"Det är så konstigt med mig, för jag kan nästan allt!" Så säger Lotta på Bråkmakargatan, men jag skulle tro att det är så alla barn tänker. I deras egocentriska värld finns inget de inte klarar och där finns bara Jaget!
Även Sonet lever i en egen, självupptagen värld, parallell med vår.
Vi gick i skogen idag, på led eftersom stigen var smal. Sonet lekte superhjälte och gick och viftade med långa trädgrenar. Jag gick strax bakom och ryckte till när han nästan vevade pinnen i ansiktet på mig. "Oj, som du viftar!" sa jag och fick direkt till svar "Du kanske skulle ha backat."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar