Speaking from experience.

Vi pratade om den kommande kusinen idag. Jag berättade för sonen att jag fått ultraljudsbilder till min telefon, och han ville veta hur bilden såg ut. Eftersom jag (som vanligt) glömt telefonen i bilen, fick jag förklara att det var vattnigt och mörkt.
Han funderade en stund och kom tydligen ihåg hur det var när han själv var i samma sits.
"Nej, mamma. Det var inte mörkt. Den där grejen som hänger i halsen på mamman, den är egentligen en lampa. Och så var det mjölkigt."
Ungefär hur tillförlitliga är dessa uppgifter? Har jag anledning att tvivla på hans ord?

Apropå vadå?

Jag skulle gärna byta den där skitbilden ovanför, men jag har inga bilder i den nya datorn och vill inte använda andras. Så det får bli en annan gång.

Irritationsmoment.

Är det inte konstigt att alla ska vara i vägen för mig precis när jag har PMS?

När Jesus flög till himlen handlade folk på Gekås.

Dagens konversation ägde rum mellan pappan och sonen när sonen spelade på datorn.
"Vad spelar du för nåt?"
"Hmm... Jag spelar... min klasskompis är en apa."

Helgdagen har varit arbetsdag för Darling och bygga-gärdesgård-dag för mig. Den lille vilde har som vanligt mest glidit runt och haft det gott. Ibland avundas jag honom.
Imorgon blir det jobb och dagis, sen är det ju helg igen! Helt otroligt!

Min baby har gett mig spotify, så nu ligger musikvärlden framför mina fötter! Finns det något finare än Eva Cassidys "Fields of gold"? Den ska jag spela på mitt bröllop, dop, begravning, födelsedag och allt som firas kan! Jag får rysningar över hela mig. Vojne, vojne.

Nå, well. Har jag nämnt att jag blir faster snart? Fii fan vad coolt! Sonen och hans redan existerande kusin tjatar och längtar efter en till kusin. Hur förklarar man tidbegreppen för dem? De saknar ju helt den genen.

Språka på..? Vilket språk..?

Sonen översätter:

"Mamma, vet du vad Benjamin betyder?"
"Hmm, nej, det vet jag nog inte."
"Det betyder Älskling, vi har inte råd!"

Jag sitter och tyranniserar för tillfället. Vilde Bill är ju vääääldigt fäst vid tv i allmänhet, Nickelodeon i synnerhet. Vi (som i Darling och hans fru) har bestämt oss för att minska på tv-tittandet, så vi TVINGAR honom att leka. Det tar ungefär tio minuter av klängande och tjattrande och gnällande, sen är han i full gång! Han lekte med en liten Rosa Pantern figur alldeles nyss. Det gjorde han ju inte ens när han var bebis. Det enda som krävs är ett "mhm" här och ett "jaså?" där. I övrigt gör han inga anspråk på uppmärksamhet.
Han är förresten blåslagen igen. Som tur är händer det mesta på dagis så ingen kan anklaga oss för barnmisshandel. Igår sprang han med polarna ner för en asfaltbacke.
En unge föll, det var inte nån av polarna.
Anmärkningsvärt är att han, trots fall från lektorn, prejning av trehjuling, vanlig snubbling och så vidare, aldrig har haft hjärnskakning.
Han är sannerligen ett wonderchild.

Nu får jag nog skaka liv i den där Darling. Han tyranniserar inte. Han sover.

Puh!

Jag klev upp, jobbade, hämtade barnet, åt och målade. Det var min dag, hur var din?

Imorgon ska jag kliva upp, äta och måla. Det blir min helg, hur blir din?

Här är ju mest skitsnack på denna bloggen. Därav bilden. Visst är den äcklig?!
(Tänk de där tokiga turisterna som gör smycken av sånt skit. "Fuu faan", som han skulle sagt, morfarn.)

Don´t you worry, jag ska byta ut den snart...

Golden oldie.

När man föredrar att dansa foxtrot framför bugg för att det snurrar för mycket i bugg, då börjar det gå utför. Som tur är finns ingen risk att jag utvecklar hängpattar i alla fall.

Idag har jag tagit mitt ideella engagemang upp ytterligare en nivå!
Jag har målat gaveln på byns bygdegård. Jojo, minsann. Imorgon funderar jag på att även engagera Darling i mitt ideella engagemang. Undrar vad han säger om det..?

I övrigt har vi det bra. Lyckligast av alla är just nu vilde Bill för att han får fler timmar på dagis nu när Darling jobbar. Tänk så lite de kräver, de små liven.