Om att vara insyltad.

Darling får stora skälvan när vi diskuterar framtiden.
"Kan man inte kalla det en affärsuppgörelse? Ordet gifta ger mig rysningar. Då skulle du kalla mig din man och jag måste kalla dig..."
"...hustru, hahaha!"
"Ja. Räcker det inte med hon jag bor med?"

Skönhetsundran.

Om man sovit med blött hår och ser ut som stålull i håret, måste man då kamma sig innan man åker till soptippen?

Tillökning x10

Vi har blivit fler i familjen.
Den vandrande pinnen har fått sällskap av tio små minipinnar.

Tänk när de tio små minipinnarna får tio egna små minipinnar! Och när DE tio små minipinnarna i sin tur får tio egna små minipinnar. Och när DE.... nej, vi får nog börja tillämpa grannarnas teknik;
-Oj, har ni sett barn, en av pinnarna har "rymt"!

-Oj, barn. Har ni sett? Ännu en pinne har "rymt"..

-Nämen! Nu har ytterligare en pinne "rymt"!

Jo, så får det bli. Får nog börja redan ikväll.

Skolstartsmorgon.

Så vinkades då sonen iväg när skolbussen hämtade honom imorse. Helt plötsligt blev liten stor. Han stegade in, hittade en ledig plats och vinkade lyckligt till sina föräldrar.
Jag tackar Gud, hans heliga morsa och min lyckliga stjärna för att jag fick just det exemplar jag fick. Min son är underbar.

Jag kikar ner i tonåringarnas kundkorgar på det stora varuhuset.
Jag minns när jag också åkte till Ullared för att handla hårspray, stringtrosor, deo, en handväska och tuggummin.
Idag handlar jag trosskydd, bröd, rengöringsdukar och tvål.

Premiärdoppet.

Sonen tror att premiärdoppet är det första för dagen istället för säsongen.
Han var så lycklig när han gjorde kanonkulan samtidigt som han tjöt just "Premiärdoppet!!!". Jag kunde inte med att korrigera honom.
Jag förklarar begreppet nästa sommar.

Home sweet home.

Vi hälsades välkomna av regn. Ska jag ta det som något slags tecken?

Fara och flyga.

Jag bokar en resa som inte inkluderar sonen. Till hans stora förtret.
"Mamma, får jag följa med?"
"Nej, det går inte, du ska ju gå i skola då."
"Men mamma, ring skolan och säg att jag är sjuk. En hel vecka!"

Tågsurf.

Tåget jag åker med låter mig surfa problemfritt. Mitt i de Norrländska skogarna. Mitt ute i ingenstans.
Tidigare när jag åkte tåg nånstans i de sörländska skogarna, typ mitt emellan våra två största städer, fick jag veta att SJ inte kan erbjuda internet på grund av den dåliga täckningen.
I vilken del av landet är man insnöad?

Hur som helst kunde jag nu lyssna till Sommar i P1 med Annika Östberg. Vips så har mer än halva resan gått!
Heja Veolia!

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Jag lämnar hemlandet imorgon. Alldeles för snart, tycker jag. Kvar återstår ett kort stopp på vägen innan den långa resan hem. Eller bort. Eller tillbaka bort till hem.

Trots allt är hemmet där jag lägger min hatt, och hatten ligger där jag lämnade den. Det kan jag inte ändra på.

Myggbett.

Det var lätt att skälla på sonen som kliade sina myggbett. Det är svårare att låta bli att klia mina egna.

Solokvist.

Den lille Vilde lämnade mig idag, för egna äventyr i det nordliga landet.
Han verkar helnöjd med sitt beslut och jag kan inte annat än älska honom och beundra honom för hans självständighet. Han verkar vara tillräckligt trygg för att få chans att uppleva mycket i sitt liv.
Han är sannerligen något alldeles särskilt, den lille killen jag fått.

Den store klarar sig säkerligen också på egen hand. Han får ju både handla på systembolaget och nattvaka. Han lider nog ingen nöd.

Förvirring.

Vi gjorde en fin utflykt till det höga berget igår och sonen somnade i bilen på vägen upp. När vi klev ur bilen frös han.
"Det är kanske för att du somnade..?"
"Va?! Gjorde jag?"