Ångest small-time.

Efter en frukost bestående av gröt, snor och lite bajs i en härlig blandning tycker jag att det ska bli oerhört skönt att gå till jobbet.

Jag fick mig en skrapa, som man säger.

Sonet fick en sån där liten plastskrapa till lotter av en snäll kassörska.

-Mamma, jag skrapar så här på dig nu, som en triss. Du är ju ganska trist. Som en trist-lott, hahaha!

Samtal i vardagen.

Efter senaste graviditeten har underställströjan blivit tajtare, varför magen kikade fram.

(Detta gäller för övrigt alla mina gamla kläder. Måste vara nåt med vattnet.)

"Jag behöver nog köpa ett nytt underställ nu." sa jag konstaterande till Darling.

Innan han hann svara fnissade Sonet till och sa "Man ser ju din bh!"

Jag undersökte och svarade att "Det gör man ju inte." och fick snabb respons; "Nej, men formen av den. Och dina "stooora" tuttar, hahaha!"

Självkänslan? Jo tack, i botten.

Ångest, big-time.

Låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag,låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag, låt det inte bli måndag.

En ding-ding värld.

Efter det senaste kalaset hittade jag en snigel i bokhyllan i vardagsrummet.

Säg, är det bara i min familj sådana saker händer?

Veni vidi vici.

Länge funderade jag på om hoppet var ute för en av mina orkidéer när min syster kom,

såg på blomman och sa; den där behöver vatten.

Och tänk, så var det!

Nu lever den och frodas med de andra och ingen är lyckligare än jag!

Vilken seger!

70's revival.

Eftersom Lillot har långt hår har jag länge funderat på hur i hundan jag skulle bära mig åt för att han skulle slippa ha det hängande i ögonen.

Jag föreslog en fin hårklämma eftersom jag inte kände mig säker med saxen, men det röstades snabbt ner av min omgivning. Lillots mormor förbarmade sig dock och klippte helt sonika av honom luggen.

Nu ser han ut som Jonatan Lejonhjärta.

Inte SÅ 2011.

En bukett till mig!

På födelsedagen fann jag följande, fortfarande i blom.

Plus 130 andra. Batteriet i kameran hann ta slut innan jag var färdig...

Vardagens kretslopp.

När både Darling och myself nu ska jobba så bestämde vi oss för att fundera mera över hur vi ska fördela alla våra pengar. Jämfört med studielån och föräldrapenning känner vi oss som nyrika ryssar, varför vi vill försäkra oss om att vi inte slösar som sådana.

Nåväl, amortera mera, verkade vettigast tyckte vi.

Sedan lämnade vi in den lilla skruttbilen på verkstad, de sa; reparera mera!

Eftersom reparationskostnaden nära nog överstiger bilens värde bestämde vi oss slutligen för att spendera mera. Vi köper ny bil, sa vi!

Och snipp, snapp, snut så tar pengarna slut!