Jag fick ju som bekant ingen Iris, utan ett Lillo, men nu har jag sett att hon kommit i trädgården i alla fall!
Hon är så vacker där hon står, redo att blomma och möta världen tillsammans med alla de andra.
Min alldeles egna botaniska trädgård är sannerligen en lisa för själen.
Och, med facit i hand kunde jag ju inte fått det bättre. Ett Lillo som en skänk från ovan och en Iris som sköter sig själv.
Jag har det så bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar