Egalite, fraternite et liberte.

För andra gången på kort tid upptäckte vi att vår son friserats med en "blixt" i bakhuvudet. Eftersom frisören varken första eller andra gången hetat Bella eller Darling så anade vi att någon, eller han själv orsakat detta. För att få ur honom sanningen lockade jag med en tillfällig höjning av veckopengen om han berättade hur det hela gått till. Efter många om och men och vilt förhandlande smög sanningen fram och jag räckte över pengen samtidigt som jag berättade att ärlighet alltid lönar sig och att man, även om man varit olydig, alltid måste berätta för sin mamma och pappa vad som hänt. Sonet tog emot pengarna, la dem i plånboken och mumlade "Och mot sin kusin".

Om iver och frustration.

Jag samtalade med personalen på Sonets skola häromdagen. Vi berörde hans lust att lära, förmåga att koncentrera sig och hans, åtminstone bitvis, goda humör. Ju längre samtalet gick insåg jag att han VERKLIGEN är min son. Det krävs en sjuhelsikes pedagog för att stimulera honom att lära. Han är kunnig och intelligent redan, men för att vilja utvecklas och hålla intresset vid liv måste han hela tiden utmanas intellektuellt. Annars tröttnar han och tappar tålamodet, vilket i sin tur leder till att han även tappar humöret. Läraren hade kunnat ge en beskrivning av mig, men eftersom min skolgång avslutades samtidigt som Jesus spikades upp på korset och dessutom i en annan del av världen, så kan hon omöjligt ha fått inside information från mina lärare. Nu har jag bestämt att vi ska börja extremidrotta för att han ska få den kicken han behöver och inte riskera att söka sig till droger eller våld. Fallskärmshopp, någon?

Ekorrhjulet snurrar igen.

Jag trodde att JAG hade mest slut-på-semester-ångest men jag hade fel. Mammahjärtat brast i "tiomiljonsmiljarders" bitar av Lillots ångestfyllda panikskrik när jag lämnade honom i morse. Nu har jag ont i magen, hjärtat, halsmandlarna, tånaglarna och hörselgångarna inför morgondagen. Villintevillintevillintevillinte.

Om skämt.

Darling och hans nyinflyttade svärmor pratar el. "Har du någon sockerbit?" frågar Darling. Eftertänksamt svarar hon "Ja, kanske jag har några sockerbitar i..." Medan hon tänker efter inflikar jag skämtsamt "...skafferiet, hihi!". Men ingen hör mig, utan svärmor fortsätter där hon pausade "...någon annan lampa.". Den där känslan när man drar ett hysteriskt roligt skämt men ingen hör. Man fnissar ihjäl sig inombords. Man vill geniförklara sig själv. Eller så borde man flytta till Göteborg.

Look-alike

Sonet upptäckte min tvilling på nöjesparken idag. -Titta mamma, där är du! Likadana glasögon, likadana kläder. Och så ser hon lika irriterad ut!

Om humor.

-Pappa, vet du vad som hände när Kajsa Kanin skulle gå och hälsa på Kalle Kanin? -Nej? -Det blev krock! För Kalle var precis på väg att hälsa på Kajsa! Hahahaha, fattar du?!

Traumatiserad.

När jag var gravid i sista månaden, stor som ett hus, lämnade vi in vår bil på verkstad. Jag förklarade för mannen på verkstaden att jag skulle föda barn när som helst och därför behövde låna en bil under tiden. Om det var med avsikt eller inte har jag ingen aning om, men han lånade mig den minsta bil jag någonsin sett, med en registreringsskylt med bokstäverna FAT. Jag ville egentligen gråta, men svalde hårt och tog emot nycklarna, pressade in mig bakom ratten och körde till jobbet. Jag kan fortfarande se den bilen idag och varje gång vill jag skrika "Titta på mig nu! Jag är smal igen!"

Två sidor av samma mynt.

När jag är hemma med barnen städar jag och lagar husmanskost. När Darling är hemma med barnen stökar han ner och äter upp all choklad.

B-laget.

Jag har reservunderkläder. De får rycka in när allt annat ligger i smutskorgen. Det är de där som sitter lite fel, men egentligen är hela och rena. De är för fina för att slänga, men kanske lite obekväma eller lite fel i storleken. De får bara användas när allt annat tagit slut. Där är jag nu. Idag upptäckte till och med Darling det. "Vad är det där för trosor?! Har du sytt om nån gammal gardin?!"

Vi äro musikanter.

Darling spelar "Bad moon rising" på gitarr, Sonet sjunger i falsett på nån skrålig radiodänga, Lillot vrålar ilsket och radion spelar Svensktoppen nästa. Då nynnar jag på "Närmare Gud till dig".

Skolavslutning.

Jag gråter till barnens oskuldsfulla röster. Darling minns hur han suktade efter flickorna som spelade tvärflöjt. Vi har olika preferenser.

Why am I trying?

Inför det stora kalaset vi bjudits in till försökte jag att hålla snabbkurs med Sonet i ämnet Vett och etikett. Jag berättade att man, om man själv ätit färdigt, INTE lämnar bordet först av alla men inte heller börjar sjunga sånger av Sean Banan med tillhörande koreografi på sin plats. Jag sa att man kunde sitta kvar och lyssna när andra runt omkring samtalar, att det är okej att sitta och titta sig omkring, glo upp i taket eller till och med diskret inspektera sina naglar. Jag exemplifierade en konversation, innefattande vädret och avslutade lektionen med att fråga hur maten smakade. Hoppfull väntade jag på ett artigt svar. Sonet log och svarade "Njaa, ungefär som... Gorilla!"

Happy face.

-Mamma, får jag ta en bild på dig? -Okej, då ser jag glad ut! -Nej! Nej, se ledsen ut. -Eh, jaha..? Okej. KLICK -Sådär. Nu ska jag lägga ut den på fejsbook, hahaha.

Full peng pung.

På jakt efter en disksvamp hittade jag igår ett kuvert i städskåpet och undrade vilket pucko som lagt det där. Efter en närmare titt insåg jag att det var det eftersökta kuvertet med sparpengar som jag gömde innan påskresan. Darling som nu vant sig vid att jag hamstrar pengar på diverse märkliga platser bara suckade, log och klappade mig på huvudet. Själv var jag lycklig som ett barn på julafton.

Mitt tacktal.

Först av allt vill jag bara säga att jag verkligen är överraskad och oerhört glad. ALDRIG hade jag trott att just jag skulle passera nålsögat. Nåväl, när jag nu ändå gjorde det vill jag, från djupet av mitt hjärta, tacka alla. Jag vill tacka min man och mina barn. Mina föräldrar, syskon och deras familjer. Mina vänner. Doris, arbetskamrater, kassörskorna på Ica, min banktjänstekvinna. Nya grannar, gamla grannar, släkten. Ja, alla fantastiska människor jag träffat genom min vandring på denna smala väg! 2005-års jeans passar åter igen! En glädjens dag är här och jag ska fira hela natten lång! Tack! Tack, alla!

Om att hålla sig till ämnet.

-Går du upp och plockar i ordning på ditt rum nu, då? -Ja, men det är en tradition att vi åker till Liseberg varje år.

Med facit i hand.

När jag klippte äppelträden i februari tänkte jag "Det här blir nog bra!" och "Det HÄR blir nog bra." Nu när de blommar tänker jag "Det där blev nog inte så bra." eller "Det DÄR blev nog inte så bra."

Om att behålla fokus.

Den senaste veckans värmebölja föranledde igår att Sonet och jag åkte till skoaffären för att köpa sommarsandaler. Vi kom hem med ett par vinterkängor.

Lyxliv.

Förr var det champagne och hummer eller en helg på hotell. Idag är det att kunna gå ensam med Darling och handla på Coop.

Dagens citat...

..."Jag blir så glad av bacon!"

If dreams came true.

-Pappa, kan jag få en fyrhjuling? -Nja, jag vet inte... En stunds tystnad. -Jag skulle haft Zlatan som pappa. "Kan jag få tre fyrhjulingar? Jaa. Kan jag få fyra herrgårdar? Jaa. Kan jag få en iPod4d? Jaa. Kan jag få en dator med nätverkskabel? Jaa."

Funderingar.

Frågor som kan uppkomma under en längre bilresa;
Pappa, hur lång är kinesiska muren?
Mamma, vet du vad tänderna består av?
Vad skulle hända om människor kunde andas under vatten?
Pappa, hur långt är det kvar, i meter, centimeter och millimeter?

Fläsklägg.

Sonet: Pappa, jag kan lära dig magrullning! Vet du hur man gör?
Pappan: Nej..?
Sonet: Man gör in, ner ut. In, ner, ut.
Bella: Jag önskar att jag kunde magrullning!
Sonet: Hmm, man får inte ha för mycket fläsk...Och inte för lite...Lillot kommer att kunna det! Han har precis lagom med fett!

Easy come, easy go.

"Ta med dig påskägget och bjud de andra." sa jag till Sonet.
Han ville ogärna dela med sig och bestämde sig för att ägget fick ligga kvar hos mig.

Med facit i hand hade han antagligen haft fler godisar kvar om han valt det förstnämnda alternativet.

Så lika, men ändå så olika.

Min kollega har bestämt sig för att fredagar ska vara fin-fredag! Den dagen det "piffas" lite extra. Kanske läppstift, nagellack eller hårspray.
Jag har bestämt mig för att fredagar ska vara ren-fredag! Den dagen det duschas. Kanske rena kläder, putsade glasögon och skor utan lera under sulorna.

Lunchlåde-tips.

Såg någon avsnittet av serien "Vänner" där Phoebe sjöng sin dunderhit Smelly cat?
Ät inte samma lunchlåda tre gånger på samma vecka om det är chili con carne.

"Smelly cat, smelly cat. What are they feeding you? Smelly cat, smelly cat. It's not your fault."

Nu våras det.

Jag konstaterar att om jag rakade benen skulle jag nog tappa ett par kilo.

Hur svårt kan det vara?!

Sonets klasskompis analyserade festen efteråt.
-Varför var Lillot med på Sonets kalas igår?
-Vi ville inte lämna honom ensam hemma. 
-Nähä... Men skaffa en storasyster!

Ferdinand och korkeken.

Sonet tog stövlarna på fötterna och walkie-talkien i handen och gick upp i skogen.
Efter en stund bad jag om en lägesrapport och fick svar.
"Mamma, jag har inte gått någonstans. Jag sitter här på en stubbe och tittar på det vackra vädret."

Jag är en kassa-ko.

Jag konstaterar, inför årsmötet med föreningen, att om jag vore en ohederlig människa kunde jag vara rik.
Nu är jag inte ohederlig, så jag går till banken, niger fint och säger Varsågod.

Snö ute, sol inne, snö i hjärta, sol i sinne.

Vi är rysligt missnöjda över att vara sjuka på årets finaste dagar.
Sonet klättrar på väggarna, Lillot klättrar på köksbordet och jag ligger i fosterställning och gråter.
Gud, låt oss tillfriskna. Snabbt.

Om håren, om håren...

Häromdagen upptäckte jag att jag ju faktiskt är mörkhårig.
Tänk så mycket dumt jag sagt i mitt liv, i tron om att vara blond!