Jag skrev ett långt inlägg om mödorna med trädgårdsarbete. Röven i vädret och solen på ryggen. Ganska humoristiskt och sarkastiskt, som oftast. Jag läste igenom vad jag skrivit, men plötsligt svepte bilder från tv förbi mitt synfält.
Jag kom ihåg dokumentären med, bland andra, pojken i fyra-fem-sex-årsåldern som satt på stampat jordgolv i en lerhydda. Någon slags undervisning var det. Religiös eller inte, jag minns inte den detaljen.
Han var så fruktansvärt trött att han somnade sittande. Ögonen himlade på honom. Han var liksom precis i gränslandet mellan vaken och sovande. Totalt omedveten, men ändå på något vis närvarande. Vinglande från sida till sida och framåt och bakåt. Ni vet, säkert.
Han försökte mumla med i en ramsa som de andra barnen i gruppen pliktskyldigt rabblade, men han nickade ideligen till. Varje gång fick han pisk av läraren. Rejäla piskrapp, så att man nästan hörde hur skinnet spräcktes. Han vaknade till, naturligtvis, men föll i sömn lika snabbt igen. Och piskades igen. Och igen och igen. Hela tiden mumlandes denna förbannade ramsa.
Han var alltså ungefär mellan fyra och sex år. Jag grät så att jag nästan skakade.
Vad fan spelar min solbränna på ryggen för roll i jämförelse?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med dig solbränna är inget i jämförelse med detta.
Hoppas allt är bra med er Kram moster
Skicka en kommentar