Örongodis.

Son två skriker som en stucken gris. (Son ett sover, märkligt nog, ändå. Jag undrar hur det kan vara möjligt?)

När son ett var liten hade han kolik, vilket stressade både Darling och mig något oerhört. Idag verkar hjärnan ha lärt sig att stänga ljudet ute, jag kan alltså behålla lugnet. Men öronen! Öronen stänger inget ljud ute!
Sedan många år tillbaka lider jag av bullerskada och efter ikväll blir jag nog stendöv.