Lillot dissar vuxna.

Lillot säger ingenting. Han varken jollrar eller skrattar särskilt ofta. Åtminstone inte till oss vuxna.
När hans storebror lattjar, däremot, då flabbar han högt! Och skriker och gurglar! Han flaxar med armarna och sprattlar med benen och vore han inte så lat tror jag att han skulle snurrat femtio varv runt sin egen axel!
Det känns surt att bli så sågad, men det är ju uppmuntrande att se att han ändå visar känslor. Då är han väl fullt normal, då.