I mitt universum är jag i centrum.

Jag märker att Darling inte hör vad jag säger för att;

* han skrattar när jag citerar Jonas Gardells twittrande.

* han åker till fel pizzeria när jag berättat vilken jag beställt ifrån.

* han svarar "ja" när jag undrar om vi ska förbereda morgondagens middag.

My baby is gone, gone, gone.

Jag gav Darling en gitarr i julklapp. Sen dess är han, bildligt talat, borta.

När annandagsmorgon glimmar...

...vill jag till jobbet gå.
Jag vaknar till ljudet av morgonstril och fågelsång. Eller nähä, det var visst vad jag drömde.
Jag vaknade egentligen till bebisgråt, nybörjarplink på gitarr, hurrarop i falsett och huvudvärk... Det var så det var.

God fortsättning.

Puh!

Paketinslagningen blev lite roligare med en flaska vin innanför västen.
Skönt att det är över, 366 dagar till nästa gång.

God jul.

Hälsar
Tomtarna på loftet

Samtal klockan 06.10

Jag öppnar ytterdörren och ropar ut till min son, sju år, som ligger bredvid sin gigantiska snöboll i snön;

"Älskling, hur går det? Blir du kall?"
"Nae, jag ligger här och njuuuter av livet!"

Please, dont go.

Jag beställde ett praktexemplar till son och det fick jag.
So far so good.
Vad jag INTE begärde var att han skulle lära sig att gå.
Det vill jag inte.

Cosmovadå?

Min rara kollega tog med sig ett nummer av Cosmopolitan till kontoret idag och lät mig bläddra. Ett uppslag bestod av bilder på hetaste killarna 2011.
Något deprimerad tvingades jag inse att den enda jag TROR att jag kände igen var han som spelade Tommy i serien Tredje klotet från solen.

I holken i lördags.

Trots att jag kom hem innan midnatt vill jag fortfarande påstå att jag "var på fest".

Det säger en del om mitt nöjesliv, va?

Släkten är... värst?

Sonet fick nya hörlurar på förkalaset igår. Det första han ville lyssna på var denna;

http://www.youtube.com/watch?v=MeK7zm1-Aj8

Det tackar vi för.

Om hösten, den hösten.

En melankolisk dag ville jag plötsligt ringa min morfar. Men det går ju inte.

I have an announcement to make.

Jag tänker verkligen ta tag i det här med min träning nu!

FOLKETS JUBEL!

Men jag börjar i den änden där jag tror att jag är svagast. Hjärnan.

Tack, Mia Törnblom, för inspiration och energi!

I can see clearly now.

Tillägg till föregående inlägg;

Han äter sitt eget snor.

Plötsligt minns jag.

Var det så här det var?

Jag är hemma med bebisen idag och kan inte komma ihåg att det var så här wunderbar att vara hemma-mamma.

Påminn mig, varför var det jag ville jobba, nu igen?

Vi städade Sonets rum.

Motsatsen till en sanitär olägenhet måste ju vara en osanitär lägenhet. Ge mig då en sån, tack.

Ice age 5.

Vi sjöng Inget stoppar oss nu av Black Jack, vi som är födda på 80-talet, och jag berättade att den låten var något av ett ledmotiv under gymnasietiden. 90-talisten flämtade till, såg bekymrad ut och frågade; När är det du är född?!

Nittonhundraåttiotvå svarade jag och såg i samma ögonblick hur hon liksom föll, rätt ner i ett bottenlöst hål.

När hon hämtat andan igen sa hon "Det är ju nästan på sjuttiotalet..."

Dagens citat.

Barnprogram är inte som de var förr. De som gör barnprogram måste tro att dagens barn går på ecstacy.

A new era has begun.

Nu ser jag fram emot guldklockan. När jag är sisådär 54.

Ångest small-time.

Efter en frukost bestående av gröt, snor och lite bajs i en härlig blandning tycker jag att det ska bli oerhört skönt att gå till jobbet.

Jag fick mig en skrapa, som man säger.

Sonet fick en sån där liten plastskrapa till lotter av en snäll kassörska.

-Mamma, jag skrapar så här på dig nu, som en triss. Du är ju ganska trist. Som en trist-lott, hahaha!

Samtal i vardagen.

Efter senaste graviditeten har underställströjan blivit tajtare, varför magen kikade fram.

(Detta gäller för övrigt alla mina gamla kläder. Måste vara nåt med vattnet.)

"Jag behöver nog köpa ett nytt underställ nu." sa jag konstaterande till Darling.

Innan han hann svara fnissade Sonet till och sa "Man ser ju din bh!"

Jag undersökte och svarade att "Det gör man ju inte." och fick snabb respons; "Nej, men formen av den. Och dina "stooora" tuttar, hahaha!"

Självkänslan? Jo tack, i botten.

Ångest, big-time.

Låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag,låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag.

En ding-ding värld.

Efter det senaste kalaset hittade jag en snigel i bokhyllan i vardagsrummet.

Säg, är det bara i min familj sådana saker händer?

Veni vidi vici.

Länge funderade jag på om hoppet var ute för en av mina orkidéer när min syster kom,

såg på blomman och sa; den där behöver vatten.

Och tänk, så var det!

Nu lever den och frodas med de andra och ingen är lyckligare än jag!

Vilken seger!

70's revival.

Eftersom Lillot har långt hår har jag länge funderat på hur i hundan jag skulle bära mig åt för att han skulle slippa ha det hängande i ögonen.

Jag föreslog en fin hårklämma eftersom jag inte kände mig säker med saxen, men det röstades snabbt ner av min omgivning. Lillots mormor förbarmade sig dock och klippte helt sonika av honom luggen.

Nu ser han ut som Jonatan Lejonhjärta.

Inte SÅ 2011.

En bukett till mig!

På födelsedagen fann jag följande, fortfarande i blom.

Plus 130 andra. Batteriet i kameran hann ta slut innan jag var färdig...

Vardagens kretslopp.

När både Darling och myself nu ska jobba så bestämde vi oss för att fundera mera över hur vi ska fördela alla våra pengar. Jämfört med studielån och föräldrapenning känner vi oss som nyrika ryssar, varför vi vill försäkra oss om att vi inte slösar som sådana.

Nåväl, amortera mera, verkade vettigast tyckte vi.

Sedan lämnade vi in den lilla skruttbilen på verkstad, de sa; reparera mera!

Eftersom reparationskostnaden nära nog överstiger bilens värde bestämde vi oss slutligen för att spendera mera. Vi köper ny bil, sa vi!

Och snipp, snapp, snut så tar pengarna slut!

Om arbetslivserfarenhet.

När jag barnvaktar två ettåringar-to-be är jag tacksam över att ha arbetat inom barnomsorgen.

Frukost, fri lek, blöjbyte, sova, (röka) fri lek, lunch, fri lek, sova (röka). Och så rullar det på.

Inrutat, beprövat och succé!

Vissa moment är jag dock självlärd på, det ska tilläggas.

Återhämtad.

För två veckor sedan rullade jag ner för källartrappan. Eller, rullade är fel ordval. Jag flög. Och landade på den delen av kroppen som Sonet gärna benämner röven.

Nu har svullnaden lagt sig och blå-(gul-grön-)märket börjar att blekna.

Det där svanhoppet ter sig mer och mer som ett avlägset minne.

Lillot har packat turnébussen.

Han har flyttat ut nu. Till grannrummet.

Plötsligt blev sovrummet tomt på min sida av sängen.

När jag vaknar på natten och tror mig höra honom gråta. När jag letar febrilt efter en napp att plugga in. Då märker jag att han är borta. Och allt är helt tyst.

Det är verkligen sant att vi alla sover bättre nu.

Men ack så tomt.

Adrenalinkick.

Sent igår kväll hade vi besök och samtalet gled in på ämnet spöken.

Jag berättade lite besviket att i alla fall jag aldrig märkt att vårt hus skulle vara hemsökt, men att jag gärna skulle vilja ha förmågan att känna eventuella vibbar.

I morse upptäckte jag att pendeln i farfars klocka börjat att pendla, efter att ALDRIG ha gjort det förr.

Så. Jävla. Häftigt!

Gullungar.

Sonet och Kompisen samtalade eftertänksamt vid middagsbordet igår. Ämnet var rymdkrig.

K: Du, tror du att man får Star Wars om man önskar sig det?

S: Jag vet inte.

K: Jag hoppas det.

S: Jaa, kanske... Om man ser en stjärna falla...

OJ!

Nu funkar det!

Isn´t Google just the shit?!

Framförhållning och bakom-flötet-hållning.

Jag köpte aldrig någon kalender för 2011. Så nu har jag köpt en för 2012!

I god tid, kanske man kan säga.

Jag började med att fylla i födelsedagar och kom till en månad där vi har många att fira. Jag visste att dagarna 11, 21 och 31 skulle dekoreras, de är lätta att komma ihåg. Därutöver även dag 4.

Dessvärre kunde jag inte för tillfället komma på vem det var som skulle skrivas in på dag 21! Med en axelryckning gick jag vidare och tänkte att jag nog skulle komma på det.

Efter några dagar föll polletten ner och jag insåg att den födelsedagen jag glömt var mitt eget hjärtas lilla Lillos allra första födelsedag!

Bloggtorka.

Jag vill gärna blogga oftare, men det är för tillfället alldeles för krångligt. Jag kan av någon oförklarlig anledning inte skriva inlägg i mobilen längre, utan måste göra det vid datorn.

MEN.

I datorn har något program lagt av, så där kan jag inte publicera några inlägg.

Alltså måste jag skriva på datorn, men publicera i mobilen.

Helsnurrigt och tokjobbigt.

Sonet älskar utan gräns.

Darling vill köpa ett flygplan.

Jag suckar, nickar och himlar med ögonen...

Sonet däremot ger sin pappa full support.

Han erbjuder pappan sina pengar och föreslår vissa besparingsåtgärder; "Vi kanske kan sälja huset och köpa ett mindre!? Eller bo i tält!? Och så kan vi jaga mat! Eller äta gräs."

Darling torkar tåren i ögonvrån och frågar Sonet om han verkligen skulle göra allt det för honom, varpå Sonet svarar ja, utan tvekan.

Är det inte kärlek, säg?

Sonet arbetsleder.

-Mamma, när jag är på bio med pappa kan väl du dammsuga mitt rum?
-Ja, okej, det kan jag väl göra...
-Och damma! Dammsuga och damma!

En liten stor soldat.

Igår för ett år sedan hade jag förmånen att få sitta ensam bredvid min morfars säng i salen på sjukhuset. Han sa inte många ord, och det lilla han sa förstod jag knappt. Så svag var han att orden inte orkade hela vägen ut.
Han låg bara stilla och kikade sig omkring.
Jag minns att jag tyckte att han såg ut som om han lyssnade till änglarnas sång och som att han väntade på att någon äntligen skulle komma och hämta honom.

Idag för ett år sedan dog vår lilla morfar. Jag saknar honom så oerhört mycket.

Sonet är vetgirig.

"Efter frukost vill jag gå upp och googla vem som uppfann musli."

Utbyte.

Om Lillot vrålar ilsket mellan klockan halv tolv och kvart i två på natten, är det då okej att önska att han var en fin vas eller något annat användbart, istället?

Inte raketforskning, direkt.

Sonet tittar länge på Lillot som fått tag på en plastbunke som han leker med.
Efter en stunds tyst iakttagande frågar han försiktigt "Mamma, varför är bebisar inte så smarta?"

Nöjd med det lilla.

Sonet har ibland bekymmer med språket.
Häromdagen ville han fråga om det var meningen att något skulle vara på ett visst sätt, men fick inte riktigt till det.
"Mamma, är det memingen... mnenigen... nemingen... Nej, jag memar me-m-ing-en! Nej, meningnen... Äh, det får duga!"

Calling out around the world!

Så här är läget; Vi fick en ny sladd till den "fasta telefonen", eftersom vi numera har bredbandstelefoni. Den är för kort.
Vi kan alltså inte ha vår telefon inkopplad, men vi har ju istället använt mobilerna, så det har gjort detsamma.

NU har jag dock ett problem.

Jag har tappat bort min mobil. Eller, jag har förlagt den någonstans i huset.
Jag kan ju inte ringa den, för den "fasta telefonen" funkar inte.
Jag kan heller inte ringa någon för att be den personen ringa mig, eftersom min telefon är borta.
Jag har provat att maila mina närmast anhöriga för att de ska ringa mig, men jag misstänker starkt att telefonen är i ljudlöst läge, så även OM de ringer så finns risken att jag inte hör signalen.
Dessutom, efter att i morse ha suttit i telefonkö i 74 minuter hos internetleverantören så har jag för mig att batteriet inte heller var fulladdat. Alla som har en äppelbit vet att batteritiden är jordens sämsta...

Hur gör jag nu?

Måste jag gå över till grannen och låna telefonen för att ringa mig själv? Eller vänta tills Darling kommer hem och därmed tvingas bekänna att jag tappat bort ytterligare en viktig vardagslivsdetalj?
(Jo, det har hänt förr. Nycklar, plånbok, badväskan...)

Eftersom jag vet att åtminstone någon prenumererar på mina blogginlägg så hoppas jag att denna någon är vänlig och hjälper mg ur denna pinsamma situation innan jag måste kamma mig och gå över till grannen. (Sov med blött hår inatt.)

Ring mig, för guds skull. Och sluta inte ringa innan jag svarat!!!

Tack.


EDIT Kl 12.57
Någon idiot hade slängt telefonen i soporna.

Vi synkar så bra!

Darling och jag är som gjorda för varann. Vi har till och med samma PMS-cykel.
Fantastiskt, verkligen.

Okej. Jag har bestämt mig.

Jag ska flytta till Malmö igen!
Först ska jag börja spela på Lotto. Och vinna.

Av längtan till oss.

Medan vi var på resa låg Darling och grät av saknad i sängen. Han hade inte ens orkat att tömma diskmaskinen.
Stackaren.

Som poesi.

Sonet hittade en halvdöd fjäril i vägkanten när vi rastade Doris. Eftersom hoppet sägs vara det sista som överger så ville han ändå prova att hjälpa den flyga igen. Han höll upp händerna högt och kastade lätt upp fjärilen i luften. När den bara dalade mot marken igen konstaterade han dystert att "Den kunde bara flyga neråt."

Sonet tränar på att läsa.

"Allsång på Skansen... Neej, det var inte ALL sång. Manboy var till exempel inte med. Eller popular."

Groovy.

Min kusin kan det där med high tech, så nu kan äppelbiten stava på engelska!
Nice!

Jag är så bra!

Jag klippte mig och skaffade mig ett jobb!
Ain't that sweet?

Intervju.

Jag laddar upp med Queen. Det kan ju bara bli bra, eller hur?!

Go me!

Tvättips.

Döda inte spindeln i tvättbaljan med Klorin. Åtminstone inte om baljan ska användas till nytvättade kläder precis efteråt.

En samlares lycka.

Sonet gläds åt midsommarens öldrickande.
Med glädje i rösten utropade han imorse att "Man mår så bra när man ser så här många kapsyler!"

Husmor säger upp sig!

Lillot åt en hel burk med barnmat idag. Utan att kräkas.
DET, mina vänner är ett framsteg!
Ingen mer puré i storkok, I say!

Pitiful me.

Jag fick hemlängtan idag. Jag gråter inombords och vill åka nu.
Stackars, stackars mig.
Kanske lingonvecka på g, inte vet jag. Men synd är det om mig.

Sonet, the entertainer.

Sonet är fantastiskt rolig, jag hinner inte dela med mig av allt. Jag minns heller inte allt han säger, men en del höjdpunkter fastnar.
Han tjattrade hål i huvudet på sin farbror igår.

-Vem satte en peng i dig? frågade farbror.
-Jag själv! En sån här; ettkrona.
Farbror, som kommer från Norge, frågade vad som händer om Sonet får i sig en norsk krone?
-Då blir det så här "Bleng-donki, kroll, polle-poll, minga-monga." Det går inte, man förstår ingenting!
MEN, om man sätter in en sån här; en lapp med 20. DÅ, då behåller jag den! Men jag sjunger inget!

Nygammalt.

Jag sökte ett jobb igår! Favorit i repris, kan man kalla det.
Jag hoppas jag får det, men inte riktigt än. Först vill jag suga musten ur sommaren.

Killen med koll.

Igår lät det så här;
-Mamma, när är det fredag?
-Idag är det måndag, så räkna själv. 
-Måndag, torsdag, fredag!
-Nej, prova igen. Vad kommer efter måndag?
-Torsdag?
-Nej, försök igen! Måndag..?
-Tisdag!! Onsdag, torsdag, fredag!! Lördag, söndag. Sju dagar på en vecka!
Visst kan jag mycket?!

Inget fel på självförtroendet, inte.

Om åkommor.

Det sämsta med att gå på dans är träningsvärk. Och feströkning.
Det bästa med att gå på dans är träningsform. Och feströkning.

Gröna vågen.

Såg ni Rapports sena sändning? Jag är ju odrägligt trendig!
Vem kunde väl tro det?

Ett riktigt djurliv.

Vi behöver någon som tar hand om vår lille knubbsäl medan vi jobbar.
Tar de in såna på djurparkerna här omkring?

Devil in disguise.

Vissa tar mig för en friskus. Tillåt mig att småle. Eller nej, låt mig asflabba, Hahahahahahaha!
De skulle bara veta att min enda motivation till att motionera är att jag ska kunna sitta hemma i soffan och trycka i mig chips eller choklad. Not so much of a friskus, där inte.

Stämningshöjare.

Förra helgen, när jag skulle ut på dans, ville Darling hjälpa mig att hitta rätt feeling med hjälp av "bra" musik. Han letade upp nån slags åttio- eller tidig nittiotalsartist på Spotify och diggade järnet. Jag undrade om jag är gift med snömannen eller någon annan utdöende art.
Denna helgen ska det bli intressant att se vilken vinylskiva han tänker leta fram. Jag gissar Vanilla Ice, Kriss Kross eller Samantha Fox.

JAAAA!

Ny bana i Angry Birds!
Helgen är räddad!

Överraskningarnas dag!

Och plötsligt trillade även skattepengarna in!
Kanske jag köper mig en egen Hummer nu.

När man får oväntat besök...

...så bjuder man på kaffe under äppelträdet, frågar om de vill sova över och så har man trevligt.
Om man dessutom får åka Hummer så blir det jackpot.

BANSMARKPRIVAT.

Dagen till ära fick Sonet en Sverige-flagga.
När vi kom hem ville han muta in sin piece of land i trädgården. Han förklarade att vi hade "Tillträde förbjudet" tills han ordnat nya pass till oss. Han ilade in och ropade över axeln att han strax skulle komma tillbaka.
När han kom ut igen lämnade han högtidligt över varsitt pass i form av oregelbundet klippta papperslappar med text som tydligt förklarade att vuxenvärlden gör bäst i att hålla sig undan.

En syn för gudarna.

Lillot kämpar tappert genom att säla sig runt på köksgolvet och försöka fånga flugor.

Tänk att få vakna...

... tidigt en morgon.

Så går solen upp även denna morgon. Dagen efter nederlaget. Jag konstaterar att den började med att jag borstade tänderna med någon annans tandborste.

sverkerbest.blogspot.com väger dock upp och ger inspiration att möta dagen med ett leende på läpparna!

I underläge.

Maskrosorna-Bella 1-0

Nåväl, till vintern får vi se vem som skrattar bäst. I'll get them in the end, hehehe.

Heja, heja friskt humör!

Om man ger upp, är det då det är kört?

Förväntan.

Mormor vägde inte sina ord på silvervåg när hon sa att Sonet skulle få åka på utflykt efter frukost. Detta föranledde att han tassade in till oss klockan sex och påstod att han var hungrig... Nu undrar han om det inte är dags att åka snart, ungefär var femte minut...
Jag borde skjutsa dit honom, eller hur? Så lär hon sig en läxa, menar jag.

Nåväl, väskan är packad och han sitter i soffan med ryggsäcken på ryggen och väntar. Han har redan förklarat hur vi ska ta hand om hans husdjur Flugo medan han är bortrest och berättat att vi ju kan ta tältet med oss och komma efter om saknaden blir för svår.
Han är, kan man säga, tok-taggad.

Fri terapi.

Jag fick ju som bekant ingen Iris, utan ett Lillo, men nu har jag sett att hon kommit i trädgården i alla fall!
Hon är så vacker där hon står, redo att blomma och möta världen tillsammans med alla de andra.
Min alldeles egna botaniska trädgård är sannerligen en lisa för själen.

Och, med facit i hand kunde jag ju inte fått det bättre. Ett Lillo som en skänk från ovan och en Iris som sköter sig själv.
Jag har det så bra.

Skämskudde.

Kungen av Sverige, alltså Monarken. Han är så jääävla pinsam. Jag hörde ett utdrag ur en intervju på radion, och är oerhört tacksam över att ha sluppit höra hela! (Han kommer för övrigt att få så mycket pisk av sin fru. Och då menar jag ofrivilligt.)

När Sonet var liten smet han ner i källaren och satte sig vid snickarbänken. Han kom upp efter en stund, likblek i ansiktet, med blod rinnande längs fingret. Jag anade vilket verktyg han använt.
-Har du lekt med kniven? frågade jag anklagande.
Han tittade upp med skyldig blick, skakade lätt på huvudet och svarade "Det tror jag inte..."
Sonet var vid tillfället kanske fyra. Det var gulligt.
Monarken är 64. Det är inte gulligt.

Röda mattan rullas ut på premiärdagen!

Utebadet har öppnat och Lillot sitter själv!

Uppladdning.

Nu är det slut på helgen, det är dags för måndagsmyyys!
Sommarlov om tio dagar... Ge mig styrka!

Granskning.

Lillot har ju, sedan födseln, varit lite... efter.
Han är dock oerhört observant! Vi satt vid köksbordet en dag och försökte få i honom mat, men han vände bort ansiktet hela tiden! Jag blev smått frustrerad över att han visade sån nonchalans, innan jag upptäckte att det var den öppna luckan till fläktskåpet han försökte få grepp om! Så snart jag stängt luckan kunde han ägna maten uppmärksamhet och åt snällt hela portionen.
En annan dag hade jag lämnat ett par luckor öppna eftersom jag höll på att tömma diskmaskinen och fylla skåpen.
Han kom sälande in i köket och stannade precis innanför tröskeln och lyfte blicken mot skåpen! Han gapade och tittade förundrat från den ena öppna luckan till den andra som om han tittade på en tennismatch och inte förrän jag stängde skåpen slutade han att stirra.
Med ett sånt öga för detaljer skulle det förvåna mig om han inte blev konstnär eller fotograf när han vuxit upp!

Livskvalité.

Att titta ut över en nyklippt gräsmatta är ren och skär njutning.

Darling opponerar sitt eget jobb.

"Alltså, det är inte snyggt. Men det är inte bra, heller."

Sonet är sugen på fest.

-Mamma, när kan vi fira midsommar?
-Det gör man alltid i slutet av juni.
-Åh... Jag tänkte om vi kunde göra det idag...

Fogslip, vinkelsåg och borrdragare.

Darling är som uppslukad av sitt examensarbete, så jag passar på att använda hans verktyg under tiden!
Idag modifierade jag hyllorna i skafferiet och imorgon ska jag bygga om Sonets garderob, tänkte jag.
Släng er i väggen, Timell, Matte, Byggare Bob och allt vad ni nu heter!

Det är inte mig det är fel på. Det är dig.

"Det är så konstigt med mig, för jag kan nästan allt!" Så säger Lotta på Bråkmakargatan, men jag skulle tro att det är så alla barn tänker. I deras egocentriska värld finns inget de inte klarar och där finns bara Jaget!
Även Sonet lever i en egen, självupptagen värld, parallell med vår.
Vi gick i skogen idag, på led eftersom stigen var smal. Sonet lekte superhjälte och gick och viftade med långa trädgrenar. Jag gick strax bakom och ryckte till när han nästan vevade pinnen i ansiktet på mig. "Oj, som du viftar!" sa jag och fick direkt till svar "Du kanske skulle ha backat."

Shit.

I nöd och lust innefattar även fotvård, säger Darling.
Plötsligt saknar jag samboskapet.

Sonet domedagsprofetiar.

Igår kom han hem från skolan och berättade att "en indian i Afrika" sagt att jorden ska gå under idag. Klockan 18.
Detta har varit hans mantra hela gårdagen och idag. I morse suckade han och sa "Åh nej... Klockan sex. Då hinner vi inte äta vårt godis idag..."

Allvarligt.

Lillot sitter i sin matstol, hänger över kanten och FLÅSAR när han tittar på mina, tidigare nämnda, tofflor. Är det friskt?

Sveda och värk.

Lillot lekte med sin kusin, Vilda-Hilda, igår. Han lider fortfarande av en bristning i ögat och sårskada på örat.
Nästa gång hon vill leka har vi planerat annat. Lååångt i förväg.

Bottom's up!

Jag modifierade ett par jeans idag och kände mig rätt nöjd över att kreativiteten fått flöda. Sonet tog dock snabbt ner mig på jorden; Hahaha, Mamma, man ser nästan din rumpa!

Geografi och zoologi.

-Pappa, hur ser världens ände ut?
-Det finns ingen, jorden är ju rund.
-Men om den varit fyrkantig då? Eller tvåkantig? Då hade den haft två änder.

Lillot visar sin fetisch.

Lillot har lärt sig att ta sig fram nu. Han förföljer mig när jag går runt i köket.
Står jag vid diskbänken ålar han efter och flyttar jag mig vidare till köksbordet är han snabbt där. Reser jag mig upp för att hämta kaffegrädden skyndar han sig allt vad han kan för att hinna med!
Jag tyckte lite synd om honom, så tappert kämpande, och bestämde mig för att undersöka vad i min uppenbarelse som lockar så och blev smått äcklad över att upptäcka att han trånar efter mina tofflor!
Jag som själv avskyr fötter undrar vad som kan ha väckt detta begär hos min son?

Vi är impopulära.

För några veckor sedan demonstrerade Sonet sitt missnöje över sin pappas bortavaro.
"Du kan stanna borta för evigt!" sa han.
"Det menar du väl inte? Du skulle väl sakna pappa om han aldrig kom hem?" försökte jag.
"Äh, jag vänjer mig nog!" fick vi till svar.
I morse diggade han inte mig. Han stod i hallen och skulle springa över till grannen och jag tjatade på honom om att komma ihåg jackan, varpå han suckade och sa
"Det ska bli sååå skönt att säga hej då till dig, mamma!"

Städdag.

Det är konstigt hur mycket tid jag har till att blogga och surfa på webben vissa dagar...

Om ledarskap.

Sonet ska på skolutflykt idag, så för att underlätta logistiken bestämdes att vi båda vuxna skulle kliva upp på morgonen och skicka iväg honom. (I vanliga fall kliver Darling upp eftersom jag ju roar mig med Lillot på nätterna.)
Jag var först uppe och började med förberedelser.
Darling snoozade.
Med tio minuter kvar tills skolbussen skulle avgå ropade jag till Darling att det kanske var dags att kliva upp.
Med släpande steg tog han sig ner för trappan och hjälpte Sonet med solskyddskrämen.
I hallen, medan Sonet tog på sig skorna och jag lade ner det sista i väskan, började Darling få grepp om verkligheten och peppade med; "Nu får ni skynda er!"

Öppna upp ditt fönster.

Jag inser att jag har ett problem.
De där fönstrena jag öppnade när det var ljust vågar jag inte stänga när det är mörkt.
Spindelfobi, big time.

Superhunden Doris imponerar.

Sonets kompis hälsar på.
Vi tog en runda i trädgården för att se till grodynglena.

"En golfboll! Spelar ni golf?" frågar kompisen.
"Nej, det är Doris boll." svarar Sonet.
Kompisen ser förbluffad ut; "Va?! Spelar Doris golf?!"

"Det var bättre förr..."

...säger Sonet irriterat efter en tur till badhuset. Han har alldeles röda, rinniga, kliande ögon till följd av skyhög halt av klor i bassängen.
"Hur menar du?" frågar jag bekymrat.
"Ja, folk tvättade sig ordentligt då."

I'm hurt.

Jag lider av en sån där tungblåsa igen. Det gör ont utav helvete och känns som att munhålan är alldeles för liten för att inhysa min tunga. Vilken tur jag har ändå att det alltsom oftast här hemma ändå bara verkar vara munnen som rör sig, men ingen som hör vad jag säger. Det blir inte så stor skillnad, förutom att läpparna är stilla.

Parallel universe.

Darling är disträ när han nu funderar över vad han ska bli när han blir stor.
Det utnyttjar jag.
Idag shoppade jag kläder, solbrillor och en barnvagn. Sen säger jag "Den HÄR gamla trasan?!"

Livet på landet.

Darling skriver tenta i storstan. Vi andra tittar på koutsläpp, plockar rabarber och odlar grönsaker.
"Hur mysigt vi har det!" säger vi också.

Kulturkrock.

I vår lilla stad är [burka] en hyfsat ovanlig syn. Dock såg vi en idag när vi var och handlade.
En liten kille, kanske fyra år, förgyllde dagen för alla de fredagströtta kunder som stod i kassakön genom att upphetsat förkunna för sin mamma att han precis sett ett livs levande spöke!

Jag vill tacka livet

...som har gett mig så mycket.

Är det inte på tiden att någon gör en fin cover på denna så att jag slipper att bryta på finska varje gång jag hamnar i ett lyckorus?
Det förtar lite av magin in the moment, så att säga.

Morgongröt.

Sonet kom nerför trappan. På lika många trappsteg hann han uttala tre meningar, men jag är fortfarande osäker på vad det egentligen var han ville ha sagt.
-Mamma, jag har inte ätit frukost än. Jag tänkte göra frukost själv. Men jag vill inte ha frukost.
Nu sitter han vid tv:n. Var det någon slags kod?

Uppladdning.

-Jag är redo för att parta! svarar Sonet när jag säger Godmorgon.
Han ska på påskfest ikväll och är redan på G. Det blir en lång dag, detta.

Gammalt möter nytt.

På promenaden gick vi förbi gamla stan och Sonet undrade över den gamla 1700-tals bron i staden. Jag berättade att man förr fick betala ett slags inträde för att få passera. Han tänkte en stund och frågade sedan "Med kort eller pengar?"

Fruktsallad.

Det finns inget, och då menar jag INGET, som imponerar med de här jävla äpple-produkterna till telefoner.
Smartphone, my ass! Dum-jävla telefon skulle den heta.
Jag hackar ner den med resten av fruktskålen och serverar med vispad grädde.
Jävla skit.
Eller, vaniljsås, tar jag nog.

Sonet har snappat upp en del.

-Mamma, var ligger Astrids Lindgrens värld?
- Det ligger i Vimmerby. I Småland.
-Okej, då vill jag åka dit på semestern. Och sen till Legoland och så solsemester. Eller så tar jag Libyen.

En målande beskrivning av bajs.

Om du som läser detta är, som man säger, äckelmagad så ska du kanske hitta på nåt annat nu. Tack för besöket och välkommen åter!

Lillot bajsar med en konsistens ungefär som mannagrynsgröt. Fast brunt. Och illaluktande. När han bajsar i blöjan krämas det liksom omkring och smörjer in både rumpan, svanken och hela området mellan ljumskarna.
Jag höll ena handen om hans anklar och den andra torkade honom i baken. Jag hade inte hunnit till snoppområdet än, han hade bajs upp på ryggen som jag först ville bli av med, helt enkelt för att inte kladda hela underlaget.
Då grabbar hans lilla hand ett stadigt tag om pungen och jag minns hur det kändes när jag som liten lekte i lerpölar på grusvägen.
Som alla bebisar i hans ålder stoppar han gärna fingrarna i munnen, hela tiden.
Jag kände mig en aning uppgiven över att åter inse att jag inte har fler än två armar, vilka båda var upptagna. Avril Lavigne stod för dagens tröstande melodislinga; "Iiiiii'm thinkin' what the hell!". Skadan var ju redan skedd, typ.

Lillot dissar vuxna.

Lillot säger ingenting. Han varken jollrar eller skrattar särskilt ofta. Åtminstone inte till oss vuxna.
När hans storebror lattjar, däremot, då flabbar han högt! Och skriker och gurglar! Han flaxar med armarna och sprattlar med benen och vore han inte så lat tror jag att han skulle snurrat femtio varv runt sin egen axel!
Det känns surt att bli så sågad, men det är ju uppmuntrande att se att han ändå visar känslor. Då är han väl fullt normal, då.

Näringsämnen.

Jag har i alla år trott att jag ser föda som något nödvändigt ont. Nu förstår jag att så inte är fallet. Jag är ju jätteintresserad av mat! Jag har ett antal svaga punkter.
Frukost. Jag ÄLSKAR frukost! Yoghurt, smörgås, mjölk, ägg, pålägg, juice, pannkakor, äggröra, kaffe, frukt... Listan kan göras oändlig.
Efterrätter. Äppelpaj, kladdkaka, vaniljsås, glass, bullar, kaffe, grädde. Ja, ni ser ju. Även här är listan oändlig.
Frukt. Kylskåpskalla äpplen, apelsiner, meloner, banan med ett glas iskall mjölk. Åhhh...

I ett försök att minska på kolhydraterna innebär detta att jag måste utesluta praktiskt taget ALLT av ovanstående.
Jag kreverar.

Jag blir ifrågasatt.

Sonet undrar varför jag tycker att det är äckligt med hundhår när jag fäller lika mycket själv. Jag försöker förklara att jag ju inte så ofta rullar mig i bajs när vi är ute.
Det tycker han är kul, men insisterar på att det är jag som borde flytta ut, istället för hunden.

Darling fantiserar.

Darling lever sig in i musiken och inbillar sig att han sjunger som Marvin Gaye.
"Fan, Bella, jag skulle gått med i en kör när jag var liten!!!"
"Mhm, okej..?"
"Fan vad brudar jag skulle haft!"

Omställning.

Jag gillar omställningen till sommartid. I sovrummet har vi en väluppfostrad klocka som ställer om sig själv, så jag tittar på klockan och känner mig jättepigg när jag vaknar halv åtta, trots att klockan "egentligen" bara är halv sju.
När jag sedan kommer ner till köket måste jag blundande skynda mig att ställa fram även den, för att inte hjärnan ska hinna bli trött igen.
Sonet är nog ändå den som är lyckligast av alla. När hans lilla kropp vaknar klockan fem så är den ju redan sex! Alltså slipper han sitta och stirra ut klockan, åtminstone en morgon om året.

Konsekvenstänkande.

Jag brinner av iver varje månad den 24, över att snart få betala räkningar! Jag älskar att betala räkningar! Eller, det har samma effekt på mig som städning eller träning; själva aktiviteten kanske inte är svinrolig, men känslan efteråt! Det känns fantastiskt att veta att resten av pengarna bara är mina!
However, efter två års studier med studielån börjar nu reserverna att tryta och eftersom jag numera inte heller jobbar så inser jag att jag kanske kunde lugnat mig med fakturorna som förfaller om en månad... Vi hade kunnat ha lite roligare fram tills dess.
Nåja, nudlar är ju både billigt och nyttigt. Och avmagrande. Och... dötråkiga.

I sagornas värld.

När jag kommer hem till Lillot skiner han upp som en sol, sprattlar med hela kroppen och börjar lapa i luften. I feel like Mamma Mu.

Vår låt.

När Darling och jag träffades och var nykära var det För kärlekens skull av Ted Gärdestad.
Nuförtiden är det Svordomsvisan av Magnus & Brasse.

Lillot visar vad han kan.

Lillot har inte haft bråttom med att göra fysiska framsteg. Det har passat oss utmärkt eftersom hans föregångare hade ALLDELES för bråttom med det mesta.
Nåväl, av denna anledning fick han ligga naken på golvet och "lufta" rumpan igår, med en blöt pöl som resultat. Naturligtvis.
Vad jag inte visste var att han hade bestämt sig för att både vända över till mage och simma bröstsim på samma gång.

Sonet "sitter hellre här", som Ferdinand.

I sitt rum har han fått en klocka med siffror. När stora visaren pekar på tolv och den lilla visaren står på sex, då får han kliva upp.
Han vaknar i regel runt fem, tänder taklampan och ligger och väntar... Och stirrar på klockan. Och väntar och väntar... I morse kikade jag in vid halv sex och frågade om han inte skulle försöka att somna om i alla fall, varpå han, fortfarande alldeles sömndrucken, tittar på klockan, tittar på mig och svarar "Hmm... Neej."

Kepsgubbar!

På parkeringen fick vi lämna företräde för en backande bil, vars förare hade uppenbara problem med bilens storlek.
Sonet, som är av den ivrigare typen, tyckte att det gick långsamt.
"Jahaaa, inte konstigt! Det är ju en gammal gubbe som kör!"

Resumering.

När kvällen kommer går jag igenom Sonets kommentarer och utlägg för dagen. Favorituttrycket för tillfället är "Äsch, skit i det!"
Exempel; "Du kan väl hänga upp din jacka på kroken?" "Äsch, skit i det!"
"Kom du ihåg att tvätta händerna efter maten?" "Äsch, skit i det!"

Utöver denna standardfras har han idag funderat över hur man får bebisar.
"Mamma, vet du egentligen hur många gånger man måste kramas för att man ska få en bebis?"
"Nej, berätta!"
"12 000 gånger! Och så mer man kramas, så fler bebisar får man! Om man kanske kramas hundra gånger, då får man hundra bebisar! På en gång!"
"Vilken tur att mamma och pappa inte kramas så ofta då."
"Haha, jaa, det tog lite tid..!"

O-nyttigheter.

Min fetisch för choklad börjar att ställa till det för mig. Blir det inte kladdkaka eller simpla chokladbollar så blir det chocolate chip cookies eller sockerkaka med kakao ringlad i smeten.(Har jag nämnt kladdkakan med rivet apelsinskal..? Oj, oj, oj! Sidospår...)
Idag drog jag dock på med en morotskaka! Det måste väl vara nyttigt, va?
M-o-r-o-t-s-kaka. Det hörs ju på namnet.

Lillot tycker till.

Jag hittade en bortglömd, jättefin outfit till Lillot i en redan urvuxen storlek. Jag paniktvättade den och lät den precis torka tillräckligt för att han skulle få prova den. Lyckos mig så passade den ännu.
Precis som vi skulle highfive:a över detta Guds mirakel så kräktes han ner dressen. Så nu ska den tvättas, igen. Hoppas den fortfarande passar sen.

A new era has begun.

The era of friskvård, that is. Jag brände fläsk i måndags, i tisdags, i onsdags och idag.
Då ordnade Darling pizza till middag, så nu är jag tillbaka på ruta ett.

Sonet genomskådar oss.

Jag har sparat många av Sonets alster genom åren. Han tittade själv igenom sin portfolio och bläddrade fram ett papper med ett abstrakt mönster av vattenfärg på, målat när han var kanske två år.
Efter att ha granskat konstverket konstaterar han sedan; "Här har jag bara kladdat. Men ni har ju ändå sparat den! För att jag inte skulle bli ledsen."

Omvärldsanalys.

Vi skulle besiktiga bilen och satt utanför och väntade. Tysta, sida vid sida, utan ett ord. Sonet spelade spel på min telefon och råkade titta upp just som en mycket gammal tant, antagligen med lårbensproblem, haltade förbi. Sakta, sakta. Sonet gav henne ett ögonkast, tittade åter ner på telefonen och konstaterade kort att "HON kommer inte fram på en vecka!"

Om-mig och kring-mig.

Jag körde Sonet till kvällsgympan igår och tänkte att jag ju kunde passa på att ta en rask långpromenad med dampDoris under tiden! Hon får sällan så mycket motion som hon behöver, så jag kände mig rätt nöjd med upplägget.
Jag letade fram långkopplet och fick lägga fem minuter på att trassla upp linan, röjde väg in i förrådet för att hämta hundburen, lyfte in hunden i buren och lyfte in buren i bagaget. Dessutom letade jag fram hörlurar, pulsklocka och träningskläder.
På parkeringen vinkade vi hejdå, Sonet och jag och gick åt varsitt håll.

Efter 20 minuters uppfriskande promenad insåg jag att jag nog glömt nåt. I bagaget, i bilen. Inlåst i en liten bur.
Det blev en snabb promenad för mig, en kort runda för Doris och buren lyfte jag tillbaka i förrådet.

Rätt låt vann?!

Gårdagens citat om vinnaren; "Nu blir Bolibompisarna glada!"

Urk!

Melodifestival.
Det kan vara ett av de jippon jag avskyr mest.
Men ikväll ska jag titta. Jag ska till och med heja! Och dela ut poäng!
Ska det göras ska det göras ordentligt.

I have an addiction.

Angry birds. Det har gått så långt att jag har ångest för att jag snart klarat ut hela spelet.
Igår åkte Sonet på badhuset och Darling stannade på skolan länge, så jag sysselsatte mig faktiskt med att ommöblera ett rum.
Idag misstror Darling att jag hunnit med det och frågar om jag hyrde in någon som gjorde jobbet medan jag spelade.

Men alltså, killen som gjort spelet, GE MIG HANS NUMMER!

Omtanke.

Jag tog med mig en glödlampa och gick ut för att byta den som brunnit i garaget.
Darling vinkade av mig i hallen och sa ängsligt; -Tänk nu på att inte sätta några fingrar i kontakten eller så.

Disco-feelinki.

Det är dags igen... Få se vad han tänker hitta på denna gången.
"Tänk så skönt, äntligen fredag!" sa jag när jag skickade iväg honom i morse.
"Ja, och ikväll ska jag dansa disco!" svarade han och svängde på höfterna.

Pinsamt.

Jag träffade en kompis från gymnasietiden när jag var i hemlandet. Han frågade om livet, om jag hade barn och så och jag svarade att jag minsann odlat fram två, men att de fått stanna hos barnvakten medan jag handlade. Han såg lite konstig ut och precis då kom jag på mig själv. "Eller nej, den här är ju min!" utbrast jag och pekade på Lillot som låg i kundvagnen.

Men allvarligt.

http://bovision.se/description/description.aspx?logo=1&guid=111017060

30 mille...

Hormonellt rubbad? Jag?

Har ni sett serien Sjukhuset på tv8? Jag gråter varje gång! Oftast vid förlossningar eller behandling av sjuka små barn, sällan till rutinkoller eller kirurgiska operationer.
Idag grät jag till scenen där en man i 40-års åldern fick en elchock mot orytmiska hjärtslag...

Att tiga är guld?

Jag bet mig i tungan för några dagar sedan och nu har där utvecklats en gigantisk blåsa. Tungan har svällt upp till dubbel storlek och så fort jag försöker att prata gör det så ont att jag vill gråta. Jag får hålla mig tyst i några dagar tills eländet lagt sig.
Darling mumlade precis något om att dricka skumpa och smälla raketer. Vad menar han?

Oj...

Det hände en grej med de där jeansen. Shit, alltså.

Yes!

Jag kommer äntligen i de gamla jeansen igen! Kul, kul!
Synd för Darling bara, det är hans jeans...

Fartfylld aktivitet.

Idag behöver jag bilen, så jag körde Darling till tåget. Det gick så fort att jag själv blev åksjuk. Darling påstod att Lillot kanske låg avsvimmad av skräck i sin bilstol. Det tror jag inte. Snarare var han lyrisk över att få åka karusell, ungefär som på nöjesfält!

A small step for mankind, a HUGE step for me.

För första gången kunde jag idag prata om Darling som "min man" utan att varken stamma eller staka mig. Ett fantastiskt framsteg.

Namn-Edit.

I folkmun kallas han lilla korven, men det kan han väl inte heta offentligt. Därför får bebiset heta Lillot.

Samtal kring matbordet.

Pappan: Ska vi skaffa en till hund?
Mamman: Aldrig i livet, vi har ju inte ens tid till den vi har!
Sonet: Ja!!!
Mamman: Okej, skaffa ni en till hund. Då skaffar jag en lägenhet.
Sonet: Okej, får vi hälsa på?
Mamman: Nej, kom inte till mig, jag kommer till er.
Sonet: (Vänd mot pappan) Varför bygger vi inte en liten stuga i trädgården till mamma?

Sacrifice.

Jag älskar mina barn så till den milda grad att jag iklädde mig baddräkt och visade mig offentligt. Är det inte kärlek, säg?

En rojalist i familjen.

-Mamma, jag vill åka till Stockholm!
-Vill du? Varför då?
-Jag vill träffa Daniel och Victoria.

Att få häcken ur vagnen.

Jag kunde ha frostat av frysen och ställt ut maten i 15 minusgrader. Istället gör jag det i två. Smart val.

Gud, ske pris? Eller vem?

Jag vet inte vem jag ska tacka Lillot för. Han är den underbaraste bebin världen någonsin upplevt.
Tusen och åter tusen Tack!

O, avlånga land.

Jag besökte hemlandet förra veckan. Där badade jag i 100 centimeter snö.
Tillbaka i hemmalandet har jag precis klippt äppelträden och låtit Lillot sova i värmen av solen.
Jag säger som hon sa, vännen från Schweiz; Är vi verkligen fortfarande i Sverige?!

Darling fredagsstädar...

...med rock i hörlurarna. Plötsligt tystnar dammsugaren.
Han har omöjligt hunnit att dammsuga hela nedervåningen, så jag går ner för att kolla läget och hittar honom i köket. Med en öl i ena handen och en skål med jordnötter i den andra!
"Man blir sååå sugen på öl av den här musiken", tjoar han glatt och fortsätter sedan att dammsuga.
Han upphör verkligen aldrig att förvåna.

Sonet spånar.

Vi satt och väntade på grannarna inne på Ica.
Sonet ser reklamskyltar för ATG och funderar över vinsterna.  "Tänk om nån vinner så mycket pengar att de köper hela Gekås... Och Ikea... Och Ica..!
Och här sitter vi.
Då kanske han säger -Heey, vad gör ni i mitt hus?!
-Nääe, vi sitter bara här och slappar.
Hahaha! Eller hur, det vore coolt, mamma?"

Torrboll.

Mina barn är torra i hyn, båda två. Det är ju inte så konstigt egentligen, eftersom fettet verkar stanna kvar på min kropp istället.

Fotfobi för två.

Jag upplever viss avsmak vid tanken på nakna fötter. Eller, stark avsky kanske stämmer bättre. Tidigare har barnfötter och mina egna varit undantagna. Nu stämmer bara de förstnämnda in.
Efter lång tids vanvård, eller snarare o-vård, har Darling nu tagit itu med att hyvla och karva under mina fötter.
Hela tiden mumlar han ord som "äckligt" eller "straffkommendering".

Syokonsulenten har talat.

"Mamma, du borde ju bli polis! Du är ju så stöddig."

Ordlek.

Sedan jag fick ytterligare en son har jag haft lite svårt att titulera dem båda i bloggosfären. Tidigare hette den äldre kort och gott sonen.
Det går ju inte längre.
Däremot tycket jag att det passar bra med sonett. Alltså fortfarande i bestämd form singularis, men med ett.
Ett son, flera söner.
Det går väl bra?! En apelsin eller ett apelsin, vilken apa som helst fattar ju vad jag menar?! Dessutom berättar det indirekt vem av dem som var först.

Jag gillar dock inte stavningen, därför modifierar jag (även) den. Mitt äldsta son heter nu sonet och det yngsta heter nu bebiset.

Så blev det med det. Eller den. Eller hur det nu blir.

Nej, nej, nej!

Darling såg Uppdrag Granskning om IKEA, så nu var det slut på det roliga.
Inte ens Maria Montazami skulle klara detta med den gemensamma hushållskassan.

Om senap.

Om bebisens bajs är grynigt, eller rentav nästan klumpigt, beror det på att mjölken är sur?

Isbrytare.

Vi har en tant i grannskapet som ofta går förbi vårt hus på sina motionsrundor. Vi har hälsat på varandra när hon passerat, men inte mycket mer.
En gång fick vi följe på promenaden och hon berättade då om hennes man som sällan vill följa med på fester eftersom han lätt bajsar på sig.
Jag hade inga som helst följdfrågor på det.

Kroppsstrumpa.

Om det är så att träningskläderna blivit för små (läs; om det är så att Bella blivit för stor), är det dags att börja träna då?

Om godis.

Någon, jag minns inte vem, besökte oss och hittade godisskåpet. Just den dagen innehöll skåpet både godis och snacks, bland annat saltade solrosfrön. Denna belevade gäst (kan ha varit min syster) utbrast då "Har ni fågelmaten och godiset i samma skåp?!"
Ikväll, tok-sugen på salt, inser jag att dessa fröer nog ändå gör sig bättre på fågelbordet. Men är man sugen så är man... så, kvidevitt på er och trevlig helg!

Kvinnofolket.

"Jaha, har de där "kvinnorna" druckit mjölk idag då?"
"Näe. Men jag säger aldrig till dem att jag kallar dem så. För då tror jag att de spöar ner mig. Eller upp."

Jag såg mig i spegeln.

Hade jag varit gravid i tredje månaden hade jag varit het. Nu är jag bara fet.

Folk eller fä?

Har ni sett så många som hittar hit genom att googla efter den där vidriga otrohetssajten? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Min önskan är att de som söker för att verkligen finna istället går till Eniro.se och hittar numret till närmaste familjerådgivning.

I call them words!

"Har ni samma platser i matsalen nu efter jullovet också?"
"Ja, jag sitter med Emma, Anna och Elsa."
"Ok. Bara brudarna och du, vad kul!"
"Nej, inte alls! Ingen av dem dricker mjölk. Ingen! Jag kallar dem kvinnorna!"

Reta inte mamman.

Som en följd av försovning blev morgonen stressig, så när son-1 spillde ut sin varma choklad över köksgolvet blev det än mer bråttom.
Darling rastade hunden, så jag fick styra upp det hela.
Jag beordrade sonen att kvickt rusa upp på övervåningen och byta kläder och började att svabba golvet med korta, irriterade drag.
I samma veva som son-1 kom ner för trappan igen kom Darling tillbaka och undrade vad som stod på? "Jag spillde ut min choklad. Du ska nog hålla klaffen idag, pappa."

Son två blev invigd i IKEA family igår. Han somnade i ett lyckorus när vi kom hem och vaknade inte förrän efter sju timmar. Ni förstår hur lycklig han var!
Idag försöker jag att montera ihop möblerna, men det verkar han inte gilla alls! Han bara gnäller och skriker.
I fortsättningen åker jag och han och handlar, så får Darling och son ett montera.
Win-win-win-win-situation kallas det.

Meningslösa, magnifika måndag!

Innan Darling åkte i morse frågade han vad jag ska göra idag. Trollet Tryggve poppade upp i mitt medvetande; "Jag ska sitta och titta på eftertexterna!"
Gud så skönt med en helt vanlig vardag! Jag har aldrig varit så lycklig över en måndag som idag! Puh!

Jag bet mig själv i foten.

Sedan Darling fick en ny telefon har han varit, minst sagt, ännu mindre närvarande.
Jag inbillade mig att han skulle bli så tacksam att han dyrkar marken jag går på.
Men icke. Jag blev nummer två som tack.

Samkväm.

Darling och jag har så trevligt just den här lördagen. Vi upplever kultur i form av pianospel, skådespeleri och konst.
Detta gör vi med hjälp av våra mobiler och dess piano-appar, Stjärnorna på slottet och antikrundans expert i premiärprogrammet av Hipp Hipp.
Kulturellt umgänge av sällan skådat slag!

Påhitt.

Son ett spelar tv-spel med sin polare och bläddrar igenom karaktärerna som son ett och kusinen tillverkat vid ett tidigare tillfälle. Samtliga bär namn från nära och kära, till exempel Bella, mormors namn, mosters namn, pappas namn and so on. En av karaktärerna känner jag dock inte igen namnet på, jag undrar var de hittat inspirationen till "Fet Kvina".