Mäh, guuuuuuud!

DET ÄR SÅ VARMT!

Om du lämnade mig nu.

Finns det en vackrare text?

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu


jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu


jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns


jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Sonen knows religion.

Vi har köpt nya skor i familjen. Jag valde ett par jesussandaler och vi pratade om dem, vi vuxna.
Vilde Bill hörde oss och kom springande.

"Mamma, vad heter gubben som har gjort skorna?"
"Va? Vilken gubbe? Jag vet inte vem som gjort skorna."
"Ja, men han. Gubben som har gjort skorna. Han som ni pratade om!"
Vi diskuterade fram och tillbaka men kunde inte komma på vilken gubbe vi nämnt som tillverkar skor. När sonen kom på var han sett gubben, så föll poletterna ner.
"Han som jag såg i kyrkan på julen. Han som ligger i höet!"

Lösenordsnoja.

Nu var det dags igen.
"Lösenordet till Spotify, vad är det?"
"Öööhhmmm...det står nog på min mail..."
"Okej, vad är lösenordet till din mail då?"
Bekymrade veck i pannan...
Gissa om han sken upp när han kom på att han bockat för "spara mitt lösenord" när han loggade in förra gången. Så nu kommer han in på mailen, men där fanns inget spotifylösen...

Tack gud för funktionen "glömt ditt lösenord?"

Equality my ass.

Om jag var lobotomerad kanske någon kunde försöka intala mig att jag lever jämställt.
(Va..?! Bitter? Jag?! Ja. Pms.)

Nu börjar det surras semester i varje hörn. Jag gillar det. Även fast jag själv har ett tag kvar så njuter jag av att semesteperioden har dragit igång på riktigt. Alla är glada och förväntansfulla!Att solen skiner och kvicksilvret stiger över 20-strecket gör knappast saken sämre.

Hemma hoppas jag att svängdörrarna nyttjas flitigt av nära och kära och i övrigt att det blir varmt så in i helvete och att sonen får gå på valium så att jag kan sola och bada heeeela semestern!

Tack, tant. Och IQ fiskpinne.

Jag åkte med tåget igår och på en hållplats klev en ung pojke på. Hans tågkort blev giltigt först idag och han hade inte pengar till sin hållplats. Han lyckades nästan skramla ihop till nästa stopp, så konduktören tog de pengarna och sa att pojken fick kliva av nästa gång tåget stannade.
När konduktören gått skämdes pojkstackaren så att han blev rödare än en tomat i ansiktet och jag led med honom. Det skar riktigt i mitt arma modershjärta.
"Hur mycket pengar saknades till din hållplats?" frågade jag och han stammade fram att han inte visste. "Men hur mycket saknades till nästa stopp då?" Det visste han inte heller riktigt, men svarade "ett par kronor, kanske." varpå tant Bella plockar upp portmonnän och ger honom de två kronorna som saknades...
Alltså, fattar ni? TVÅ kronor gav jag honom! Tänk som han ska fundera över varför jag gav dem pengarna till honom och inte till konduktören...

Vissa egenskaper går nog inte ens att färga bort.

Turligt nog är jag inte den enda i den här familjen som saknar hjärnceller.
Darling vill alltid vara säker på att ingen kommer åt hans lösenord till internetsidor. Han gör dem så svåra att han själv måste beställa nya varje gång han ska logga in, för att han glömmer av dem. Idag skulle jag ge honom ett nytt och tryckte på måfå på tangenterna och skrev upp lösenordet på en lapp till honom.
"Så, här har du. Spara denna lappen nu!"
Darling tog lappen, tittade på den och utbrast sedan beundrande "Kom DU på det där?!"

Girls, girls, girls.

Jag hörde ett samtal mellan två tjejer som uppenbarligen övningskörde på bilskolan.
De diskuterade backning.
"Det var ju jättesvårt att backa runt ett hörn."
"Ja, eller hur?! Men har du också fått backa rakt fram?"

Det var ju roligt i sig, men det var nästan ännu roligare att den andra tjejen bara fortsatte samtalet som om ingen sagt något tokigt alls...

Jag hade i övrigt ett lååångt, roligt inlägg på gång, men den där Darling sitter och stressar mig.
Han ska fejsbooka.

Skynda, skynda!

Darling har skaffat fejsbook, undrens tid är inte förbi.
Nu tog han kissepaus, så jag hinner känna på tangenterna innan han kommer tillbaka! Herrejävlar vad han är hajpad.

Bytte bild. Känns mera jag, som man brukar säga.

True love.

Darling analyserar vårt förhållande:

"Alltså, vet du varför vi två är ihop?"
"Nej."
"För att det är ingen annan än du som skulle stå ut med mig, och det är ingen annan än jag som skulle stå ut med dig."

Det var väl...fint..?

What a feeling!

Puh! Efter två dagars städande kan jag nu sitta och njuuuuta av mitt fina hem.
Jag kickade ut Darling och vilde Bill igår och fick några timmar för mig själv. Jag vet inte varför, men jag klarar inte att ha dem svärmande kring benen när jag ska få något gjort.
Istället hade jag mr Springsteen i stereon och spelade för hela bygden och JÄVLAR vad effektivt det blev!
Nu dröjer det väl ett kvarts sekel innan jag städar igen, men känslan från idag bär jag med mig för resten av mitt liv.

Halleluja.

Darling, min darling...

...vem är väl som du? Blott ingen i hela världen. Ty bara du, min käre, använder filttofflor när du lägger golv och trampar i sågspånsisoleringen. Bara du, min käre.

Skärpning.

Hon den här Bella som driver den här bloggen får ju ta och kamma sig.
Värdelös uppdateringsfrekvens.
Men det är ju bara vad jag tycker...

Jag gick med min son på en befolkad plats, han hade ögonen med sig.
"Mamma, eller hur han var stor?"
"Vem då?"
"Han bakom dig!"
Jag vände mig om och såg en man i övre övervikten. Jag svarade diplomatiskt, kort.
"Ja, han var stor."
Vi traskade några meter till i tystnad när sonen gjorde sin slutanalys;
"Han var verkligen FET."

När vi inte analyserar vår omgivning är vi mest på jobbet. Vi är så trötta nu, så en semester hade inte varit fel. Min dröjer ju ända till augusti, men som läget verkar kan jag vara lite ledig när det fina folket från norr kommer på besök, så det ger ju lite andrum i alla fall!
(Hör ni det, besökare?! Jag kan vara ledig några dagar när ni kommer, ni vet vilka ni är! (Hoppas jag, annars måste ni söka hjälp. Alltså, om ni glömt era efternamn och personnummer och så där. Men det har ni väl inte, det blev ett sidospår det här. Helt utan grund. Alla är väl inte som jag.))
Parentes i parentesen... Verkligen dags för semester.