I sitt rum har han fått en klocka med siffror. När stora visaren pekar på tolv och den lilla visaren står på sex, då får han kliva upp.
Han vaknar i regel runt fem, tänder taklampan och ligger och väntar... Och stirrar på klockan. Och väntar och väntar... I morse kikade jag in vid halv sex och frågade om han inte skulle försöka att somna om i alla fall, varpå han, fortfarande alldeles sömndrucken, tittar på klockan, tittar på mig och svarar "Hmm... Neej."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar