Om arbetslivserfarenhet.

När jag barnvaktar två ettåringar-to-be är jag tacksam över att ha arbetat inom barnomsorgen.

Frukost, fri lek, blöjbyte, sova, (röka) fri lek, lunch, fri lek, sova (röka). Och så rullar det på.

Inrutat, beprövat och succé!

Vissa moment är jag dock självlärd på, det ska tilläggas.

Återhämtad.

För två veckor sedan rullade jag ner för källartrappan. Eller, rullade är fel ordval. Jag flög. Och landade på den delen av kroppen som Sonet gärna benämner röven.

Nu har svullnaden lagt sig och blå-(gul-grön-)märket börjar att blekna.

Det där svanhoppet ter sig mer och mer som ett avlägset minne.