Moderliga vederbördor.

Äldsta sonen ska gå på disco ikväll. Han har redan briljerat här hemma och visat upp sina moves.
Jag har aldrig tidigare haft sådan kramp i varken mage eller käkar, som när jag försökte hålla skrattet inne!
Jag är en hemsk morsa, jag vet. Huvudsaken är att han inte märker det.

Först ville han ha på sig sina piratbyxor, randiga i svart/vitt, trekvartslånga med typ fransar längst ner, för att "det är så svårt att dansa i jeans eller mjukisbyxor". Jag lyckades ändra på det.

I morse berättade han att många ju brukar sminka sig inför discon. Jag höll andan en sekund tills han sa "men det vill inte jag." Jag hann precis andas ut innan han fortsatte; "Jag vill istället ha små pärlor under fötterna. För du vet, pärlor rullar ju, då kan jag glida bättre när jag dansar."

Nu undrar jag, borde jag avstyra hela skiten medan han fortfarande har en stolthet och heder i behåll? Eller låta honom gräva sin egen grav och ta lärdom av det senare i livet..?