Vi äro musikanter.

Darling spelar "Bad moon rising" på gitarr, Sonet sjunger i falsett på nån skrålig radiodänga, Lillot vrålar ilsket och radion spelar Svensktoppen nästa. Då nynnar jag på "Närmare Gud till dig".

Skolavslutning.

Jag gråter till barnens oskuldsfulla röster. Darling minns hur han suktade efter flickorna som spelade tvärflöjt. Vi har olika preferenser.

Why am I trying?

Inför det stora kalaset vi bjudits in till försökte jag att hålla snabbkurs med Sonet i ämnet Vett och etikett. Jag berättade att man, om man själv ätit färdigt, INTE lämnar bordet först av alla men inte heller börjar sjunga sånger av Sean Banan med tillhörande koreografi på sin plats. Jag sa att man kunde sitta kvar och lyssna när andra runt omkring samtalar, att det är okej att sitta och titta sig omkring, glo upp i taket eller till och med diskret inspektera sina naglar. Jag exemplifierade en konversation, innefattande vädret och avslutade lektionen med att fråga hur maten smakade. Hoppfull väntade jag på ett artigt svar. Sonet log och svarade "Njaa, ungefär som... Gorilla!"

Happy face.

-Mamma, får jag ta en bild på dig? -Okej, då ser jag glad ut! -Nej! Nej, se ledsen ut. -Eh, jaha..? Okej. KLICK -Sådär. Nu ska jag lägga ut den på fejsbook, hahaha.

Full peng pung.

På jakt efter en disksvamp hittade jag igår ett kuvert i städskåpet och undrade vilket pucko som lagt det där. Efter en närmare titt insåg jag att det var det eftersökta kuvertet med sparpengar som jag gömde innan påskresan. Darling som nu vant sig vid att jag hamstrar pengar på diverse märkliga platser bara suckade, log och klappade mig på huvudet. Själv var jag lycklig som ett barn på julafton.

Mitt tacktal.

Först av allt vill jag bara säga att jag verkligen är överraskad och oerhört glad. ALDRIG hade jag trott att just jag skulle passera nålsögat. Nåväl, när jag nu ändå gjorde det vill jag, från djupet av mitt hjärta, tacka alla. Jag vill tacka min man och mina barn. Mina föräldrar, syskon och deras familjer. Mina vänner. Doris, arbetskamrater, kassörskorna på Ica, min banktjänstekvinna. Nya grannar, gamla grannar, släkten. Ja, alla fantastiska människor jag träffat genom min vandring på denna smala väg! 2005-års jeans passar åter igen! En glädjens dag är här och jag ska fira hela natten lång! Tack! Tack, alla!

Om att hålla sig till ämnet.

-Går du upp och plockar i ordning på ditt rum nu, då? -Ja, men det är en tradition att vi åker till Liseberg varje år.