Sonen kom nerför trappan på morgonen och såg sådär yrvaken och trött ut. Han kom och kröp upp i min famn och bad mig att vagga honom. Efter en liten stund slöt han ögonen, och så såg jag hur mungiporna började rycka som de gör när han blir ledsen.
Med darr på rösten sa han "Jag tycker fortfarande att detta är skönt."
"Lilla hjärtat, gråter du?" frågade jag.
"Det var så länge sedan" svarade han och öppnade sina tårfyllda blåa ögon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar