Hej, vad det gick!

Onsdag är lika med Efterlyst.

Han hann hem! Tack och lov!

Och det snöar.

Jag börjar att tappa tålamodet med det jävla vädret.

Helvetes satan.

Nu har pannan tagit paus och jag har ingen aaaning om hur jag ska få igång fanskapet!
Darling säger bara "gör si, gör så." Helvete heller att det hjälper.

Nåja, håller vi igång med hoppsa-steg och ligger sked så ska vi nog klara oss till april.

Fy fan.

Apropå PMS.

Jag vet, jag tjatar om pms heeela tiden. Det råkar vara ett fenomen som jag aldrig tidigare haft att göra med, så det är helt nytt för mig. Jag gör nya upptäckter hela tiden.
Exempel:
Att stå på ett fullsmockat dansgolv, med knappt tillräcklig plats att flytta fötterna och samtidigt lida av ömmande bröst är ingen höjdare.
Det kan jag nu intyga.

Ännu ett filmcitat.

Näe, jag kliver upp. I detta huset kan ingen sova sen Emil kommit hem.

Jag får väl slumra i biosalongen i eftermiddag.
(Fast så sa nog inte Anton, på 1800-talet.)

Om jobb.

"Mamma, skulle du vilja bli en kock?"
"Nej, det vill jag nog inte. Skulle du?"
"Nej."
"Vill du fortfarande bli polis?"
"Nej. Jag ska faktiskt jobba på ICA Kvantum!"

Matvägran.

Darling brukar stå för matinköpen i vår familj. Det innefattar även hundmaten.
Nu när han är borta och maten tryter får vi ta det vi har. I hundens fall en portion mindre lyxigt, som jag köpt. Sonen följer intresserat hur jag häller upp maten i skålen och noterar även hennes tveksamhet inför detta budgetalternativ.
"Det är den äckliga maten, Doris. Håll dig undan från den..!"

Farsan är på resa.

Sonen saknar sin pappa och undrar varför han måste åka till Norrland.
Jag saknar min Darling och hoppas att han hinner hem innan nästa Efterlyst. Det är alltför otäckt att se på själv.
Men alltså, han är rätt mysig att ha hemma i övrigt också.

Referenser.

Darling säger att jag är så duktig på att ta hand om vår vandrande pinne att jag kanske skulle kunna få ett till barn.

Apropå nyinvesteringar.

Man kunde ju tro att en ny telefon skulle ringa oftare än den gamla.
Men det verkar inte vara så.

I did it again.

Min chef kom på besök idag och jag tog tillfället i akt att lätta mitt hjärta angående en besvärlig kollega. Chefen lyssnar alltid artigt, men är oerhört konflikträdd, så mina förhoppningar om någon förändring känns väldigt onödiga. Men jag har i alla fall fått pysa lite så att jag inte exploderar. DET känns ju bra. Mindre bra känns det att ha sån här ångest för att jag spoke my mind.

Snö...

Jag tror jag ska utrusta min son med snöplogen så får han se hur det är i Norrland. Sex månader om året.
Sen kanske han ändrar sig.

Sonen vill flytta.

Han har inte gett upp planerna på att bli Lapplänning.
Efter ett tv-program om gruvnäringen i Malmfälten är han nu snarare än mer övertygad. "Det verkar så spännande" säger han.
Med viss vånda för att han en dag verkställer sin plan är jag ändå rysligt stolt över att han har intresse för våra rötter.