Lillot har packat turnébussen.

Han har flyttat ut nu. Till grannrummet.

Plötsligt blev sovrummet tomt på min sida av sängen.

När jag vaknar på natten och tror mig höra honom gråta. När jag letar febrilt efter en napp att plugga in. Då märker jag att han är borta. Och allt är helt tyst.

Det är verkligen sant att vi alla sover bättre nu.

Men ack så tomt.

Adrenalinkick.

Sent igår kväll hade vi besök och samtalet gled in på ämnet spöken.

Jag berättade lite besviket att i alla fall jag aldrig märkt att vårt hus skulle vara hemsökt, men att jag gärna skulle vilja ha förmågan att känna eventuella vibbar.

I morse upptäckte jag att pendeln i farfars klocka börjat att pendla, efter att ALDRIG ha gjort det förr.

Så. Jävla. Häftigt!

Gullungar.

Sonet och Kompisen samtalade eftertänksamt vid middagsbordet igår. Ämnet var rymdkrig.

K: Du, tror du att man får Star Wars om man önskar sig det?

S: Jag vet inte.

K: Jag hoppas det.

S: Jaa, kanske... Om man ser en stjärna falla...

OJ!

Nu funkar det!

Isn´t Google just the shit?!

Framförhållning och bakom-flötet-hållning.

Jag köpte aldrig någon kalender för 2011. Så nu har jag köpt en för 2012!

I god tid, kanske man kan säga.

Jag började med att fylla i födelsedagar och kom till en månad där vi har många att fira. Jag visste att dagarna 11, 21 och 31 skulle dekoreras, de är lätta att komma ihåg. Därutöver även dag 4.

Dessvärre kunde jag inte för tillfället komma på vem det var som skulle skrivas in på dag 21! Med en axelryckning gick jag vidare och tänkte att jag nog skulle komma på det.

Efter några dagar föll polletten ner och jag insåg att den födelsedagen jag glömt var mitt eget hjärtas lilla Lillos allra första födelsedag!

Bloggtorka.

Jag vill gärna blogga oftare, men det är för tillfället alldeles för krångligt. Jag kan av någon oförklarlig anledning inte skriva inlägg i mobilen längre, utan måste göra det vid datorn.

MEN.

I datorn har något program lagt av, så där kan jag inte publicera några inlägg.

Alltså måste jag skriva på datorn, men publicera i mobilen.

Helsnurrigt och tokjobbigt.

Sonet älskar utan gräns.

Darling vill köpa ett flygplan.

Jag suckar, nickar och himlar med ögonen...

Sonet däremot ger sin pappa full support.

Han erbjuder pappan sina pengar och föreslår vissa besparingsåtgärder; "Vi kanske kan sälja huset och köpa ett mindre!? Eller bo i tält!? Och så kan vi jaga mat! Eller äta gräs."

Darling torkar tåren i ögonvrån och frågar Sonet om han verkligen skulle göra allt det för honom, varpå Sonet svarar ja, utan tvekan.

Är det inte kärlek, säg?

Sonet arbetsleder.

-Mamma, när jag är på bio med pappa kan väl du dammsuga mitt rum?
-Ja, okej, det kan jag väl göra...
-Och damma! Dammsuga och damma!

En liten stor soldat.

Igår för ett år sedan hade jag förmånen att få sitta ensam bredvid min morfars säng i salen på sjukhuset. Han sa inte många ord, och det lilla han sa förstod jag knappt. Så svag var han att orden inte orkade hela vägen ut.
Han låg bara stilla och kikade sig omkring.
Jag minns att jag tyckte att han såg ut som om han lyssnade till änglarnas sång och som att han väntade på att någon äntligen skulle komma och hämta honom.

Idag för ett år sedan dog vår lilla morfar. Jag saknar honom så oerhört mycket.