Facebook spökar.

Jag skaffade mig ett Facebook-konto för länge sedan. Ganska snabbt insåg jag att jag inte ville vara medlem längre. Jag avavktiverade mitt konto (trodde jag) och facebook gled sakta ur mitt medvetande.

Nu råkar jag ha kollegor som besöker mig och facebook ibland, så i min rullista finns adressen ofta bland topp-tio. Själv använder jag ofta hotmail, vilken också förekommer högt upp i min rullista.
Nu kommer det sig så att jag är lite hetsig och bara snabbt klickar på den adress jag tror att jag vill klicka på, tittar ner på tangentbordet och fyller i mina uppgifter, trycker på Enter och loggas in. Ett antal gånger har det nu råkat bli så att det jävla facebook klickats fram istället för hotmail.
Igår spenderade jag halva eftermiddagen med att försöka avregistrera mig från samfundet, MEN DET GÅR JU FÖR HELVETE INTE!
Hade jag vetat att jag sålde min själden där dagen så hade jag aldrig ens skrivit in adressen i min browser från början. Som ett virus som vägrar släppa taget är det ju.
Huvva.

Arbetsbördor.

Ibland, läs; ofta, klagar jag på att Darling inte arbetar i det tempo jag tycker är lagom. Jag anser även att min börda är tyngre eftersom jag jobbar lite varje dag. Tvätt, administration, disk, inköp, planering och städ. Kanske effektiv tid en halv timme om dagen.

Men. När jag ser honom stå och kämpa med bajs eller matrester som luktar spya, från ett bråkigt avlopp iklädd gummistövlar, handskar och ett ansikte förvridet till oigenkännlighet kan jag inte längre tycka att vi lever ojämställt.
Jag jobbar ofta, men han jobbar äckligt.
Fair enough.

Glöm inte att komma ihåg.

Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn.

Träning och oträning

Sonen fick en ny cykel i helgen. Bright and shiny och stor och tuff! Precis hans typ av hoj.
Med en tålmodig pappa som coach tränar han nu för glatta livet. På den gamla cykeln.
Under tiden powernappar jag.

Medvetenhet.

Vi ser programmet "Miljöhjältarna" på Bolibompa. Deras uppdrag är att laga en billig och enkel, men framförallt, miljövänlig skollunch.
De tittar efter miljömärkt fisk. Det är jävlar i mig lättare sagt än gjort. (Visste ni att mer än hälften av fisken vi köper i affärerna finns på den så kallade Röda listan?! Fy fan.)
Hur som helst, på vår matsedel står idag fiskpinnar. Sonen ilar till frysen för att inspektera paketet och jublar högt och High fivar när han ser ett av märkena som visar att fisken är godkänd!
Darling har för länge sedan bojkottat kyckling, nu bojkottar jag miljöbovad fisk.
Lax fiskad i Norge, toppen. Samma fisk skickad till Thailand för paketering, nej tack.

Töntvarning.

Äntligen, efter mer än hälften av min semestervecka har jag kommit mig för att städa. Och det på årets hittills varmaste dag. Nåja, få ytliga påfund ger mig sån njutning som ett nystädat hem, så det får det vara värt.
Darling och jag har länge pratat om huruvida vi ska köpa nya dammsugarpåsar eller ej. Vi har enats om att vi bör göra det, vi har bara bytt en gång sedan vi flyttade in här, i november 2007.
Tyvärr lider vi båda av alzheimer-light, så ingen av oss har kommit ihåg att kolla upp vad vi ska ha för påsar. Tills idag!
Till töntvarningen då;
Jag sprang ner och kollade och gick in på dammsugarpåsar.nu, mest för att se om påsarna fortfarande säljs eftersom dammsugaren är från skiftet 80-90-talen.
Jovisst, och utan att blinka hade jag beställt påsar. På INTERNET! Är det inte höjden av töntighet?! Herregud.
Well, jag blev lovad leverans imorgon, så det blir spännande att se om vi äntligen ska kunna byta dammsugarpåsar igen!

Påskläge

Sonen broderar i ett hushållspapper, jag är frukostmätt och Darling har sovmorgon. Måla ägg och pynta ris står på agendan.
Det ska va' gött att leva.