Vi är impopulära.

För några veckor sedan demonstrerade Sonet sitt missnöje över sin pappas bortavaro.
"Du kan stanna borta för evigt!" sa han.
"Det menar du väl inte? Du skulle väl sakna pappa om han aldrig kom hem?" försökte jag.
"Äh, jag vänjer mig nog!" fick vi till svar.
I morse diggade han inte mig. Han stod i hallen och skulle springa över till grannen och jag tjatade på honom om att komma ihåg jackan, varpå han suckade och sa
"Det ska bli sååå skönt att säga hej då till dig, mamma!"