Skämskudde.

Kungen av Sverige, alltså Monarken. Han är så jääävla pinsam. Jag hörde ett utdrag ur en intervju på radion, och är oerhört tacksam över att ha sluppit höra hela! (Han kommer för övrigt att få så mycket pisk av sin fru. Och då menar jag ofrivilligt.)

När Sonet var liten smet han ner i källaren och satte sig vid snickarbänken. Han kom upp efter en stund, likblek i ansiktet, med blod rinnande längs fingret. Jag anade vilket verktyg han använt.
-Har du lekt med kniven? frågade jag anklagande.
Han tittade upp med skyldig blick, skakade lätt på huvudet och svarade "Det tror jag inte..."
Sonet var vid tillfället kanske fyra. Det var gulligt.
Monarken är 64. Det är inte gulligt.

Röda mattan rullas ut på premiärdagen!

Utebadet har öppnat och Lillot sitter själv!

Uppladdning.

Nu är det slut på helgen, det är dags för måndagsmyyys!
Sommarlov om tio dagar... Ge mig styrka!

Granskning.

Lillot har ju, sedan födseln, varit lite... efter.
Han är dock oerhört observant! Vi satt vid köksbordet en dag och försökte få i honom mat, men han vände bort ansiktet hela tiden! Jag blev smått frustrerad över att han visade sån nonchalans, innan jag upptäckte att det var den öppna luckan till fläktskåpet han försökte få grepp om! Så snart jag stängt luckan kunde han ägna maten uppmärksamhet och åt snällt hela portionen.
En annan dag hade jag lämnat ett par luckor öppna eftersom jag höll på att tömma diskmaskinen och fylla skåpen.
Han kom sälande in i köket och stannade precis innanför tröskeln och lyfte blicken mot skåpen! Han gapade och tittade förundrat från den ena öppna luckan till den andra som om han tittade på en tennismatch och inte förrän jag stängde skåpen slutade han att stirra.
Med ett sånt öga för detaljer skulle det förvåna mig om han inte blev konstnär eller fotograf när han vuxit upp!

Livskvalité.

Att titta ut över en nyklippt gräsmatta är ren och skär njutning.

Darling opponerar sitt eget jobb.

"Alltså, det är inte snyggt. Men det är inte bra, heller."

Sonet är sugen på fest.

-Mamma, när kan vi fira midsommar?
-Det gör man alltid i slutet av juni.
-Åh... Jag tänkte om vi kunde göra det idag...

Fogslip, vinkelsåg och borrdragare.

Darling är som uppslukad av sitt examensarbete, så jag passar på att använda hans verktyg under tiden!
Idag modifierade jag hyllorna i skafferiet och imorgon ska jag bygga om Sonets garderob, tänkte jag.
Släng er i väggen, Timell, Matte, Byggare Bob och allt vad ni nu heter!

Det är inte mig det är fel på. Det är dig.

"Det är så konstigt med mig, för jag kan nästan allt!" Så säger Lotta på Bråkmakargatan, men jag skulle tro att det är så alla barn tänker. I deras egocentriska värld finns inget de inte klarar och där finns bara Jaget!
Även Sonet lever i en egen, självupptagen värld, parallell med vår.
Vi gick i skogen idag, på led eftersom stigen var smal. Sonet lekte superhjälte och gick och viftade med långa trädgrenar. Jag gick strax bakom och ryckte till när han nästan vevade pinnen i ansiktet på mig. "Oj, som du viftar!" sa jag och fick direkt till svar "Du kanske skulle ha backat."

Shit.

I nöd och lust innefattar även fotvård, säger Darling.
Plötsligt saknar jag samboskapet.

Sonet domedagsprofetiar.

Igår kom han hem från skolan och berättade att "en indian i Afrika" sagt att jorden ska gå under idag. Klockan 18.
Detta har varit hans mantra hela gårdagen och idag. I morse suckade han och sa "Åh nej... Klockan sex. Då hinner vi inte äta vårt godis idag..."

Allvarligt.

Lillot sitter i sin matstol, hänger över kanten och FLÅSAR när han tittar på mina, tidigare nämnda, tofflor. Är det friskt?

Sveda och värk.

Lillot lekte med sin kusin, Vilda-Hilda, igår. Han lider fortfarande av en bristning i ögat och sårskada på örat.
Nästa gång hon vill leka har vi planerat annat. Lååångt i förväg.

Bottom's up!

Jag modifierade ett par jeans idag och kände mig rätt nöjd över att kreativiteten fått flöda. Sonet tog dock snabbt ner mig på jorden; Hahaha, Mamma, man ser nästan din rumpa!

Geografi och zoologi.

-Pappa, hur ser världens ände ut?
-Det finns ingen, jorden är ju rund.
-Men om den varit fyrkantig då? Eller tvåkantig? Då hade den haft två änder.

Lillot visar sin fetisch.

Lillot har lärt sig att ta sig fram nu. Han förföljer mig när jag går runt i köket.
Står jag vid diskbänken ålar han efter och flyttar jag mig vidare till köksbordet är han snabbt där. Reser jag mig upp för att hämta kaffegrädden skyndar han sig allt vad han kan för att hinna med!
Jag tyckte lite synd om honom, så tappert kämpande, och bestämde mig för att undersöka vad i min uppenbarelse som lockar så och blev smått äcklad över att upptäcka att han trånar efter mina tofflor!
Jag som själv avskyr fötter undrar vad som kan ha väckt detta begär hos min son?

Vi är impopulära.

För några veckor sedan demonstrerade Sonet sitt missnöje över sin pappas bortavaro.
"Du kan stanna borta för evigt!" sa han.
"Det menar du väl inte? Du skulle väl sakna pappa om han aldrig kom hem?" försökte jag.
"Äh, jag vänjer mig nog!" fick vi till svar.
I morse diggade han inte mig. Han stod i hallen och skulle springa över till grannen och jag tjatade på honom om att komma ihåg jackan, varpå han suckade och sa
"Det ska bli sååå skönt att säga hej då till dig, mamma!"

Städdag.

Det är konstigt hur mycket tid jag har till att blogga och surfa på webben vissa dagar...

Om ledarskap.

Sonet ska på skolutflykt idag, så för att underlätta logistiken bestämdes att vi båda vuxna skulle kliva upp på morgonen och skicka iväg honom. (I vanliga fall kliver Darling upp eftersom jag ju roar mig med Lillot på nätterna.)
Jag var först uppe och började med förberedelser.
Darling snoozade.
Med tio minuter kvar tills skolbussen skulle avgå ropade jag till Darling att det kanske var dags att kliva upp.
Med släpande steg tog han sig ner för trappan och hjälpte Sonet med solskyddskrämen.
I hallen, medan Sonet tog på sig skorna och jag lade ner det sista i väskan, började Darling få grepp om verkligheten och peppade med; "Nu får ni skynda er!"

Öppna upp ditt fönster.

Jag inser att jag har ett problem.
De där fönstrena jag öppnade när det var ljust vågar jag inte stänga när det är mörkt.
Spindelfobi, big time.

Superhunden Doris imponerar.

Sonets kompis hälsar på.
Vi tog en runda i trädgården för att se till grodynglena.

"En golfboll! Spelar ni golf?" frågar kompisen.
"Nej, det är Doris boll." svarar Sonet.
Kompisen ser förbluffad ut; "Va?! Spelar Doris golf?!"

"Det var bättre förr..."

...säger Sonet irriterat efter en tur till badhuset. Han har alldeles röda, rinniga, kliande ögon till följd av skyhög halt av klor i bassängen.
"Hur menar du?" frågar jag bekymrat.
"Ja, folk tvättade sig ordentligt då."

I'm hurt.

Jag lider av en sån där tungblåsa igen. Det gör ont utav helvete och känns som att munhålan är alldeles för liten för att inhysa min tunga. Vilken tur jag har ändå att det alltsom oftast här hemma ändå bara verkar vara munnen som rör sig, men ingen som hör vad jag säger. Det blir inte så stor skillnad, förutom att läpparna är stilla.

Parallel universe.

Darling är disträ när han nu funderar över vad han ska bli när han blir stor.
Det utnyttjar jag.
Idag shoppade jag kläder, solbrillor och en barnvagn. Sen säger jag "Den HÄR gamla trasan?!"