Om skämt.

Darling och hans nyinflyttade svärmor pratar el. "Har du någon sockerbit?" frågar Darling. Eftertänksamt svarar hon "Ja, kanske jag har några sockerbitar i..." Medan hon tänker efter inflikar jag skämtsamt "...skafferiet, hihi!". Men ingen hör mig, utan svärmor fortsätter där hon pausade "...någon annan lampa.". Den där känslan när man drar ett hysteriskt roligt skämt men ingen hör. Man fnissar ihjäl sig inombords. Man vill geniförklara sig själv. Eller så borde man flytta till Göteborg.