Livet på landet.

Darling skriver tenta i storstan. Vi andra tittar på koutsläpp, plockar rabarber och odlar grönsaker.
"Hur mysigt vi har det!" säger vi också.

Kulturkrock.

I vår lilla stad är [burka] en hyfsat ovanlig syn. Dock såg vi en idag när vi var och handlade.
En liten kille, kanske fyra år, förgyllde dagen för alla de fredagströtta kunder som stod i kassakön genom att upphetsat förkunna för sin mamma att han precis sett ett livs levande spöke!

Jag vill tacka livet

...som har gett mig så mycket.

Är det inte på tiden att någon gör en fin cover på denna så att jag slipper att bryta på finska varje gång jag hamnar i ett lyckorus?
Det förtar lite av magin in the moment, så att säga.

Morgongröt.

Sonet kom nerför trappan. På lika många trappsteg hann han uttala tre meningar, men jag är fortfarande osäker på vad det egentligen var han ville ha sagt.
-Mamma, jag har inte ätit frukost än. Jag tänkte göra frukost själv. Men jag vill inte ha frukost.
Nu sitter han vid tv:n. Var det någon slags kod?

Uppladdning.

-Jag är redo för att parta! svarar Sonet när jag säger Godmorgon.
Han ska på påskfest ikväll och är redan på G. Det blir en lång dag, detta.

Gammalt möter nytt.

På promenaden gick vi förbi gamla stan och Sonet undrade över den gamla 1700-tals bron i staden. Jag berättade att man förr fick betala ett slags inträde för att få passera. Han tänkte en stund och frågade sedan "Med kort eller pengar?"

Fruktsallad.

Det finns inget, och då menar jag INGET, som imponerar med de här jävla äpple-produkterna till telefoner.
Smartphone, my ass! Dum-jävla telefon skulle den heta.
Jag hackar ner den med resten av fruktskålen och serverar med vispad grädde.
Jävla skit.
Eller, vaniljsås, tar jag nog.

Sonet har snappat upp en del.

-Mamma, var ligger Astrids Lindgrens värld?
- Det ligger i Vimmerby. I Småland.
-Okej, då vill jag åka dit på semestern. Och sen till Legoland och så solsemester. Eller så tar jag Libyen.

En målande beskrivning av bajs.

Om du som läser detta är, som man säger, äckelmagad så ska du kanske hitta på nåt annat nu. Tack för besöket och välkommen åter!

Lillot bajsar med en konsistens ungefär som mannagrynsgröt. Fast brunt. Och illaluktande. När han bajsar i blöjan krämas det liksom omkring och smörjer in både rumpan, svanken och hela området mellan ljumskarna.
Jag höll ena handen om hans anklar och den andra torkade honom i baken. Jag hade inte hunnit till snoppområdet än, han hade bajs upp på ryggen som jag först ville bli av med, helt enkelt för att inte kladda hela underlaget.
Då grabbar hans lilla hand ett stadigt tag om pungen och jag minns hur det kändes när jag som liten lekte i lerpölar på grusvägen.
Som alla bebisar i hans ålder stoppar han gärna fingrarna i munnen, hela tiden.
Jag kände mig en aning uppgiven över att åter inse att jag inte har fler än två armar, vilka båda var upptagna. Avril Lavigne stod för dagens tröstande melodislinga; "Iiiiii'm thinkin' what the hell!". Skadan var ju redan skedd, typ.

Lillot dissar vuxna.

Lillot säger ingenting. Han varken jollrar eller skrattar särskilt ofta. Åtminstone inte till oss vuxna.
När hans storebror lattjar, däremot, då flabbar han högt! Och skriker och gurglar! Han flaxar med armarna och sprattlar med benen och vore han inte så lat tror jag att han skulle snurrat femtio varv runt sin egen axel!
Det känns surt att bli så sågad, men det är ju uppmuntrande att se att han ändå visar känslor. Då är han väl fullt normal, då.

Näringsämnen.

Jag har i alla år trott att jag ser föda som något nödvändigt ont. Nu förstår jag att så inte är fallet. Jag är ju jätteintresserad av mat! Jag har ett antal svaga punkter.
Frukost. Jag ÄLSKAR frukost! Yoghurt, smörgås, mjölk, ägg, pålägg, juice, pannkakor, äggröra, kaffe, frukt... Listan kan göras oändlig.
Efterrätter. Äppelpaj, kladdkaka, vaniljsås, glass, bullar, kaffe, grädde. Ja, ni ser ju. Även här är listan oändlig.
Frukt. Kylskåpskalla äpplen, apelsiner, meloner, banan med ett glas iskall mjölk. Åhhh...

I ett försök att minska på kolhydraterna innebär detta att jag måste utesluta praktiskt taget ALLT av ovanstående.
Jag kreverar.

Jag blir ifrågasatt.

Sonet undrar varför jag tycker att det är äckligt med hundhår när jag fäller lika mycket själv. Jag försöker förklara att jag ju inte så ofta rullar mig i bajs när vi är ute.
Det tycker han är kul, men insisterar på att det är jag som borde flytta ut, istället för hunden.