Glömsk? Jag?

Jag blir så trött!
För tredje gången på mindre än en vecka har jag kört hemifrån utan min lunch!
Åååååhhhh!!!!

Some kind of record.

:) Klockan är strax efter åtta på lönedagens morgon och alla hushållets räkningar är betalda! Slå det, om ni kan!

:( I eftermiddag åker spenderbyxorna på och sen är kontot tömt. Slå det om ni kan...

Försovning.

Jag har svårt att sova på nätterna. Inte på morgonen, apparently.

Måste liten bli stor?

Sonen kom nerför trappan på morgonen och såg sådär yrvaken och trött ut. Han kom och kröp upp i min famn och bad mig att vagga honom. Efter en liten stund slöt han ögonen, och så såg jag hur mungiporna började rycka som de gör när han blir ledsen.
Med darr på rösten sa han "Jag tycker fortfarande att detta är skönt."
"Lilla hjärtat, gråter du?" frågade jag.
"Det var så länge sedan" svarade han och öppnade sina tårfyllda blåa ögon.

Han är klok, min son.

Vi fick ett presentkort till min absoluta favoritaffär, det småländska möbelhuset. Sonen ville berätta för sin pappa;

"Vet du, pappa, vi fick ett kort med pengar i! Man kan handla på..."
"...i Paradiset!" fyllde jag i.
"Ja... vad heter Paradiset nu igen, mamma?"

Brasved.

Undrar om man kan elda de där vandrande pinnarna? De har nämligen förökat sig ännu mer!
Nu räcker det inte att kunna räkna till elva, utan snarare femtioelva.
Suck.

Sonen är empatisk.

Sonen såg sitt första avsnitt av tv-såpan Ullared i måndags och filosoferade lite häromdagen.
"Mamma, tänk om Gekås skulle stänga en hel dag. Stackars Maggan och Gittan, de är ju här nästan varje dag."

Chicken race.

Jag har upptäckt en annan grej med mig själv som gör mig lite trafikfarlig; jag har svårt att välja växel. I hastighet, alltså. Till exempel efter acceleration vid omkörning. Jag körde om en traktor idag och innan jag hade bestämt mig för lämplig växel var vi nästan nere i samma hastighet, jämsides, med mötande trafik.
Är det därför Darling propsar på att få köra när vi ska på gemensamma resor?

Fullt av svordomar.

Jag är så satans less på det jävla valet nu!
Det är debatter, utfrågningar, manifest, valstugor, propaganda och allt helvete! På radio. På tv. I tidningen.
Och Darling den satans provokatören envisas med att diskutera politik i matbordet, sovrummet, tv-soffan, duschen and so on.
Och fy faan för alla jävla kålsupare som storstilat skryter med hur duktiga de är och hur jävla bra de skulle styra om de vann omröstningen.
Om de la ner hälften av den energin och de pengarna de lägger på valturnen på att istället hjälpa fattiga eller katastrofdrabbade så skulle världen redan se lite ljusare ut! Nej, fy för helvete vad jag är trött på det jävla valet nu!

Fantasin flödar.

Sonen busringde sin pappa idag;
"Hej!" (Harkel, harkel, omställning av rösten. Det glömde han naturligtvis vid svarstillfället.)

"Ja, hej. Detta är från... ööh, Hallands Nyheter! Jag ringer för att meddela att du vunnit en resa...till Arustralijen. Från Ullared. Ja. Grattis!"

Packad och glad.

Upppackningen däremot... Puh.
Inom loppet av en månad packar jag för fjärde gången upp min väska, det går lite trögare för varje gång.
Denna gången har jag i alla fall tagit ut necessären och skorna jag hade med mig. Kvar ligger kläderna och papperen.
Nåja, nästa gång jag ska iväg lär jag ju tömma resten!

Pinnarna HAR rymt!

Sonen har, helt själv, lyckats att släppa ut de små liven ur skålen!
Fantastiskt begåvat, tycker vi vuxna. Speciellt när vi hittar mini-pinnar lite varstans. Igår upptäckte jag en som klättrade omkring i vasken. Dagen innan hade Darling hittat en som klättrade i krukväxterna.
Kanske dags att köra dem till djuraffären snart.
Finns det djurskyddslagar för hur gamla de måste vara innan man lämnar bort dem?

Adjö.

För andra gången på kort tid tar jag farväl av min hembygd. Skillnaden denna gången är att jag inte vet när jag kommer tillbaka.
Att inte veta är alltid obekvämt.

Jag ser dock fram emot att återse den lille vilde och hans far, jag har saknat dem tillräckligt nu.

Arlanda.

Jag älskar Arlanda flygplats! Få saker är så rofyllda som att sitta ensam i sorlet och betrakta människor omkring.
Jag undrar var de ska resa, var de kommer ifrån, vad de ska göra där eller har gjort. Kommer de hem eller åker de bort? Eller gör de som jag, bara mellanlandar i väntan på vidare resa?
Utan problem skulle jag kunna tillbringa en hel dag på flygplatsen utan att tröttna.
Det är nog bra att jag inte bor i närheten. Då skulle jag bli den där knepiga tjejen som sitter i Terminal 4 och bara glor.
Dag ut och dag in, tills livet tog slut.