Dra den om rödluvan också.

Son ett sitter som ett spöke vid frukostbordet och klagar på huvudvärk.
Revelj nollfemfemtiofem idag .
Jag ser min chans att föreläsa om det här lilla problemet vi har med för lite sömn. Jag pladdrar på om minskat immunförsvar och drar till med "de där eksemen du har till exempel, kroppen behöver sömn för att orka kämpa emot." Jag ser honom reflektera en sekund, tills han svarar "Neej, dem har jag för att jag är torr!"

Morgonstund.

Son ett vaknade klockan 05.05 igår. Idag vaknade han 05.45.
När jag påtalar att han borde försöka sova lite längre är han dock medveten om vilka påföljder det för med sig att vakna för(-e fan själv.) tidigt.

"Jag vet vad som gäller för mig idag, mamma."
"Jaha?"
"Vila middag."

Jag blir GALEN! Varför sover inte ungen?

Gör om, gör rätt.

Darling öppnade ett paket på julafton och visade omedvetet tydligt att det inte alls var vad han önskat sig. Eftersom priset på klappen var förhållandevis högt så bestämde vi oss för att inte behålla den. (Läs; Bella fick ångest, Darling ville trösta.)
Idag bytte jag till andra klappar. Jag tror att jag låter honom behålla dessa.

Syskonkärlek.

Storebror lattjar med lillebror som skrattar hjärtligt. Plötsligt pausar han leken och granskar sin lillebrorsas huvudskorv. Han vill inte såra sin yngre brors känslor utan tassar fram till mig och viskar; mamma, kan vi inte börja ta bort de där? De är jätteäckliga.

Paketinslagning. Big no no!

Varje år ger jag mig in i spektaklet med STOR, för att inte säga ENORM entusiasm! Jag inbillar mig att det ska bli sååå kul! Och paketen ska bli sååå fina!
Årets paketinslagning, inget undantag.

Likafullt inser jag alltid efter en timme hur fullständigt jävla skittråkigt det är att slå in paket! Det blir alltid sååå trist! Och paketen blir alltid sååå fula! Och jag blir sååå trött att jag nästan lägger av!
I år blev bara en klapp oinslagen. Och den ska son två få. Han lär ändå inte märka nån skillnad.

Sonens wishlist i 2010-talet.

"Nu kom jag på vad jag glömde önska mig av tomten!"
"Ok, vadå?"
"En kapten Rexhjälm! Och en kapten Rexpistol! Ni kan googla det sen!"

Hjärnbävning eller jordskakning?

Son ett slog huvudet än en gång, men förkunnade glatt att han minsann "aldrig haft någon... jordbävning!".

Waka waka, på förortssvenska.

Första gången jag hörde Waka waka satt jag i bilen.
Ljudet är inget vidare och jag hade ingen aning om att det var en officiell VM-låt. Att det var Shakira som sjöng hade jag också missat. Jag tyckte att hon sjöng Rocka rocka feeett! Jag tänkte att det kanske var någon slags förorts slagdänga som gjort succé.
Son ett har också missat texten lite, hans variant lyder Mucka mucka, yeeeah!
Än ligger vi dock i lä. Jag vill inte hänga ut nån, men barnens mormor...

Det brända fläsket är stekt. Eller hur säger man?

Vem behöver träningskort när man kan skotta snö?! En och en halv timme tre gånger i veckan. Det blir fin träning det!
Måste revidera önskelistan innan jag skickar den. Jag önskar mig en bredare snöräv istället!

Tidspress.

Jag börjar att få panik, jag har ännu inte köpt nån kalender för 2011!
Jag som har så många aktiviteter att fylla dagarna med! So many places to go. So many places to see.
Oj, oj, oj!

Same. But different.

Jag klär sonen i pyjamas men kallar den sparkdräkt. Då är det väl okej att ha den offentligt?

På shoppingtur med Darling...

...och då ser samtalslistan i telefonen ut så här;



Han måste verkligen älska mig.

Örongodis.

Son två skriker som en stucken gris. (Son ett sover, märkligt nog, ändå. Jag undrar hur det kan vara möjligt?)

När son ett var liten hade han kolik, vilket stressade både Darling och mig något oerhört. Idag verkar hjärnan ha lärt sig att stänga ljudet ute, jag kan alltså behålla lugnet. Men öronen! Öronen stänger inget ljud ute!
Sedan många år tillbaka lider jag av bullerskada och efter ikväll blir jag nog stendöv.

Son två gästbloggar:

"Så [jievla] gött att ligga här och jäsa! Jag tror att jag ska somna om nu, när morsan är vaken. Hehe, som hon såg ut när jag väckte henne imorse. (Läs; i natt.)
Vilket stackars offer hon är, hehe! Tss, tss, tss."

Överraskning.

Jag hittade ett täckstift i min sminklåda. Det var lite otippat!

"Oroa dig icke för morgondagen"

Så säger talessättet. "Ty morgondagen har nog av sina egna bekymmer."
Men nog är jag oroväckande pigg för att vara så sen timme.
Not good. Not good at all.

Hus och hem.

Vi har haft en helg i hemmets tecken. Det har inneburit städ, pynt och viss möblering. Nu njuter jag i fulla drag och längtar till jul.
Snön ligger vit på taken och Hej Tomtegubbar, slå i glasen!

Like a rollercoaster.

Son ett genomlider just nu förmodligen sitt livs första kris. Han beter sig som en tonåring ena stunden och gråter som den lille pojke han ju faktiskt fortfarande är i nästa. Eller så skäller han på oss och gormar över nätverket som krånglar för att sekunden senare ikläda sig rollen som någon av figurerna från Star Wars. Han ser på barnprogram med orcher (bildgoogla, mamma) och konspiratoriska pakter, men tjoar ändå glatt när Bumbibjörnarna börjar.

Son två å andra sidan är harmonisk som en hymn i a-dur för harpa. Det är väl tur det.

Midvinternattens köld är hård.

Darling gillar inte att elpriset är dyrt och sänker elräkningen genom att springa runt i huset och släcka varenda jävla lampa. Mellan kl 17 och 08.30 lever vi i konstant mörker. Inomhus. Jag håller på att bli tokig.

Skaka den som Sean Banan!

Vi hörde Katy Perry på radion igår och sonen spratt till.
"Mamma, mina rumpor skakar!!"
"Dina rumpor?! Har du flera?"
"Nej! Jag menar mina skinkor! SÅ glada är de!"

Gör livet levande. Ha en affär.

Hörde reklam på radion och höll på att ramla av stolen. Ett företag med ovanstående slogan, är det på riktigt eller skämtar de?
(Jag vill inte länka till siten, därför har jag bytt ut deras namn mot XXXX.)
Men allvarligt, vad tror ni?

Utdrag från deras hemsida, jag var tvungen att kolla;

Om oss
Känner du dig låst i ett monotont och kärlekslöst äktenskap?
Saknar du den där magiska känslan av passion? Spänning? Närhet?
XXXX kan göra dig levande igjen!
Kom ihåg att du bara lever en gång...

XXXX är Nordens första datingsida för gifta och samboende människor som söker en affär. Oavsett om du söker efter en anonym webflirt, engångsaffär, en affär utanför landsgränsen eller en långvarig affär i verkligheten, så erbjuder XXXX en trygg och diskret mötesplats på nätet där du kan komma i kontakt med andra människor som lever i ett förhållande. Du kommer att möta människor i samma känslomässiga situation som dig själv och, med vår hjälp, få möjligheten att inleda en affär som lägger stor vikt på att bevara din identitet, konfidentialitet och säkerhet.

XXXX lansering i Sverige!

XXXX är nätverket för dig som har redan har en partner men som söker efter det där lilla extra i livet. Här kan du enkelt och anonymt få kontakt med potentiella partners via din dator. Vi erbjuder dig en helt privat atmosfär där du kan hitta en partner som kan uppfylla dina efterlängtade drömmar.

Vare sig om ditt äktenskapet går på tomgång, lite nyfiken eller bara intresserad av ett känslomässigt förhållande igen, så är detta stället för dig. Du förblir anonym redan från medlemsregistreringen och vidare när du pratar med andra medlemmar. Du väljer själv vem du vill prata med eller inte, vem du vill dela bilder med, uppge din identitet till eller eventuellt möta.

Många människor som lever i förhållande upplever det enklare och mer säkert att inleda en affär med en person utanför sin hemstad eller i ett annat land, exempelvis i förbindelse med företagsresor, semester eller liknande. XXXX nätverk av medlemmar från Sverige, Danmark och Norge ger dig exakt den möjligheten.

Dating för gifta och samboende

Internationella undersökningar visar att omkring 30% av medlemmarna på de traditionella datingsidorna för singlar egentligen är gifta eller lever i förhållande. Det betyder att de antingen döljer eller ljuger om sin civila status. XXXX är en datingsida specialdesignad och anpassad för gifta, samboende och andra i förhållanden. Därför kan du nu vara ärlig och helt öppen om din civila status.

Bli PREMIUM medlem helt GRATIS.

XXXX är en tjänst du kan bli medlem av och prova helt gratis och anonymt. Du kan sedan uppgradera ditt medlemskap genom att köpa ett av våra abonnemang som ger dig ytterliggare tillgång till ett utvidgat spektrum av olika kommunikationsverktyg och funktioner.
Eftersom vi är helt nya i Sverige så har vi ett tillbud till dig som du inte borde kunna tacka nej till:
De 10 000 första medlemmarna får ett exklusivt PREMIUM medlemskap för resten av livet -helt GRATIS!
Som PREMIUM medlem får du också full tillgång till alla existerande men även framtida funktioner utan kostnad. Detta är vad vi kallar "en äkta PREMIUM-kund!

100% anonymt och konfidentiellt

Som medlem på XXXX är du 100% anonym. Du behöver inte uppge några identifierande upplysningar om dig själv som namn eller telefonnummer för att bli medlem.
Allt du behöver göra är att skapa ett fiktivt användarnamn och upprätta ett e-postkonto hos en av de många gratisleverantörerna som (Hotmail.com, Gmail.com, Yahoo.com etc). Sen är du igång!
Du kan söka, kommunicera och lära känna andra medlemmar utan att avslöja din identitet och välja vilka medlemmar som du upplever som pålitliga och vill dela din personliga information med.

Säkerhet

Det ska vara både säkert och roligt att träffas via XXXX. Våra professionella administratörer jobbar med kontinuerlig övervakning för att garantera att din trygghet och konfidentialitet bevaras. Alla medlemmar kan enkelt rapportera misstänksamma aktiviteter och profiler genom att enkelt klicka på den ikon som finns på samtliga medlemmars profiler. Medlemmar som bryter mot användarvillkoren blir antingen spärrade eller eventuellt också svartlistade (IP, e-postadresser m.m.)

Endast äkta medlemmar med äkta profiler

XXXX tillåter bara äkta medlemmar med äkta profiler. Till skillnad från de många webbplatser som publicerar falska bilder av "modellsnygga" användare på framsidan (för att locka dig till medlemskap) så beviljar vi endast medlemskap till människor vi menar är äkta och som du kan relatera dig till. Profiler med misstanke om förfalskning blir omedelbart kontrollerade och eventuellt raderade.

Följ XXXX

XXXX finns också på vissa utvalda sociala medier som blogg, facebook och twitter. Det rekommenderas att följa med på vår blogg för många intressanta artiklar, undersökningar och personliga erfarenheter från andra medlemmar av XXXX.


Jag är fortfarande osäker och hoppas innerligt att det egentligen är en site där man, efter registrering, blir uthängd offentligt. Kanske sirener i datorn börjar att ljuda. Eller kanske hela skärmen börjar att blinka grönt, rött och blått som när man får jackpot på Jack Vegas-maskiner.
Jag hoppas det för jag förstår inte annars.

Dagens outfit.

När mamma är sjuk och pappa arbetar får barnet ha pyjamas hela dagen. Tur att varje minut som går leder oss närmare läggdags.

Min sista stund var kommen.

Jag var säker på att jag skulle dö i natt. Jag ville väcka Darling och tacka för den här tiden och lyckönska honom i framtiden. Jag ville till och med berätta att det vore okej om han hittade en snäll styvmor till mina barn, men där ångrade jag mig när panodilen började verka.
Jag hade feber och svettades så mycket att jag hade russinfingrar när jag vaknade. Mina underkläder har fortfarande inte torkat, så blött var det i sängen.
Jag undrar om jag borde ringa en doktor eller självdiagnostisera.

Nio månader senare.

Jag kan alltså konstatera att det inte var PMS jag hade där på dansgolvet en kväll i februari.

Om discokungen.

Jag lämnade honom med en stor klump i magen, det ska erkännas.
Jag är allergisk mot såna här typer av popularitetstillställningar, så mycket kan gå snett, redan här. Fel kläder, fel dans, fel attityd och så vidare.

Nåväl. När jag hämtade honom stod han tätt omslingrad i en tryckare med en av tjejerna i klassen och såg ut att smälta in alldeles utmärkt.
Han hade dansat "sån där dans där man drar någon emot sig", "kramdans" och "kycklingdansen".

Moderliga vederbördor.

Äldsta sonen ska gå på disco ikväll. Han har redan briljerat här hemma och visat upp sina moves.
Jag har aldrig tidigare haft sådan kramp i varken mage eller käkar, som när jag försökte hålla skrattet inne!
Jag är en hemsk morsa, jag vet. Huvudsaken är att han inte märker det.

Först ville han ha på sig sina piratbyxor, randiga i svart/vitt, trekvartslånga med typ fransar längst ner, för att "det är så svårt att dansa i jeans eller mjukisbyxor". Jag lyckades ändra på det.

I morse berättade han att många ju brukar sminka sig inför discon. Jag höll andan en sekund tills han sa "men det vill inte jag." Jag hann precis andas ut innan han fortsatte; "Jag vill istället ha små pärlor under fötterna. För du vet, pärlor rullar ju, då kan jag glida bättre när jag dansar."

Nu undrar jag, borde jag avstyra hela skiten medan han fortfarande har en stolthet och heder i behåll? Eller låta honom gräva sin egen grav och ta lärdom av det senare i livet..?

Språkproblem.

Det finns ett ord som Darling bara inte klarar av att uttala. Under våra år tillsammans har jag hört otaliga varianter av ordet "ingredienser".I bilen häromdagen skulle sonen använda samma ord, och döm om vår förvåning när inte han heller klarar av just det ordet!
Beror det på arv eller miljö?

Sjukt barn och fest för tre.

Min son har svinkoppor och får därmed stanna hemma från skolan.
Första dagen gick bra. Andra dagen blev jag trött. Idag har jag varit ett fullkomligt vrak.
Gud, låt honom bli frisk SNABBT.

Ikväll ska vi i alla fall ha party for three! Vi har bakat chokladbollstårta och blåst upp ballonger.
Livat värre blir det, vem vet när denna chansen kommer igen?

Sonen är allergifri.

Jag har hört att väggfärg och rengöringsmedel kan ge små barn astma och allergier.
I vårt hem har vi i stort sett bara tapeter på väggarna, och de rengöringsmedel vi har öppnas så sällan att några substanser knappast kan påverka hans lilla kropp.

Jag känner mig tämligen trygg, trots dessa nya rön.

Om äktenskap.

Den lille Vilde funderar över giftermål. "Men tänk om man svarar "Ja, fast inte alltid.""

Somliga straffas genast.

Jag gjorde ett ryck i trädgården i förmiddags. Det kommer jag att få sota för i eftermiddag.
Hur är det man säger..? Livet är hårt mot de hårda?

Farmor.

Jag hade en fin farmor. Varje år vid denna tiden brukade vi fira födelsedagar med hemlagade våfflor. Idag skulle hon fyllt år.
Jag önskar att jag hade känt henne bättre.

Pinnarna, kapitel tre.

Vi lyckades att göra oss av med pinnarna, till antalet precis 80. Efter viss övertalning av barnen i vännernas familj flyttade två till city, en till grannbyn och 77 till djuraffären.
Så fick sagan sitt slut, och den vuxna pinnen ska kastreras och steriliseras.
Vi vågar inte ta några risker framöver.

Glömsk? Jag?

Jag blir så trött!
För tredje gången på mindre än en vecka har jag kört hemifrån utan min lunch!
Åååååhhhh!!!!

Some kind of record.

:) Klockan är strax efter åtta på lönedagens morgon och alla hushållets räkningar är betalda! Slå det, om ni kan!

:( I eftermiddag åker spenderbyxorna på och sen är kontot tömt. Slå det om ni kan...

Försovning.

Jag har svårt att sova på nätterna. Inte på morgonen, apparently.

Måste liten bli stor?

Sonen kom nerför trappan på morgonen och såg sådär yrvaken och trött ut. Han kom och kröp upp i min famn och bad mig att vagga honom. Efter en liten stund slöt han ögonen, och så såg jag hur mungiporna började rycka som de gör när han blir ledsen.
Med darr på rösten sa han "Jag tycker fortfarande att detta är skönt."
"Lilla hjärtat, gråter du?" frågade jag.
"Det var så länge sedan" svarade han och öppnade sina tårfyllda blåa ögon.

Han är klok, min son.

Vi fick ett presentkort till min absoluta favoritaffär, det småländska möbelhuset. Sonen ville berätta för sin pappa;

"Vet du, pappa, vi fick ett kort med pengar i! Man kan handla på..."
"...i Paradiset!" fyllde jag i.
"Ja... vad heter Paradiset nu igen, mamma?"

Brasved.

Undrar om man kan elda de där vandrande pinnarna? De har nämligen förökat sig ännu mer!
Nu räcker det inte att kunna räkna till elva, utan snarare femtioelva.
Suck.

Sonen är empatisk.

Sonen såg sitt första avsnitt av tv-såpan Ullared i måndags och filosoferade lite häromdagen.
"Mamma, tänk om Gekås skulle stänga en hel dag. Stackars Maggan och Gittan, de är ju här nästan varje dag."

Chicken race.

Jag har upptäckt en annan grej med mig själv som gör mig lite trafikfarlig; jag har svårt att välja växel. I hastighet, alltså. Till exempel efter acceleration vid omkörning. Jag körde om en traktor idag och innan jag hade bestämt mig för lämplig växel var vi nästan nere i samma hastighet, jämsides, med mötande trafik.
Är det därför Darling propsar på att få köra när vi ska på gemensamma resor?

Fullt av svordomar.

Jag är så satans less på det jävla valet nu!
Det är debatter, utfrågningar, manifest, valstugor, propaganda och allt helvete! På radio. På tv. I tidningen.
Och Darling den satans provokatören envisas med att diskutera politik i matbordet, sovrummet, tv-soffan, duschen and so on.
Och fy faan för alla jävla kålsupare som storstilat skryter med hur duktiga de är och hur jävla bra de skulle styra om de vann omröstningen.
Om de la ner hälften av den energin och de pengarna de lägger på valturnen på att istället hjälpa fattiga eller katastrofdrabbade så skulle världen redan se lite ljusare ut! Nej, fy för helvete vad jag är trött på det jävla valet nu!

Fantasin flödar.

Sonen busringde sin pappa idag;
"Hej!" (Harkel, harkel, omställning av rösten. Det glömde han naturligtvis vid svarstillfället.)

"Ja, hej. Detta är från... ööh, Hallands Nyheter! Jag ringer för att meddela att du vunnit en resa...till Arustralijen. Från Ullared. Ja. Grattis!"

Packad och glad.

Upppackningen däremot... Puh.
Inom loppet av en månad packar jag för fjärde gången upp min väska, det går lite trögare för varje gång.
Denna gången har jag i alla fall tagit ut necessären och skorna jag hade med mig. Kvar ligger kläderna och papperen.
Nåja, nästa gång jag ska iväg lär jag ju tömma resten!

Pinnarna HAR rymt!

Sonen har, helt själv, lyckats att släppa ut de små liven ur skålen!
Fantastiskt begåvat, tycker vi vuxna. Speciellt när vi hittar mini-pinnar lite varstans. Igår upptäckte jag en som klättrade omkring i vasken. Dagen innan hade Darling hittat en som klättrade i krukväxterna.
Kanske dags att köra dem till djuraffären snart.
Finns det djurskyddslagar för hur gamla de måste vara innan man lämnar bort dem?

Adjö.

För andra gången på kort tid tar jag farväl av min hembygd. Skillnaden denna gången är att jag inte vet när jag kommer tillbaka.
Att inte veta är alltid obekvämt.

Jag ser dock fram emot att återse den lille vilde och hans far, jag har saknat dem tillräckligt nu.

Arlanda.

Jag älskar Arlanda flygplats! Få saker är så rofyllda som att sitta ensam i sorlet och betrakta människor omkring.
Jag undrar var de ska resa, var de kommer ifrån, vad de ska göra där eller har gjort. Kommer de hem eller åker de bort? Eller gör de som jag, bara mellanlandar i väntan på vidare resa?
Utan problem skulle jag kunna tillbringa en hel dag på flygplatsen utan att tröttna.
Det är nog bra att jag inte bor i närheten. Då skulle jag bli den där knepiga tjejen som sitter i Terminal 4 och bara glor.
Dag ut och dag in, tills livet tog slut.

Om att vara insyltad.

Darling får stora skälvan när vi diskuterar framtiden.
"Kan man inte kalla det en affärsuppgörelse? Ordet gifta ger mig rysningar. Då skulle du kalla mig din man och jag måste kalla dig..."
"...hustru, hahaha!"
"Ja. Räcker det inte med hon jag bor med?"

Skönhetsundran.

Om man sovit med blött hår och ser ut som stålull i håret, måste man då kamma sig innan man åker till soptippen?

Tillökning x10

Vi har blivit fler i familjen.
Den vandrande pinnen har fått sällskap av tio små minipinnar.

Tänk när de tio små minipinnarna får tio egna små minipinnar! Och när DE tio små minipinnarna i sin tur får tio egna små minipinnar. Och när DE.... nej, vi får nog börja tillämpa grannarnas teknik;
-Oj, har ni sett barn, en av pinnarna har "rymt"!

-Oj, barn. Har ni sett? Ännu en pinne har "rymt"..

-Nämen! Nu har ytterligare en pinne "rymt"!

Jo, så får det bli. Får nog börja redan ikväll.

Skolstartsmorgon.

Så vinkades då sonen iväg när skolbussen hämtade honom imorse. Helt plötsligt blev liten stor. Han stegade in, hittade en ledig plats och vinkade lyckligt till sina föräldrar.
Jag tackar Gud, hans heliga morsa och min lyckliga stjärna för att jag fick just det exemplar jag fick. Min son är underbar.

Jag kikar ner i tonåringarnas kundkorgar på det stora varuhuset.
Jag minns när jag också åkte till Ullared för att handla hårspray, stringtrosor, deo, en handväska och tuggummin.
Idag handlar jag trosskydd, bröd, rengöringsdukar och tvål.

Premiärdoppet.

Sonen tror att premiärdoppet är det första för dagen istället för säsongen.
Han var så lycklig när han gjorde kanonkulan samtidigt som han tjöt just "Premiärdoppet!!!". Jag kunde inte med att korrigera honom.
Jag förklarar begreppet nästa sommar.

Home sweet home.

Vi hälsades välkomna av regn. Ska jag ta det som något slags tecken?

Fara och flyga.

Jag bokar en resa som inte inkluderar sonen. Till hans stora förtret.
"Mamma, får jag följa med?"
"Nej, det går inte, du ska ju gå i skola då."
"Men mamma, ring skolan och säg att jag är sjuk. En hel vecka!"

Tågsurf.

Tåget jag åker med låter mig surfa problemfritt. Mitt i de Norrländska skogarna. Mitt ute i ingenstans.
Tidigare när jag åkte tåg nånstans i de sörländska skogarna, typ mitt emellan våra två största städer, fick jag veta att SJ inte kan erbjuda internet på grund av den dåliga täckningen.
I vilken del av landet är man insnöad?

Hur som helst kunde jag nu lyssna till Sommar i P1 med Annika Östberg. Vips så har mer än halva resan gått!
Heja Veolia!

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Jag lämnar hemlandet imorgon. Alldeles för snart, tycker jag. Kvar återstår ett kort stopp på vägen innan den långa resan hem. Eller bort. Eller tillbaka bort till hem.

Trots allt är hemmet där jag lägger min hatt, och hatten ligger där jag lämnade den. Det kan jag inte ändra på.

Myggbett.

Det var lätt att skälla på sonen som kliade sina myggbett. Det är svårare att låta bli att klia mina egna.

Solokvist.

Den lille Vilde lämnade mig idag, för egna äventyr i det nordliga landet.
Han verkar helnöjd med sitt beslut och jag kan inte annat än älska honom och beundra honom för hans självständighet. Han verkar vara tillräckligt trygg för att få chans att uppleva mycket i sitt liv.
Han är sannerligen något alldeles särskilt, den lille killen jag fått.

Den store klarar sig säkerligen också på egen hand. Han får ju både handla på systembolaget och nattvaka. Han lider nog ingen nöd.

Förvirring.

Vi gjorde en fin utflykt till det höga berget igår och sonen somnade i bilen på vägen upp. När vi klev ur bilen frös han.
"Det är kanske för att du somnade..?"
"Va?! Gjorde jag?"

Semester...

...är allt jag orkar ljuda just nu. Puh.

"Svårt med värmen för de äldre".

Nyheterna rapporterar om hur de äldre lider i värmen, de glömmer att äta eftersom aptiten minskar.
Jag kan alltså konstatera att jag inte är "äldre"!

Om beslut.

Ibland måste vi ta beslut som inte är behagliga. De kanske skaver och gnager en aning. Eller så känns de rent felaktiga innan de lagt sig till rätta.
Men ibland blir de obehagliga besluten oerhört behagliga också.

Jag har tagit ett sådant och känner mig redan lättare till sinnet.
Den mänskliga maskinen som kallas hjärnan är i sanning fantastiskt utformad.

Morgon i lägret.

Jag har min pollenallergi att tacka för att jag får se den fantastiska morgonsolen över vidderna. Nästäppa i kombination med rinnsnuva samt ett uns av halsont gör det nästintill omöjligt att sova vidare.
Sonen och damp-Doris gör mig nu sällskap, så morgonen har kickats igång!

Avslutning.

Sonens sista fotbollsskola för terminen. Efter ett antal lektioner vet han nu hur man gör ett inkast, att det heter "ribba" och att man kan dribbla.
Han hävdar bestämt att han gjorde ett mål idag, men jag vet inte... Jag var där, men jag såg inget mål. Däremot gjorde han en snygg räddning när han stod i mål!
Hoppas han blir draftad till spanska landslaget snart, det vore trevligt att lära känna (det där lammköttet) Torres.

HER-RE-GUD!

Klockan 08.20 väcktes jag, av hunden! Den annars så morgonpigge ungen drog på ända till 09.05!
Jag är fortfarande i djup chock.

Det fanns en tid...

Jag brukade förbanna barnkanalerna för deras sändningstider.
Dagen efter midsommarafton tycker jag det är bra att de sysselsätter min son klockan nollfemtrettio.

En shopoholics bekännelse.

Andra shopoholics handlar i regel skor eller kläder, inredning eller väskor.
Jag handlar fisk, bär, frysvaror, mjöl, konserver eller pasta, and so on... Tre månader i rad har jag verkligen gått loss och storhandlat riktigt jävla rejält! Efteråt har jag mått dåligt och haft ångest över mitt slösaktiga leverne.
Darling säger att det är ok att shoppa mat, det går ju åt, "men du kanske kan lugna ner dig liiite framöver..?"
Jag borde nog ta in på rehab.

Vägghelvetena är klara.

Äntligen har vi fått upp de eländes listerna! Socklar OCH foder. OCH taklist! Tjohoo!

Jag hade även investerat vita dyckert till detta ändamål. (Det var den där dagen då allt som kunde gå fel gick fel.) Darling ordnade dock uppsättningen med hydraulik-spik, så jag åkte tillbaka till affären med spiklådan.
Bittert sa jag till kassörskan att det inte blev många rätt den där dagen, men nu skulle det nog vara över! Då svarar hon hurtigt; "Ja, jag tänkte nog att du hade en sån där dag..!"

Shortsväder.

Jaa, joo, men visst, är man till exempel ute och joggar, då kan det funka med shorts. Eller om man åtminstone har på sig knästrumpor och fleecejacka. Då kan det också gå bra.
Annars kan man ju hålla sig inomhus. Kanske dricka en kopp te och göra upp en eld i öppna spisen.
Om man nu har nån.

Det blev pannkaka.

Jag åkte och handlade lister idag. Trodde jag. Det blev foder.
Jag klippte hundens klor. Det blödde.
Jag skulle på tutbingo. Regnet öste ner. Vi ställde in.
Jag lagade ugnspannkaka till middag. Det blev sufflé.


Jag borde nog gå och lägga mig, men tyvärr har jag fler misslyckanden att ta itu med innan kvällen är slut. Suck!

VM.

Sonen spelar fotboll med hunden.
"Du är målvakt, Doris. Jag är Brasilien och du är Danmark."
Detta på en yta av ca 25 m³. Fantastisk stämning inne på arenan!

Att falla på eget grepp.

Igår var jag arg och gick ilsket och lade mig på reservmadrassen.
Idag har jag rysligt ont i ryggen.

Det helvetes sommarlovet.

Och alla jävla barnfamiljer.
Jag har ett, låt oss säga, hyfsat stort varuhus i min närhet. Efter en "snabbvisit" idag med EN vara på inköpslistan tog jag beslutet att inte åka dit mer innan september.

Nynna på en visa.

Vad är det för dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, ingen vanlig dag det är för det är fästingpremiär,
usch och fy och blä!

Klädinköp.

Jag hade planer på att åka och köpa ett par nya shorts.
Vid närmare eftertanke tror jag att jag köper ett par yllebyxor och en regnkappa.

I händelsernas centrum.

Sonen har återgått till dagis efter semester med pappa. Dag två börjar händelserna redan att rada upp sig.
"Mamma, vet du, igår, då blev jag inlåst på toan på dagis."
"Oj, vad hände?"
"Jag bara försökte komma ut på alla sätt. Jag ropade och skrek. Jag till och med bankade, men ingen hörde."
"Så, hur gjorde du då?"
"Till slut satte jag mig på toastolen för att tänka, och då såg jag den där röda knappen. När jag tryckte på den kom alla barnen från nollan och alla barnen från ettan och hon som är deras fröken. De hjälpte mig."

Munter måndag?

Darling säger att det finns en grupp på Facebook för alla som skiter i beach 2010 och istället siktar på bitch 2010. Där skulle jag nog platsa idag.
Fan vad jag hatar måndagar. Speciellt när jag inte har tillräckligt med jobb för att fylla ut mina arbetstimmar.
Dagarna går liksom extra långsamt, bara för att jävlas.

Apropå egenheter.

Sonen pratar även i sömnen. Det är däremot inte irriterande alls, han brukar ha rätt intressanta samtal.
Eftersom vi blockerat golvet framför våra sovrum med golvfärg så sover vi nu alla tre i vardagsrummet. Hans prat hörs extra tydligt nu.
I morse vaknade jag och kunde lyssna till en utläggning om något, jag minns inte vad. Plötsligt satte sig sonen upp och såg förvånad ut.
"Ööh? Oj, jag pratade i sömnen så jag vaknade."

Darling och inkomster.

Han börjar alltså att jobba på måndag.
Nu har han dock påbörjat skateboardkarriären för säsongen...
Hittills har han inga konstaterade brott eller inre skador, men en muskelsträckning har gjort honom sned som lutande tornet i Pisa. Verkligen vältajmat.
Nåja, han skulle tjäna mer på att vara sjukskriven, så varför inte..?

Irritationsmoment.

Min son har en del egenheter. Somliga mer irriterande än andra.

1. Han hjälper till att utdela sina egna bestraffningar vid ej uppfyllda önskemål från oss föräldrar.
"Vet du vad unge? Om inte du genast går och plockar upp dina kläder i hallen så..." "..får jag inte leka med mina kompisar idag!?"
"Var snäll och sitt ordentligt i matbordet, annars..." "...får jag inget lördagsgodis!?"
En gång införde vi tv- och datorförbud en hel dag. Det var han jättestolt över och berättade glatt för sina kompisar.

2. Han äter sina snorkråkor. DET får mig att fullkomligt flippa ur!
Jag kan knappt behärska mig och rösten spricker gärna vid dessa diskussioner.
"Men sluuuta äta dina snorkråkor! Det är JÄTTEäckligt!!"
"Nä-ä, det ÄR det inte! Prova själv får du se!"

Cykler.

Jag är trött och så är jag pigg. Och så blir jag trött och så blir jag pigg. Och så blir jag trött och så blir jag pigg.
Det vore trevligt om det svängde lite mindre. Eller om jag åtminstone var pigg när det är dags för fakturering på jobbet.
Det blev mindre fel då.

Lucky day!

Och vips så fick han ett jobb!
Vilken tur, jag är inte redo att sälja honom riktigt än. Då återstår nästa issue. Barnvakt, i fyra veckor, någon..?

Jag tror i alla fall att jag ska fira Darlings framtida företagsamhet med en glass!

Hushållsekonomi.

Nu har Darling sommarlov inom kort.
Han har flitigt sökt massor med jobb, men de positiva svaren lyser med sin frånvaro. Nu har vi bekymmer.
Inte en krona in på kontot på tre månader.
Om jag säljer honom borde jag väl kunna betala räkningarna..?

Jag blir tokig(are) som morfarn brukar säga.

Utsläpp.

Sonen förärar mig med ett besök på jobbet. Han verkar ha gaser i magen efter riddarfest på dagis.
"Prrruutt!!"
"Men gud, pruttar du så där?!"
Lång paus, allvarsam min. "Ursäkta."
"Behöver du gå på toa?"
"Näe, jag har bara stopp i halsen. Om man pruttar har man stopp i halsen och om man rapar har man stopp i magen. Tror jag i alla fall!"

Bara trams.

Jag skrev ett långt inlägg om mödorna med trädgårdsarbete. Röven i vädret och solen på ryggen. Ganska humoristiskt och sarkastiskt, som oftast. Jag läste igenom vad jag skrivit, men plötsligt svepte bilder från tv förbi mitt synfält.

Jag kom ihåg dokumentären med, bland andra, pojken i fyra-fem-sex-årsåldern som satt på stampat jordgolv i en lerhydda. Någon slags undervisning var det. Religiös eller inte, jag minns inte den detaljen.
Han var så fruktansvärt trött att han somnade sittande. Ögonen himlade på honom. Han var liksom precis i gränslandet mellan vaken och sovande. Totalt omedveten, men ändå på något vis närvarande. Vinglande från sida till sida och framåt och bakåt. Ni vet, säkert.
Han försökte mumla med i en ramsa som de andra barnen i gruppen pliktskyldigt rabblade, men han nickade ideligen till. Varje gång fick han pisk av läraren. Rejäla piskrapp, så att man nästan hörde hur skinnet spräcktes. Han vaknade till, naturligtvis, men föll i sömn lika snabbt igen. Och piskades igen. Och igen och igen. Hela tiden mumlandes denna förbannade ramsa.
Han var alltså ungefär mellan fyra och sex år. Jag grät så att jag nästan skakade.

Vad fan spelar min solbränna på ryggen för roll i jämförelse?

Minimänniskor.

Sonen försökte att ringa sin kusin på hennes mobil igår. När hon inte svarade kom han till mobilsvaret.
"Hej, kusin. Vad har du för väder? Det är jag, din kusin. Att...jag har cyklat idag. Och hunden har jagat en boll. Idag ska vi äta fisk. Att, kommer du snart? Ha det bra, hej då. Från mig."

Sonens sorgearbete.

Vi sålde vår trotjänare för några veckor sedan. Den blå bilen som vi köpte strax efter sonens ankomst fick gå till de sälla jaktmarkerna. En bilhandlare, alltså.
Vi vuxna i familjen ville fira och festa, men sonen var alldeles förstörd. Han grät och skrek och hade blickar kunnat döda hade inte bilhandlaren levt idag.

Nu verkar lugnet ha lagt sig. Han pratar inte längre om det trauma han upplevde den dagen, och sätter sig tillrätta i den andra bilen, utan att berätta hur mycket han hatar den.
Med tillförsikt blickar vi framåt och hoppas att framtiden ter sig lite ljusare.

Tack RONny för dessa år. Du har troget fört oss framåt på trygga hjul.

Pollen. Guds straff till människan.

Ösregn på morgonen och sommarvarmt på eftermiddagen är ingen höjdare. Åtminstone inte ur pollensynpunkt.
Världen blir som ett exploderande växthus. Och jag blir tätare än ett par spanska skinnloafers.

Reflektioner om en tvättstuga.

Det var roligare att tvätta förr. När man bokade in en tvättid och fick köra allt då. När tvätten var torr kunde jag alltid hitta kläder som jag hunnit glömma bort.
Nu när jag tvättar en maskin här och en maskin där så gör jag inte samma fynd. Det hinner inte gå så lång tid från att jag lägger plaggen i tvättkorgen tills jag kan ta på mig det igen.

En annan skillnad är att jag förr endast kunde använda mig av torktumlare, vilket innebar att jag aldrig behövde hänga kläder på tork. Det var roligare att ösa in trosor, strumpor, kalsonger och barnkläder i tumlaren än att hänga dem på sträcket.

Framför allt var dock det roligaste att rena kläder inte kunde ligga kvar i tvättstugan i månader, utan åkte in i skåp och lådor direkt.

Jag kanske skulle kolla runt med grannarna om de vill öppna gemensam tvättstuga i området. Det kunde ju bli spännande.

Sovmorgon.

Röd dag idag och vi är lediga. Skönt att sonen inte vaknade innan 05.39 i morse.
Underbart med 39 minuters sovmorgon...

Darling påpekar att jag "skulle behöva rensa de där." Han syftar på ögonbrynen.
Och han har helt rätt! Jag har nog inte plockat ögonbrynen sedan...februari, tror jag.
När Darling lägger märke till en sådan detalj så är det verkligen dags.

Jag som gillar liknelser trallar för mig själv; "Det var längesen jag plocka´ några blommor. Så jag sticker väl iväg och gör det nu!"

Kött och kött

Jag såg värsta lammköttet på bussen idag. Han var antagligen inte äldre än mig för sisådär tolv-tretton år sedan, men OJ vad han har framtiden för sig! Om tiotalet år är han lika mustig som den fina entrecoten jag bor ihop med.

Kärlek och varm korv.

Darling och jag har älskat varandra i nio år idag. Helt otroligt.
Vi skulle fira med lite god mat, tänkte vi. Det tänkte inte den som eldade gräs på banvallen. Darling blev två timmar sen när inte tåget kunde köra i tid.
Istället firade vi med varm korv och bröd.

Rappur och Sprättur.

Och jag har ont i min rumpur.
Jag fick schampo i min munnur efter min duschur. Det smakar uschur.
Darlingur har sålt sin bilur, så nu blir det kollektivbuss framövur.

Måste klyfta potätur och fixa salladur, sen ska Darlingur grilla köttur.
Kanske jag gör en efterrättur.

Trevlig helgur.

Facebook spökar.

Jag skaffade mig ett Facebook-konto för länge sedan. Ganska snabbt insåg jag att jag inte ville vara medlem längre. Jag avavktiverade mitt konto (trodde jag) och facebook gled sakta ur mitt medvetande.

Nu råkar jag ha kollegor som besöker mig och facebook ibland, så i min rullista finns adressen ofta bland topp-tio. Själv använder jag ofta hotmail, vilken också förekommer högt upp i min rullista.
Nu kommer det sig så att jag är lite hetsig och bara snabbt klickar på den adress jag tror att jag vill klicka på, tittar ner på tangentbordet och fyller i mina uppgifter, trycker på Enter och loggas in. Ett antal gånger har det nu råkat bli så att det jävla facebook klickats fram istället för hotmail.
Igår spenderade jag halva eftermiddagen med att försöka avregistrera mig från samfundet, MEN DET GÅR JU FÖR HELVETE INTE!
Hade jag vetat att jag sålde min själden där dagen så hade jag aldrig ens skrivit in adressen i min browser från början. Som ett virus som vägrar släppa taget är det ju.
Huvva.

Arbetsbördor.

Ibland, läs; ofta, klagar jag på att Darling inte arbetar i det tempo jag tycker är lagom. Jag anser även att min börda är tyngre eftersom jag jobbar lite varje dag. Tvätt, administration, disk, inköp, planering och städ. Kanske effektiv tid en halv timme om dagen.

Men. När jag ser honom stå och kämpa med bajs eller matrester som luktar spya, från ett bråkigt avlopp iklädd gummistövlar, handskar och ett ansikte förvridet till oigenkännlighet kan jag inte längre tycka att vi lever ojämställt.
Jag jobbar ofta, men han jobbar äckligt.
Fair enough.

Glöm inte att komma ihåg.

Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn.

Träning och oträning

Sonen fick en ny cykel i helgen. Bright and shiny och stor och tuff! Precis hans typ av hoj.
Med en tålmodig pappa som coach tränar han nu för glatta livet. På den gamla cykeln.
Under tiden powernappar jag.

Medvetenhet.

Vi ser programmet "Miljöhjältarna" på Bolibompa. Deras uppdrag är att laga en billig och enkel, men framförallt, miljövänlig skollunch.
De tittar efter miljömärkt fisk. Det är jävlar i mig lättare sagt än gjort. (Visste ni att mer än hälften av fisken vi köper i affärerna finns på den så kallade Röda listan?! Fy fan.)
Hur som helst, på vår matsedel står idag fiskpinnar. Sonen ilar till frysen för att inspektera paketet och jublar högt och High fivar när han ser ett av märkena som visar att fisken är godkänd!
Darling har för länge sedan bojkottat kyckling, nu bojkottar jag miljöbovad fisk.
Lax fiskad i Norge, toppen. Samma fisk skickad till Thailand för paketering, nej tack.

Töntvarning.

Äntligen, efter mer än hälften av min semestervecka har jag kommit mig för att städa. Och det på årets hittills varmaste dag. Nåja, få ytliga påfund ger mig sån njutning som ett nystädat hem, så det får det vara värt.
Darling och jag har länge pratat om huruvida vi ska köpa nya dammsugarpåsar eller ej. Vi har enats om att vi bör göra det, vi har bara bytt en gång sedan vi flyttade in här, i november 2007.
Tyvärr lider vi båda av alzheimer-light, så ingen av oss har kommit ihåg att kolla upp vad vi ska ha för påsar. Tills idag!
Till töntvarningen då;
Jag sprang ner och kollade och gick in på dammsugarpåsar.nu, mest för att se om påsarna fortfarande säljs eftersom dammsugaren är från skiftet 80-90-talen.
Jovisst, och utan att blinka hade jag beställt påsar. På INTERNET! Är det inte höjden av töntighet?! Herregud.
Well, jag blev lovad leverans imorgon, så det blir spännande att se om vi äntligen ska kunna byta dammsugarpåsar igen!

Påskläge

Sonen broderar i ett hushållspapper, jag är frukostmätt och Darling har sovmorgon. Måla ägg och pynta ris står på agendan.
Det ska va' gött att leva.

Jorå... snart smäller det!

Att, en annan ska ju ha semester serru. Ten whole days with no work, minsann! Gött. Vi säger så.

Om att lura sig själv.

Idag hade vi sovmorgon till 07.08, enligt min telefonklocka. Jag kände mig både ovanligt pigg och lite förvånad över att morgontyrannen sovit så länge. Glada i hågen gick vi ner och tittade på barnprogram en stund och satte oss sedan vid frukostbordet. Den sedvanliga morgontröttheten infann sig när jag såg att köksklockan bara visade 06.50...

540 minuter.

Den försvunne mannen ställer sig frågande till all uppståndelse kring hans bortavaro. "Vad kul att så många ringde mig!" var hans kommentar.
Hade jag haft en stekpanna i teflon hade han fått smaka på den.

Blommor och bin. Är det dags?

Sonen ser naturprogram på Bolibompa. Parningsakten mellan två igelkottar påbörjas och jag känner paniken komma smygande.
"Är det nu frågan kommer?" tänker jag.
Akten fortgår. Ingen fråga än. Berättaren kommentera att hanen gör en kullerbytta när de är färdiga och vi får se det i bild. Jag sneglar på sonen, men han ser oberörd ut. När de två kottarna pustar ut och börjar tvätta pälsen säger han bara lugnt; "De älskar varandra."

Geniknölen

Sonen känner till sin egen skadehistorik.
Jag hörde ett rejält "bonk" ifrån vardagsrummet och frågade vad som hände, varpå han kikar fram under sin skolbänk, gnuggar bakhuvudet och svarar "Det var huvudet igen."

Talk about love.

"Unge, har jag sagt att jag älskar dig?"
"Jaaaa, femhundraettusennittiotre gånger!"
"Härligt!"
"Ja. Härligt... Och tack så mycket, med."

Sunshine!

En kollega frågade försiktigt om jag händelsevis tillhör något religiöst samfund. När vi klargjort att vi står på samma sida drog han ett djupt andetag och lättade sitt hjärta angående sitt besvär med ovanstående föreningar.

Idag kommenterade jag solen och den klarblå himlen, varpå samma kollega utbrast; "Ja!! Idag är herren god mot oss!"

O ljuva sommartid

Chäfern vill ha in semesterönskemål.
Det känns hyfsat inaktuellt, men ack så välbehövligt. Nu ska jag bara bestämma mig för när. Vad säger fem-månadersprognosen?

Hej, vad det gick!

Onsdag är lika med Efterlyst.

Han hann hem! Tack och lov!

Och det snöar.

Jag börjar att tappa tålamodet med det jävla vädret.

Helvetes satan.

Nu har pannan tagit paus och jag har ingen aaaning om hur jag ska få igång fanskapet!
Darling säger bara "gör si, gör så." Helvete heller att det hjälper.

Nåja, håller vi igång med hoppsa-steg och ligger sked så ska vi nog klara oss till april.

Fy fan.

Apropå PMS.

Jag vet, jag tjatar om pms heeela tiden. Det råkar vara ett fenomen som jag aldrig tidigare haft att göra med, så det är helt nytt för mig. Jag gör nya upptäckter hela tiden.
Exempel:
Att stå på ett fullsmockat dansgolv, med knappt tillräcklig plats att flytta fötterna och samtidigt lida av ömmande bröst är ingen höjdare.
Det kan jag nu intyga.

Ännu ett filmcitat.

Näe, jag kliver upp. I detta huset kan ingen sova sen Emil kommit hem.

Jag får väl slumra i biosalongen i eftermiddag.
(Fast så sa nog inte Anton, på 1800-talet.)

Om jobb.

"Mamma, skulle du vilja bli en kock?"
"Nej, det vill jag nog inte. Skulle du?"
"Nej."
"Vill du fortfarande bli polis?"
"Nej. Jag ska faktiskt jobba på ICA Kvantum!"

Matvägran.

Darling brukar stå för matinköpen i vår familj. Det innefattar även hundmaten.
Nu när han är borta och maten tryter får vi ta det vi har. I hundens fall en portion mindre lyxigt, som jag köpt. Sonen följer intresserat hur jag häller upp maten i skålen och noterar även hennes tveksamhet inför detta budgetalternativ.
"Det är den äckliga maten, Doris. Håll dig undan från den..!"

Farsan är på resa.

Sonen saknar sin pappa och undrar varför han måste åka till Norrland.
Jag saknar min Darling och hoppas att han hinner hem innan nästa Efterlyst. Det är alltför otäckt att se på själv.
Men alltså, han är rätt mysig att ha hemma i övrigt också.

Referenser.

Darling säger att jag är så duktig på att ta hand om vår vandrande pinne att jag kanske skulle kunna få ett till barn.

Apropå nyinvesteringar.

Man kunde ju tro att en ny telefon skulle ringa oftare än den gamla.
Men det verkar inte vara så.

I did it again.

Min chef kom på besök idag och jag tog tillfället i akt att lätta mitt hjärta angående en besvärlig kollega. Chefen lyssnar alltid artigt, men är oerhört konflikträdd, så mina förhoppningar om någon förändring känns väldigt onödiga. Men jag har i alla fall fått pysa lite så att jag inte exploderar. DET känns ju bra. Mindre bra känns det att ha sån här ångest för att jag spoke my mind.

Snö...

Jag tror jag ska utrusta min son med snöplogen så får han se hur det är i Norrland. Sex månader om året.
Sen kanske han ändrar sig.

Sonen vill flytta.

Han har inte gett upp planerna på att bli Lapplänning.
Efter ett tv-program om gruvnäringen i Malmfälten är han nu snarare än mer övertygad. "Det verkar så spännande" säger han.
Med viss vånda för att han en dag verkställer sin plan är jag ändå rysligt stolt över att han har intresse för våra rötter.

Mobilsurf

Darling har köpt en ny mobil till mig, så nu säger min syster att jag måste fimpa min tygväska för att vara ungdomlig. Like I care.