Jag gillar omställningen till sommartid. I sovrummet har vi en väluppfostrad klocka som ställer om sig själv, så jag tittar på klockan och känner mig jättepigg när jag vaknar halv åtta, trots att klockan "egentligen" bara är halv sju.
När jag sedan kommer ner till köket måste jag blundande skynda mig att ställa fram även den, för att inte hjärnan ska hinna bli trött igen.
Sonet är nog ändå den som är lyckligast av alla. När hans lilla kropp vaknar klockan fem så är den ju redan sex! Alltså slipper han sitta och stirra ut klockan, åtminstone en morgon om året.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar