men nu hägrar ju semestern för mig, bara två veckor kvar. Gött! (In your faces, ni som har ångest för att återgå till era jobb.)
Jag har beställt idel solsken, så det blir nog en tid i lathetens tecken, hahahahahahahahahaha. Jag som lider av restless legs. Och arms. Och entire bloody body.
Nåja, bara att slippa jobba i några dagar är väl en ynnest?

Arbetstempo.

Förra sommaren när gästerna var på besök hjälpte de till med att skruva fast några skruvar i trappen. En del var lite trasiga i skruvhuvudena, så de lämnades halvt iskruvade.
"Vi fixar det sen, vi ska köpa nya." sa vi.
I år frågar gästerna vad det är för smarta krokar vi har i trappen?

Den gamla damen och motorsporten.

Vi åkte till motorbanan idag och åskådade racerbilar.
Sedan tidigare vet jag att jag inte är någon lämplig medpassagerare i snabba bilar på grund av mina tendenser till åksjuka.
Sedan idag vet jag att jag heller inte är någon lämplig åskådare av snabba bilar på grund av mina tendenser till åksjuka.
Förmodligen, vilt spekulerat, är jag den enda som blir illamående av att stå vid sidan av en motorbana när bilarna wroomar förbi.
Men kungen var där! Det var ju coolt! Om man nu är rojalist.

Överraskande.

Jag loggade in på Spotify och fick tips på "what I may like".

The Haunted-80,-90,-00
Callenish Circle-00
Howard Jones-80,-90,-00
Entombed-1989
Darryl Hall-1972
Rod Stewart-60,-70,-80,-90,-00

Uppenbarligen behöver vi lära känna varandra, me, myself and I.

Metallica...

...och jag. I Hultsfred. Den 18 juli. Man ba´ dör.

Tracing, yes. Recycling, no.

Tracing
Jag följer er på Feedjit. Det verkar som att ni, mina kära läsare, är ute på semester i sommarsverige. Sån här geografisk spridning har jag aldrig haft på mina läsare!
Kul, hoppas ni njuter av sommaren och Sverige när det är som finast.

Recycling
Dagens konversation härrörde nog till en vi hade tidigare om hans mormor som bor själv.
"Mamma, vem rang till dig?"
"Det var moffa, han ville bjuda mig på lunch på fredag."
"Varför då? Är han ensam?"
"Ja, kanske det."
En stunds tystnad... Det brukar i regel innebära hög hjärnverksamhet...
"Mamma, mormor har ju redan gift sig med honom."

Mäh, guuuuuuud!

DET ÄR SÅ VARMT!

Om du lämnade mig nu.

Finns det en vackrare text?

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu


jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu


jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns


jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Sonen knows religion.

Vi har köpt nya skor i familjen. Jag valde ett par jesussandaler och vi pratade om dem, vi vuxna.
Vilde Bill hörde oss och kom springande.

"Mamma, vad heter gubben som har gjort skorna?"
"Va? Vilken gubbe? Jag vet inte vem som gjort skorna."
"Ja, men han. Gubben som har gjort skorna. Han som ni pratade om!"
Vi diskuterade fram och tillbaka men kunde inte komma på vilken gubbe vi nämnt som tillverkar skor. När sonen kom på var han sett gubben, så föll poletterna ner.
"Han som jag såg i kyrkan på julen. Han som ligger i höet!"

Lösenordsnoja.

Nu var det dags igen.
"Lösenordet till Spotify, vad är det?"
"Öööhhmmm...det står nog på min mail..."
"Okej, vad är lösenordet till din mail då?"
Bekymrade veck i pannan...
Gissa om han sken upp när han kom på att han bockat för "spara mitt lösenord" när han loggade in förra gången. Så nu kommer han in på mailen, men där fanns inget spotifylösen...

Tack gud för funktionen "glömt ditt lösenord?"

Equality my ass.

Om jag var lobotomerad kanske någon kunde försöka intala mig att jag lever jämställt.
(Va..?! Bitter? Jag?! Ja. Pms.)

Nu börjar det surras semester i varje hörn. Jag gillar det. Även fast jag själv har ett tag kvar så njuter jag av att semesteperioden har dragit igång på riktigt. Alla är glada och förväntansfulla!Att solen skiner och kvicksilvret stiger över 20-strecket gör knappast saken sämre.

Hemma hoppas jag att svängdörrarna nyttjas flitigt av nära och kära och i övrigt att det blir varmt så in i helvete och att sonen får gå på valium så att jag kan sola och bada heeeela semestern!

Tack, tant. Och IQ fiskpinne.

Jag åkte med tåget igår och på en hållplats klev en ung pojke på. Hans tågkort blev giltigt först idag och han hade inte pengar till sin hållplats. Han lyckades nästan skramla ihop till nästa stopp, så konduktören tog de pengarna och sa att pojken fick kliva av nästa gång tåget stannade.
När konduktören gått skämdes pojkstackaren så att han blev rödare än en tomat i ansiktet och jag led med honom. Det skar riktigt i mitt arma modershjärta.
"Hur mycket pengar saknades till din hållplats?" frågade jag och han stammade fram att han inte visste. "Men hur mycket saknades till nästa stopp då?" Det visste han inte heller riktigt, men svarade "ett par kronor, kanske." varpå tant Bella plockar upp portmonnän och ger honom de två kronorna som saknades...
Alltså, fattar ni? TVÅ kronor gav jag honom! Tänk som han ska fundera över varför jag gav dem pengarna till honom och inte till konduktören...

Vissa egenskaper går nog inte ens att färga bort.

Turligt nog är jag inte den enda i den här familjen som saknar hjärnceller.
Darling vill alltid vara säker på att ingen kommer åt hans lösenord till internetsidor. Han gör dem så svåra att han själv måste beställa nya varje gång han ska logga in, för att han glömmer av dem. Idag skulle jag ge honom ett nytt och tryckte på måfå på tangenterna och skrev upp lösenordet på en lapp till honom.
"Så, här har du. Spara denna lappen nu!"
Darling tog lappen, tittade på den och utbrast sedan beundrande "Kom DU på det där?!"

Girls, girls, girls.

Jag hörde ett samtal mellan två tjejer som uppenbarligen övningskörde på bilskolan.
De diskuterade backning.
"Det var ju jättesvårt att backa runt ett hörn."
"Ja, eller hur?! Men har du också fått backa rakt fram?"

Det var ju roligt i sig, men det var nästan ännu roligare att den andra tjejen bara fortsatte samtalet som om ingen sagt något tokigt alls...

Jag hade i övrigt ett lååångt, roligt inlägg på gång, men den där Darling sitter och stressar mig.
Han ska fejsbooka.

Skynda, skynda!

Darling har skaffat fejsbook, undrens tid är inte förbi.
Nu tog han kissepaus, så jag hinner känna på tangenterna innan han kommer tillbaka! Herrejävlar vad han är hajpad.

Bytte bild. Känns mera jag, som man brukar säga.

True love.

Darling analyserar vårt förhållande:

"Alltså, vet du varför vi två är ihop?"
"Nej."
"För att det är ingen annan än du som skulle stå ut med mig, och det är ingen annan än jag som skulle stå ut med dig."

Det var väl...fint..?

What a feeling!

Puh! Efter två dagars städande kan jag nu sitta och njuuuuta av mitt fina hem.
Jag kickade ut Darling och vilde Bill igår och fick några timmar för mig själv. Jag vet inte varför, men jag klarar inte att ha dem svärmande kring benen när jag ska få något gjort.
Istället hade jag mr Springsteen i stereon och spelade för hela bygden och JÄVLAR vad effektivt det blev!
Nu dröjer det väl ett kvarts sekel innan jag städar igen, men känslan från idag bär jag med mig för resten av mitt liv.

Halleluja.

Darling, min darling...

...vem är väl som du? Blott ingen i hela världen. Ty bara du, min käre, använder filttofflor när du lägger golv och trampar i sågspånsisoleringen. Bara du, min käre.

Skärpning.

Hon den här Bella som driver den här bloggen får ju ta och kamma sig.
Värdelös uppdateringsfrekvens.
Men det är ju bara vad jag tycker...

Jag gick med min son på en befolkad plats, han hade ögonen med sig.
"Mamma, eller hur han var stor?"
"Vem då?"
"Han bakom dig!"
Jag vände mig om och såg en man i övre övervikten. Jag svarade diplomatiskt, kort.
"Ja, han var stor."
Vi traskade några meter till i tystnad när sonen gjorde sin slutanalys;
"Han var verkligen FET."

När vi inte analyserar vår omgivning är vi mest på jobbet. Vi är så trötta nu, så en semester hade inte varit fel. Min dröjer ju ända till augusti, men som läget verkar kan jag vara lite ledig när det fina folket från norr kommer på besök, så det ger ju lite andrum i alla fall!
(Hör ni det, besökare?! Jag kan vara ledig några dagar när ni kommer, ni vet vilka ni är! (Hoppas jag, annars måste ni söka hjälp. Alltså, om ni glömt era efternamn och personnummer och så där. Men det har ni väl inte, det blev ett sidospår det här. Helt utan grund. Alla är väl inte som jag.))
Parentes i parentesen... Verkligen dags för semester.

Speaking from experience.

Vi pratade om den kommande kusinen idag. Jag berättade för sonen att jag fått ultraljudsbilder till min telefon, och han ville veta hur bilden såg ut. Eftersom jag (som vanligt) glömt telefonen i bilen, fick jag förklara att det var vattnigt och mörkt.
Han funderade en stund och kom tydligen ihåg hur det var när han själv var i samma sits.
"Nej, mamma. Det var inte mörkt. Den där grejen som hänger i halsen på mamman, den är egentligen en lampa. Och så var det mjölkigt."
Ungefär hur tillförlitliga är dessa uppgifter? Har jag anledning att tvivla på hans ord?

Apropå vadå?

Jag skulle gärna byta den där skitbilden ovanför, men jag har inga bilder i den nya datorn och vill inte använda andras. Så det får bli en annan gång.

Irritationsmoment.

Är det inte konstigt att alla ska vara i vägen för mig precis när jag har PMS?

När Jesus flög till himlen handlade folk på Gekås.

Dagens konversation ägde rum mellan pappan och sonen när sonen spelade på datorn.
"Vad spelar du för nåt?"
"Hmm... Jag spelar... min klasskompis är en apa."

Helgdagen har varit arbetsdag för Darling och bygga-gärdesgård-dag för mig. Den lille vilde har som vanligt mest glidit runt och haft det gott. Ibland avundas jag honom.
Imorgon blir det jobb och dagis, sen är det ju helg igen! Helt otroligt!

Min baby har gett mig spotify, så nu ligger musikvärlden framför mina fötter! Finns det något finare än Eva Cassidys "Fields of gold"? Den ska jag spela på mitt bröllop, dop, begravning, födelsedag och allt som firas kan! Jag får rysningar över hela mig. Vojne, vojne.

Nå, well. Har jag nämnt att jag blir faster snart? Fii fan vad coolt! Sonen och hans redan existerande kusin tjatar och längtar efter en till kusin. Hur förklarar man tidbegreppen för dem? De saknar ju helt den genen.

Språka på..? Vilket språk..?

Sonen översätter:

"Mamma, vet du vad Benjamin betyder?"
"Hmm, nej, det vet jag nog inte."
"Det betyder Älskling, vi har inte råd!"

Jag sitter och tyranniserar för tillfället. Vilde Bill är ju vääääldigt fäst vid tv i allmänhet, Nickelodeon i synnerhet. Vi (som i Darling och hans fru) har bestämt oss för att minska på tv-tittandet, så vi TVINGAR honom att leka. Det tar ungefär tio minuter av klängande och tjattrande och gnällande, sen är han i full gång! Han lekte med en liten Rosa Pantern figur alldeles nyss. Det gjorde han ju inte ens när han var bebis. Det enda som krävs är ett "mhm" här och ett "jaså?" där. I övrigt gör han inga anspråk på uppmärksamhet.
Han är förresten blåslagen igen. Som tur är händer det mesta på dagis så ingen kan anklaga oss för barnmisshandel. Igår sprang han med polarna ner för en asfaltbacke.
En unge föll, det var inte nån av polarna.
Anmärkningsvärt är att han, trots fall från lektorn, prejning av trehjuling, vanlig snubbling och så vidare, aldrig har haft hjärnskakning.
Han är sannerligen ett wonderchild.

Nu får jag nog skaka liv i den där Darling. Han tyranniserar inte. Han sover.

Puh!

Jag klev upp, jobbade, hämtade barnet, åt och målade. Det var min dag, hur var din?

Imorgon ska jag kliva upp, äta och måla. Det blir min helg, hur blir din?

Här är ju mest skitsnack på denna bloggen. Därav bilden. Visst är den äcklig?!
(Tänk de där tokiga turisterna som gör smycken av sånt skit. "Fuu faan", som han skulle sagt, morfarn.)

Don´t you worry, jag ska byta ut den snart...

Golden oldie.

När man föredrar att dansa foxtrot framför bugg för att det snurrar för mycket i bugg, då börjar det gå utför. Som tur är finns ingen risk att jag utvecklar hängpattar i alla fall.

Idag har jag tagit mitt ideella engagemang upp ytterligare en nivå!
Jag har målat gaveln på byns bygdegård. Jojo, minsann. Imorgon funderar jag på att även engagera Darling i mitt ideella engagemang. Undrar vad han säger om det..?

I övrigt har vi det bra. Lyckligast av alla är just nu vilde Bill för att han får fler timmar på dagis nu när Darling jobbar. Tänk så lite de kräver, de små liven.

Sex-synkade?

Ibland vill Darling ha sexuellt umgänge när inte jag vill. Det är fruktansvärt, men såna gånger hör jag Knutbypastorns predikan i huvudet. "Om din man vill haa sex, så gee honom det! Varför kan du inte bara låta honom få haa sex? Det är ju inget faarligt. Gee honom det bara!" Alla som råkade se ett avsnitt av serien om Knutby på tv vet vad jag menar. Herregud.

Betraktelser.

Jag mötte en tjej på vägen till jobbet, vi snackar kvart i sju.
Hon gick och pratade i mobilen.
Min enda tanke; med vem?! Vid den tiden?!

Här hemma har jag precis börjat återhämta mig efter en dunderförkylning. Första dagen utan feber idag, och det verkar lovande inför morgondagen. Visserligen fantastiskt vilka framsteg man kan göra med nässpray och paracetamol!
Jag har bara en jävla nästäppa kvar nu, som nästan gör mig tokigare. Jag hatar nästäppa!
På förpackningen står det att man kan använda nässpray två till tre gånger om dagen.
Jag använder den fyra till fem gånger om dagen.
Ligger jag i riskzonen för en överdos?

Darling har målat tak, målat tak, målat tak. Monterat lampor, lagt golv och lagt golv.
Flitens lampor har sannerligen lyst!
Vilde Bill har äntligen börjat att tröttna på teven, han slår av den själv och muttrar att de bara "visar skit på teven". Otroligt!
Våren är här och det verkar bli miraklernas årstid, i det Bellska hushållet.

Google search: Bella + blogg

Jag kan nog förresten tacka den där Blondinbella för många av mina läsare.

Darling och Guitar Hero.

Han tränar fortfarande. Det låter för jävligt och det inser han även själv.
Jag hör honom muttra "Det här suger... Fett." För att komma från en gentleman i hans ålder låter det roligt.

Nu när det är ljust så länge hinner jag knappt bli trött innan läggdags. Jag fattar inte det där med att ställa klockan fram och tillbaka. För en förvirrad själ som jag blir det ju bara ännu snurrigare.

Annars trivs jag på jobbet och bilen går bra. Själv då?

Jag är trafikfarlig.

Trots att jag fått kortare resväg är jag fortfarande ute på vägarna en del.
För några månader sedan körde jag på en katt. Jag grät nästan.
Idag körde jag på en fasan. Jag grät inte, men hamnade i chock.
Inte för att jag kört på fågelfan, men för att jag kom på mig själv med att blunda!
I trafiken! I 90 blås! Jag blundade!
Jag är ju tamejfaan livsfarlig!

Respekt.

Darling spelar Guitar Hero och har gett sig djävulen på att klara varenda låt på nivå Hard.
I only say Gooooooood Luck!
Han snäser till åt vilde Bill som leker cowboy, robot, polis och racerbil på samma gång.

Högst respektfullt dämpar sig dock lillen, tar fram sin walkie talkie, sneglar åt pappans håll och viskar ut sina kommandon.

Skära lakans feber?

Lillingen har fått scharlakansfeber.
Jag trodde det var som pesten, utdött. Tydligen ska det gå att bota med en penicillinkur, som enligt honom själv smakar apa. Tapper som han är så sväljer han ändå. Kväljer och grimaserar, skakar på sig, ryser och dricker lite saft. Han är för duktig, min lille kille!

Projekt sova-i-egen-säng påbörjades igår. Med en simpel muta om en leksak gick det galant! Och i bästa super-nanny-anda ska vi idag tillverka en liten tavla med plats för guldstjärnor, där han får en stjärna för varje natt han somnar i eget rum.
Vid tio får han ytterligare en muta. Jag föredrar att kalla det pedagogisk belöning.
Ska prova samma sak med sonen snart. (Hahaha. Hahaha. Hahaha.)

En gottegris bekännelse.

-Min granne bad mig komma över och fika semmelbulle igår. Men han hade ingen grädde i! En torr degbulle var vad han kallar semla! Jag blev så irriterad att jag tackade för mig och gick till Ica för att köpa egna semlor, men när jag kom dit så var de slut!
-Oj, vad tråkigt...
-Ja, och så hade jag ju gått dit, det var ju för långt att gå till Coop också. Jag köpte grädde och mandelmassa och gick hem och gjorde egna semmelbullar!
-Jaha, men då fick du ju en semla i alla fall.
-Mm. Men jag var så irriterad att jag nästan gjorde smör av grädden.

Nya arbetstider.

Det innebär att jag slutar jobba så tidigt att jag missar dagensekokvartifem i bilen.
Vilken lyx!

Att spela kort.

Jag spelade typ poker med ett par av männen i mitt liv.
Viss irritation uppstod från min sida när jag tyckte att de hade fel; "Ni tror att ni är i majoritet bara för att ni är två!" Naturligtvis fick jag äta upp det under resten av kvällen...

Som om det inte var tillräckligt att jag hela tiden förlorade så ville Darling berätta för mig hur dåligt jag spelade; "Ibland är det så lätt att spela mot dig så att jag brukar slänga alla kort över tio."

Självkänsla. Och kalas. Och lantbruk.

Jag har en finfin vän som alltid bekräftar mig när vi ses! Hon ger mig fina komplimanger, även om jag själv känner mig som något katten släpat in.
"Snygg som vanligt!" sa hon när jag träffade henne på affären igår.
Håret hängde i stripor, brillorna satt på sned och jag kände mig hängig som en ampellilja. (Första veckan på nya jobbet har sugit musten ur mig...) Men hon menar verkligen det hon säger, och får mig att tro på henne också!
Jag kände mig mindre hängig och håret verkade slänga så som i reklamfilmer när jag ställde mig i kassan. Fantastiskt vilken underbar människa hon är!

Ikväll firar vi hennes man som fyller trettio. Nog är man gammal när man börjar att bjudas på trettioårsfester, va? Tur man inte själv är den som bjuder in. Än...
Men först ska vi åka och köra traktor, sonen och jag. När jag slutar att bara vara snygg ska jag bli bonde. Fiiii fan vilka fräna maskiner de har!

Håll i hatten.

Jag förstår ju att det pågår en läsarstorm på grund av mitt oflitiga bloggande.
Jag kan lugna er med att allt är under kontroll, jag kommer att uppdatera snart. Snart...

Darling förklarar och abstinens

B: Darling, vad betyder det där som lyser i min bil, TCS?
D: Att den inte fungerar.
B: Ok... Tack. Men alltså, vad innebär det när det står TCS Off?
D: Att du får räkna med att den är ur funktion.

Att märka på ord.

Vid kaffemaskinen utspelar sig följande samtal:

Fadern: Men, varför fick jag så lite kaffe?
Sonen: Vad tryckte du på?
Fadern: Den där, Expresso.
Sonen: Ja, men då så, Espresso är ju en liten kopp.

En stunds paus...

Sonen: Och ikväll när du kör hem kan du ju köpa en Aftonblado. Eller en Hallands Posto, hahaha.

Kolla coolt!

Testa att scrolla uppåt från texten till min bild överst i fönstret!
Det ser ut som att blomman liksom växer ut ur skärmen!

"Asa-grymt!" som Bill skulle sagt.

Lägesrapport.

Jag har varit upptagen med en mordutredning den sista tiden. Jag har haft god hjälp av Kurt Wallander, men än har han mycket kvar att lära!
Eller, nej. Jag har läst en bok. På alla mina lediga stunder. Jag har så svårt att sluta läsa när jag väl börjat. Jag sträckläser till sista sidan och sedan blir det alldeles tomt när boken tar slut. Jag blir lätt apatisk och lite ledsen. Tills jag hittar en ny bok och så börjar jag om...

Jobbytet närmar sig, bara två veckor kvar nu. Det ska bli skönt, jag behöver det för min självkänslas skull. Jag hoppas att det blir precis så roligt som jag förväntar mig! Sedan tror jag inte att jag ska byta jobb fler gånger, de får dras med mig till pensionen.

I övrigt verkar tiden gå sin gilla gång. Darling mår bra, bilen rullar, och Vilde Bill partajar på helgerna. Och förhoppningsvis återhämtar sig ekonomin efter höstens dipp med trasiga grejer!

Språka på svenska.

-Barnet, kan du säga "packa pappas kappsäck"?
-Pappa kappas packsäck... Kappa pappas kasspäck... Packa pappas skinnpåse!
-Hahaha, ok. Men kan du säga "Sju sjuka sjömän på skeppet Shanghai"?
-Schuk schua schönmän... Sju schkua schömnän... Sju sjuka fiskargubbar!

Sista gången gillt?

Nu är det officiellt att jag byter jobb inom kort!
Jag valde mellan a: 8 mil om dagen och en skitlön och b: 4 mil om dagen med bussförbindelser och en bra lön.
Det var inte så svårt.
Det jobbiga var att meddelas nuvarande arbetsgivare och uppdragsgivare, men det är klart nu och bördan på axlarna lättade något.
Imorgon ska jag nog till och med le när jag tänker på mitt nya jobb, inte bara gråta av ångest!

Jag har besökt min gamlagamla arbetsplats idag och kom ihåg hur fantastiskt roligt jag hade under den perioden av mitt liv! Jag älskade jobbet, kollegorna och faktiskt, även arbetstiderna. Märkligt. Men allt har sin tid och jag skulle nog inte vilja byta idag mot då. Istället ringde jag upp ett par av dem och berättade hur mycket jag håller av dem.
Vilka underbara människor jag har förmånen att få känna!

An offer I... can refuse..?

Jo, tack för tumhållningarna.
Man kan säga att jag har fått ett erbjudande, men jag har jordens ångest. Gud vad jag önskar att jag hade en spade och kunde gräva ner mig så jag slipper se mig.

Lördagseftermiddag.

Vilden åkte ju på kalas i förmiddags, och jag undrade om han ville skriva ett grattiskort till födelsedagsbarnen.
"Nej, de vet ju redan att de fyller år!"
När vi hämtade honom fick vi veta att han berättat en hel del om våra vanor och ovanor...
Jag kan undra om det vore olagligt att ge honom något som domnar tungan innan man skickar iväg honom? Så blev det kanske inte så mycket sagt, menar jag.
Darling och jag passade på att handla mat, fönsterprydnader och att titta på sexleksaker.
Lite kul måste man ju ha när man är barnfri!

Förnyelsebar.

Tröttnade på bilden i toppen också. Fräschare nu, inte sant?!

Lördagmorgon!

Förr var måndagar min favoritdag. Det roligaste jag visste var att åka till jobbet och ha en helt orörd vecka framför mig. Inget var klart och vad som helst kunde hända!
Nu är lördagar min absoluta favoritdag. En kopp kaffe medan jag läser igenom nyheterna framför datorn. Vilde Bill kollar på barnprogram och Darling sussar sött.

I dag dumpar vi Bill på kalas och åker och handlar. Sen ligger fältet öppet, så att säga.

En krabba i taket?!

Jag skulle borsta Vilde Bills tänder på toaletten häromkvällen och såg en pytteliten insekt i taket! Jag tog en liten bit papper och skulle ta ner den och då backade den! Och viftade efter mig med sina små klor! Det var en krabba i miniatyr!!! (Alternativt en skorpion, men det verkar mindre troligt, väl?) Har någon någonsin hört eller sett på maken? Vad var det för djur? Kroppen var inte större än en fästing, och den hade långa armar med nyp-klor. Och den backade.
Jag undrar ibland om det är jag som är knäpp.

Högtflygande karriärsplaner.

Darling fortsätter att spåna över hur hans framtid ska bli.

Han: Jag kan ju klara av vad som helst!
Jag: Okej..?
Han: Ja, men tänk själv! Typ, pilot. Hur svårt kan det vara? Jag klarar allt! Jag störtar inte, jag landar inte-e-e-eller jo, det är klart att jag landar...

Jag skulle däremot snarare gissa på en världskarriär som navelpillare. Det verkar han vara jävligt bra på. Eventuellt kunde han ta jobb som diskare, det gör han också bra.
Själv skulle jag behöva ett rungande lycka till imorgon. I can't tell you, men bara håll tummarna, så blir jag glad!

Lindarw has left the building.

Sminket är borttvättat och vi är hemma igen!
Vojne, vojne vad det är skönt att komma hem, det kryper i hela kroppen efter ett dygn i city.
Lite shake my booty, lite röka och för lite sömn. Det sätter spår i en gammal människas kropp...

Nu kryper vi upp i den sköna soffan, hela gänget, och bara myser tills John Blund hämtar oss! Gött!

Lördagkväll.

Christer Lindarw gjorde precis entré, så nu drar vi på fest.

ÅH! Vilken man!

Nu säger jag bara, Magnus Samuelsson.

Oj, oj, oj.

Karriärsvängning.

Nu ska Darling bli psykolog. Han har börjat att läsa Freud och påstår att jag är i analstadiet. Det måste jag googla på sen, nu är maten klar!
En arbetslös man skulle alla ha!

Hon spökar fortfarande...

På tv visas ett program som heter Solens mat eller nåt. En programserie om italiensk mat, tror jag. Åtminstone har det med olivolja att göra...
"Darling, visst flyttar vi till någon mysig medelhavs-by när vi blir pensionärer..?"
"Ja, gullet. Du, jag och Laila Bagge."

Idag städade vi ut julen. Förutom julgransfoten och en ensam kula som Darling slängt ut, fortfarande fastsatta på granen, så åkte allt ner i två lådor.
Det känns alltid lika tomt när julsakerna packats ner. Och det mysiga skenet från granen är nästan omöjligt att få på annat sätt. Borde nog köpa fler lampor, det lär ju vara det som är hemligheten med inredning.

Imorgon blir Darling officiellt arbetslös och Vilde Bill ska på dagis igen efter tre veckors ledighet. Det gick inte så bra efter sommarsemestern... Håll tummarna för bättre lycka denna gången!

Olika preferenser.

Vi såg på Let´s dance igår.

Darling (med en djup suck och drömsk blick): "Ååååååhhhh... Laila Bagge... Vilken kvinna!"
Bella: "Va?! Vad har hon som inte jag har?"
Darling (med höjda ögonbryn och ett leende på läpparna): "Ska jag verkligen tala om det?"

Idag ser vi på Körslaget och JAG säger minsann bara Robert Wells... Vilken man!

Darling ska göra karriär.

Han blir arbetslös i dagarna.
"Du kan ju köpa ett trumset till mig, så kan jag bli rockstjärna!"

Vi undrar annars om det inte börjar bli dags att göra sig av med julen nu? Granjävulen barrar, juldukarna är fläckiga, gammalt julklappspapper tar plats i källaren och så vidare.
Nej, nu tycker jag att vi ska ge plats för tulipaner, ljusa gardiner och en fräsch doft av Ajax, fetedesfleurs, som papsen säger.
Synd att jag saknar både ork, lust och tid. Julen blir nog kvar ett tag till.

City-kid.

I bilen, på väg hem från skridsko-sjön. En liten, men asfalterad, väg.

Jag: Vart ska vi handla? A-stad eller B-stad?
Ungen: Jag vill åka till rymden!
Ingen säger något...
Ungen: Jag vill åka till rymden! Jag fryser.
Darling: Men i rymden är det kallt. Om du fryser ska du åka till Thailand.
Ungen: Ja, jag vill åka till Thailand! Kan vi åka till Thailand?
Jag: Nej, det går inte...
Ungen: Jag VILL åka till Thailand! Varför kan vi inte åka till Thailand?!
Darling: Vi har inte råd.
Jag: Och vi måste ju jobba.
Ungen: Men JAG VILL ÅKA TILL THAILAND! Vi kaaan väl åka till Thailand?
Ingen säger något...
Ungen med ett irriterat tonfall: Åååhhh! Och nu är vi vilse också!

Försenad tonårsrevolt?

Jag slänger hårstrån på golvet, hihihi... Och avrivna naglar.
Det fick jag aldrig göra när jag var yngre.

Jag känner mig GRYM!

Bigger announcement!

Jag har, tillsammans med min 4-årige son, bakat scones idag!
Något är på gång med mig, jag verkar vara full of surprises.

Vi har även städat i källaren, hela familjen. Nytt år, ny livsstil.
Hahahahahahahahaha!

Nåja. Det var ju bra gjort i alla fall.

Överraskningar.

Vi såg på en film igår kväll, vi har sett den förr.
Darling: Åh nej, snart kommer spindeln. Jag byter kanal.
Jag: Nej, varför då?!
Darling: Jag gillar inte överraskningsmoment. Speciellt inte om jag vet att de ska komma...





Big announcement:
Ikväll blir det fest! Jodå, med sprit och grejer.
Jag säger som i reklamen för skraplotter; Plötsligt händer det!
Klackarna i taket och botten upp, höhöhö!

Tjugohundraåtta, tack och hej!

Vi diskuterade julfirande och funderade över hur vi ska göra i år, 2009.
"Kanske firar vi hos morbror i Norrland? Eller så drar vi till Västindien?"
Junior ville också ta del av planeringen och utbrast: "Ja! DÄR kan vi festa!"
Efter en stund hade han utvecklat planerna något:
"Eller så åker NI till nåt annat land så festar jag med mina dagiskompisar!"

Vi har i alla fall bestämt att vi inte ska försova oss nästa nyår.
Vi ska inte somna klockan 23 och vakna klockan 00.30. Det blir så knasigt då.

I alla fall, Happy New Year, och låt det fortsätta så; Happy!